Det finns en massa fula ord på f.

Men i morgon på Kulturen kommer ni att möta ett finfint ord på F.
FISK!

Jajamän. Vi inviger ett nytt signum för Kulturen och Folk, en symbol som är designad av vår otroligt duktiga redigerare och formgivare Danne Sundell.

Fisken i sin vackra röda form kommer att användas för att ge betyg åt böcker, skivor, filmer och föreställningar.

Vi tycker att denna urkristna symbol passar bra när det handlar om att få kulturell näring som inte bara är tomma kalorier.

Hör gärna av er och säg vad ni tycker! Kolla in Dagen imorgon!

Jag har precis börjat läsa "Terapeuten" av Anette Nyman. Äntligen! vill man utbrista.

Äntligen tar sig någon an ämnet kvacksalveri inom new age.  Detta är ett ämne som kan få mig att gå igång ordentligt. Mest därför att jag har nära vänner som har drabbats av någon "terapeut" inom alternativvården.

Hör här bara:

En väninna gick till en "healer". För 700 spänn fick hon höra att hon "hade mycket död i kroppen" och att hon "inte skulle kunna vara kreativ på många år". Hon behövde absolut komma tillbaka för en ny behandling a 1400 spänn.

En annan väninna hade en knöl i bröstet. Hon fick höra att hon skulle bli frisk genom att gå till sin "teapeut", dricka ingefärste och absolut inte söka "konventionell vård". Idag är hon död.

Förstår ni varför jag blir upprörd???

Det värsta är att när det - som i dessa fall - rör sig om vänner, kan man bara bestämt hävda sin åsikt. Man kan inte tvinga människor att lämna ut varken sig själva eller "terapeuterna", om de inte själva vill det.

Hade jag vetat vem "terapeuten" i det sistnämnda fallet var, hade jag definitivt tagit kontakt, eventuellt anmält honom/henne.

Men det hör till sakens natur att människor som på det här sättet överlämnar sig till "terapeuter" inte gärna vill att just dessa ska granskas. Därför är det så viktigt att det skrivs, forskas, pratas om vilka det egentligen är som får kalla sig "terapeuter" och vilka som får och inte får agera läkare.

Jag har även vänner som är kristna och som ändå går på "Resan"-terapier (en slags "återfödelse-terapi") Obegripligt varför! Jag tror därför på goda grunder att det finns skäl att ta upp dessa frågor även i kristna sammanhang. Därmed inte sagt att man måste vara rädd för allt som inte är konventionell läkarvård. Massage och del naturläkemedel kan säkert vara bra, för att ge några exempel. Men man måste vara kritisk!

Titeln på utställningen jag såg i fredags gav först associationer till män i kostym, långa rader av män i svarta kavajer med vit skjorta och ljusblå slips, konferensbord, mikrofoner, fotoblixtar, parader, militärfordon och kolonner av svarta mercedesbilar med tonade rutor.

Fel.

Den här utställningen handlar inte alls om dem.

Den handlar om verkligt inflytelserika män. De män som lever med och nära barn och ungdomar.

"För världen är du bara en människa. Men för en människa kan du vara hela världen", står det vid ett av de stora uttrycksfulla porträtten . Viktoria Saxby har fångat pappor tillsammans med egna barn eller andras,  morfädrar och farfädrar, fotbollstränare och andra män som ägnar sig åt barn och unga på olika sätt.

Det är fina bilder. De uttrycker närhet, längtan, beröring, gemenskap.

Inspirationen har fotografen bland annat hittat hos moder Teresa, som en gång uttryckte att hon inte skulle vilja gå i en anti-krigsdemonstration. Men gärna i en fredsdemonstration.
Detta är samma tänkesätt när det gäller jämlikhetsfrågor och det som man ibland kallar "kvinnofrågor".

Här görs de på ett positivt sätt till mansfrågor. I förgrunden finns barnen. Det viktigaste vi har.

Utställningen visas på Galleri So Stockholm (tidigare Doktor Glas) och pågår till 24 oktober.  "Influential Men" går sedan vidare och kommer bland annat att visas för FN-delegater.  Den är även sponsrad av den EU-konferens som pågår just nu i Stockholm på temat Europeisk utveckling (EDD).

Se den!

"Uppdrag granskning" ägnades igår kväll åt mediabevakningen runt de tre svenskar, som greps i Pakistan tidigare i höst.

Det var som vanligt ett ambitiöst och genomarbetat program. Ändå satt jag med lika många frågor efter som innan.

Helena Benaouda, mamma till Safia, en av de gripna, gav för första gången sin version av de mardrömsdagar som följde på gripandet av dottern.

Hon var mycket tydlig när det gällde frågan om hon hade stöttat dotterns resa till ett av världens farligaste länder. "Absolut inte!"

