
Vitt, vitt, vitt.
Ingen vår i sikte. I dessa dagar tyngda av snö och utan - för oss inte vinterfrälsta - något som helst ljus i sikte, är det bra att läsa dikter.
Jag återvänder då och då till den oumbärliga Svensk dikt - från trollformler till Lars Norén sammanställd avLars Gustafsson. Här letar jag vinterdikter, och finner:
Ensam jag skrider fram på min bana.
Längre och längre sträcker sig vägen.
Ack, uti fjärran döljes mitt mål!
Dagen sig sänker, nattlig blir rymden.
Snart blott de eviga stjärnor jag ser.
Men jag klagar ej flyende dagen.
Ej mig förfärrar stundande natten.
Ty av den kärlek, som går genom världen.
föll ock en strimma in i min själ.
Vackert, eller hur? Erik Gustaf Geijer, "Natthimlen", skriven gissningsvis på 1830-talet.