Var på Nybrokajen och lyssnade på Ida Falk Winland och Matti Hirvonen. Ida vann Solistpriset 2008 och utan att säga för mycket, tror jag att hon är en av våra mest lovande unga sopraner.
Det skulle inte förvåna mig det minsta om hon blir ett världsnamn.
Det var en så vacker och helgjuten konsert att den ingenstans synliga våren ändå tog sig in i hjärtat.
Ida och Matti har också spelat in en skiva tillsammans (Caprice), så de som inte fick njuta av konserten kan köpa sig till musiklycka.
Några av de stycken de framförde (och som också finns med på skivan) var inte de allra mest lättillgängliga. Men även om jag själv tyckte bäst om Strauss, som avslutade, så är det bra ibland att lyssna på musik som både kräver något av lyssnaren och tar en med ut till musikaliska landskap dit man annars helt enkelt inte skulle komma.
De har båda fått lysande recensioner av de musikskribenter som jag gissar bättre kan musiken av Copland, Nystroem och Rangström, som för mig inte är obekanta namn, men inte något jag har hemma i skivhyllan. Men vem vet, framöver kanske de hamnar där. Det är bra att utmana sin egen musiksmak ibland.