Men frågan om varför Safia åkt till Pakistan med sin man och sin tvåårige son, tillsammans med tidigare terrormisstänkte Mehdi Ghezali, fick ingen förklaring. I alla fall ingen som kastade ljus över denna märkliga resa.

Ska vi verkligen tro på den enda förklaring som Safia hittills gett: "Vi fick en möjlighet att åka dit, och då tyckte vi att det kunde vara intressant":

Ungefär som om det handlade om en resa till Ullared.

Nej, jag vill inte påstå att Safia och hennes man hade någon avsikt att begå terrorbrott. De friades ju också från alla sådana misstankar.

Men vad jag skulle vilja veta, det är mera om vad det som lockar svenska ungdomar till Afghanistan och Pakistan. Vilka ledare är det man beundrar? Hur ser deras tolkning av islam ut? Blir man något av en martyr om man åker till krigshärdar? En hjälte?

Lika väl som kristna måste granska teologin i till exempel Knutby, måste ledande muslimer i Sverige våga skärskåda de mer extrema riktningarna av islam. Och förklara hur dess ledare tänker i olika frågor.

Dags att tala ur skägget. Nu.

Läste i morse att en tuss av Elvis hår ska gå på auktion.

Det är sådana nyheter som gör mig väldigt trött. Som får mig att känna ett grundläggande främlingskap i tillvaron. I alla fall inför en viss typ av mänskligt beteende, som yttrar sig som följer:

Jesus har inte uppstått. Men Elvis lever.

Maria kan inte dyrkas. Men att dyrka Stalin går bra.

Medicin är farligt. Men växtextrakt med samma innehåll går bra. Det är "naturligt".( Flugsvamp går också bra. Eller?)

Mikrovågsugnar är farligt. Men att sitta i en kåta och elda sönder lungorna, som stenåldersmänniskorna gjorde,  går alldeles utmärkt.

Katolikers och ortodoxas reliksamlande är skumt. Men upp med plånboken  och fram med storsedeln: den här stolen satt Ingmar Bergman på.  "Här satt han och skrev ut sin ångest. Titta, titta. Det här blir dyrt".

Vaccinering är en del av en världsomspännande konspiration. Men om miljoner dör "naturligt" så är det okej.

Fattar ni? Hur fullkomligt ologiskt allt detta är? Hur dumma får människor bli?

Finns det ingen gräns?

Folk är helt enkelt totalt motsägelsefulla. Det går absolut inte att lita på dem.

Och vet ni vad som är det värsta? Det är att det inte heller går att lita på sig själv.

Tillbaka från körturne´i Frankrike - fantastiska dagar! Vår kyrkokör från Kallhäll hade konsert i protestantiska kyrkan St Tomas i Strasbourg, och sjöng också i gudstjänsten.

Vi fick ett otroligt varmt välkomnande, och har faktiskt redan fått erbjudande om ny konsert (snart blir vi malliga...)

När jag kom hem sent igår kväll kände jag en sådan oerhörd tacksamhet över att få vara med om upplevelser av det här slaget.

Att sjunga i kör är fantastiskt. Att sjunga i kör i en kyrka är ännu mer fantastiskt. Det är lovsång, andakt, gemenskap, musikupplevelse, allt på en gång. Det som är så speciellt med musik är ju också att den inte har några nationsgränser.  Det uppstår en gemenskap mellan publik och musikanter överallt på jorden.

Ja, det är svårt att hitta tillräckligt många superlativer idag. Jag brukar säga att man får klaga inför Gud när livet är svårt. Men man ska inte heller glömma att tacka!

Kul att vi har fått en körslaget-blogg på Dagen. Själv tänker jag fortsätta att rapportera från verklighetens kör-slag - den vardag som ibland består av dammiga kyrkor och utkylda övningsrum, men oftast och mest av ren och skär LYCKA!

Ja, så kan det gå !

Varken Haore eller jag vann i vadet om nobelpriset i litteratur. Det gick inte till Tranströmer, och inte till Adonis.

Det blev Tyskland och Hertha Müller som tog hem spelet. Jag har inte läst något alls av Hertha, men det kan det bli möjligheter till nu. Men visst är hennes namn välkänt och har nämnts i nobelsammanhang förut.

Nå, Haore och jag får väl upprepa vårt vad inför nästa år.

Nu väntar Frankrike och Strasbourg för mig. Vår kör ska på en miniturne´, vi ska bland annat ha konsert i en protestantisk kyrka. Det ska bli spännande.

Jag tror inte det blir några pauser under dessa intensiva dagar, så det blir inget bloggande för mig. Därför passar jag på att önska alla en glad kulturhelg!

Snart är det dags!

Imorgon får vi veta om min favorit Tomas Tranströmer äntligen får nobelpris i litteratur.

Haore, finns du där ute någonstans? Är du beredd på att läsa Tranströmer snart?

