Man trodde ju att det här med kulturfientlighet inom kristenheten var något som man hade lämnat bakom sig. Något som hörde till den tiden när jag var ung (mycket länge sedan). Då, när man kunde berätta att man hade utbildning i litteraturvetenskap, och kunde mötas av en lätt föraktfull ton:
"Här behövs ingen utbildning. Här behövs bara tro".
Eller när man talade om teater, och möttes av en fnysning: "Teater! Ha! Vad är det! Sånt behöver vi inte i kyrkan!"
Som sagt, jag trodde - eller hoppades åtminstone - att den tiden var förbi. Men när jag läste Världen Idags rubrik om att rockfestivalen Hultsfred lagts ner, insåg jag, att det på vissa håll snarare är värre idag än det var när jag var ung.
"Kultursemiarium: Bra att lägga ner Hultsfred", skriver tidningen.
Min första fråga är: Hur menar de, "kulturseminarium"? Vilka kulturarbetare är det som uttalar sig?
Jo, det är Roland Utbult, Maria Andersson, Simon Ådahl och Ruben Agnarsson. "Namnkunnig panel", skriver tidningen. För vem? undrar jag. Jo, för många kristna förstås, men för resten av landet? Vem i den större kulturvärlden har ens hört talas om dem?
Den här namnkunniga kulturpanelen har alltså kommit fram till att det är bra att Hultsfred läggs ner. Har de ens varit på Hultsfred, undrar jag? Ruben Agnarsson säger att han inte sörjer festivalen "med allt det destruktiva som den innebar".
"Istället borde vi ha stora kristna musikfestivaler", säger han med en självgodhet som är svårslagbar.
Ja, visst. Varför har vi inte det då? Kanske därför att folk inte kommer? Kanske därför att man med denna nedlåtande ton mot andra kulturarbetare snarare gräver sin egen grav än inbjuder människor?
Denna typ av "analys" är så ytlig och rent ut sagt dum, att den visar på att man inte har gjort någon omvärldsanalys överhuvudtaget. Har det slagit Världen Idag att vi lever i ett sekulariserat land? Har det slagit dem att kultur måste kommunicera?
Jag hör till dem som tycker det är synd att Hultsfred lagts ner. Jag har bara varit där en gång, men vilka musikupplevelser man fick! Vilka många entusiaster som jobbade dag och natt för nästan ingenting!
Det fanns också droger och alkoholproblem på Hultsfred - trots att ledningen arbetade konsekvent och målmedvetet för att få bort dem. Men droger och alkohol finns på många andra ställen i samhället.
Det bästa man kan göra som kristen är förstås att finnas med överallt i samhälle och kultur och på plats verka för drogfrihet men också för att värna kulturella scener - vi har för FÅ av dessa i Sverige, inte för många.
Tänk på Paulus, kära vänner. Inte satt han hemma i sitt kök tillsammans med likasinnade och hoppades att det skulle ordnas kristna sammankomster. Han ställde sig på Areopagen.
Jag tror att Världen Idag genom sin fördömande attityd försöker skyla över en mycket svårare fråga: varför fanns det så få kristna band på Hultsfred? Kan det, möjligen, hänga ihop med ett arv av kulturförakt?