För er som inte minns: jag och min kollega Haore Sulaiman har ett vad om nobelpriset. Han håller på Adonis, jag håller på Tranströmer.

Här kommer några rader ur "C-dur", bara för att ni ska förstå varför Tranströmer ska vinna (jag ber om ursäkt om jag citerat detta tidigare, men det är bara SÅ bra):

"När han kom ner på gatan efter kärleksmötet

virvlade snö i luften.

Vintern hade kommit

medan de låg hos varann.

Natten lyste vit.

Han gick fort av glädje.

Hela staden sluttade.

Förbipasserande leenden -

alla log bakom uppfällda kragar.

Det var fritt!

Och alla frågetecken började sjunga om Guds tillvaro.

Så tyckte han."

Köpt någon ny handväska nyligen? Vad kostade den?

Här kommer ett erkännande direkt från hjärtat: jag skulle köpa ny väska för ett par veckor sedan. Den gamla hade gått sönder.
Jag sa till mig själv, att nu är det dags att göra verklighet av ideologin, och köpa väska på Läkarmissionens second hand.

Sagt och gjort. Den kostade 80:- och är helt okej. Men om jag nu ska vara ärlig: jag känner mig inte jätte-hipp med den.

Jag ser lite avundsjukt på dyrgriparna med riktigt snygg form och i läder. Nå, så här får det bli, det här o-hippa livet.

Läser Karolina Ramqvist på Newsmill och är med ens glad ändå. För hur skulle det kännas att gå omkring med en väska för 130 000?
Sämre än att vara ohipp, i alla fall för mig, det är jag övertygad om... i alla fall 90% av min tid...

Jag tycker Karolina är en klok person. Det är viktigt att diskutera status. Jag har inte läst Marie Söderqvists nyutkomna bok i ämnet, därmed kan jag inte säga om Karolina har rätt eller fel i sin slutsats. Men visst har jag mött det hon beskriver i många sammanhang: "Pengar pratar man inte om, man har dem".
Detta hörde jag till exempel en kvinna säga till mig när vi skulle ut och shoppa. Jag var ensam mamma och hade råd att shoppa för, säg, hundra kronor.

Hon hade lite mer.

Så här säger Karolina Ramqvist:

"Men att status kostar 130 000 kronor och kommer i en orange kartong från Hermès, som i prinsessan Victorias fall, passar inte in i vår nya diskreta charm. Den perfekta ytan ska fortfarande finnas där, den ska bara inte diskuteras. Vad den kostar pratar man absolut inte om.  "

Läs mer på:http://www.newsmill.se/artikel/2009/10/01/xx

Tillbringade nästan hela helgen i kyrkan.

Där pågick en mängd aktiviteter samtidigt: barndop, körövning, på söndagseftermiddagen retreat.

Sedan hade vår kyrkokör konsert inför en körresa vi gör till Frankrike i slutet av veckan.

Det var lite nervöst innan: vi har inte haft så mycket tid att öva, och har en vikarierande dirigent.

Men efter ett intensivt rep på lördagen och några timmar på söndagen lyfte plötsligt alltihop och förvandlades från en massa noter på rad till MUSIK.

Jag tror att publiken också kände att detta hände, detta fantastiska, märkliga, underbara som inträffar emellanåt. Egentligen mer eller mindre ett under. När tonerna dansar ut och landar och det efteråt uppstår en tystnad som är laddad med närvaro.

Visst finns Gud med i detta. Allt annat är otänkbart.

Jag körde hem i regnet i ett euforiskt rus. Ett helt naturligt rus utan tillsatser. Musikglädje! 

Jag har funderat en del kring begreppet "tydlighet". I kristna sammanhang ett rätt så vanligt förekommande ord.

Nyligen, efter kyrkovalet, hörde jag sägas att valresultatet var ett utslag av att "människor vill ha tydlighet".

Vad står denna önskan om "tydlighet" egentligen för? En förklaring som framfördes här på Dagen på ett seminarium (men då från utomstående konsulter) var att man med den som efterlyser tydlighet, helt enkelt efterlyser människor som tycker som du själv.

Men nu måste jag säga en sak, och det är att jag tror att det inte alls handlar om "tydlighet" utan lika ofta om "enkla svar".

Därför skulle jag vilja utmana alla dem som ständigt efterlyser tydlighet att själva bli tydliga. Är det kanske så, att det ibland är ren slöhet som ligger bakom dessa ständiga krav? Att man vill ha ett snabbt och enkelt svar, en "quick fix" för att sedan kunna syssla med annat?

Uppmuntrande tyckte jag dock det var när jag i samtal med en gammal vän på bokmässan fick höra följande:

"Om människor definierar sig som sökare, har vägen dit varit ganska lång. Då klarar den som är sökare också mer komplicerade svar runt religion och tro. Man behöver inte enkla svar".