Grått och regnigt - och ni däruppe i norr, har ni verkligen snö?
Det är svårt att tro på snön när häggen utanför fönstret blommar, och syrenerna doftar.

Men till helgen utlovas finväder, även uppe i norr!

Här i Stockholm pågår Bergmanfestivalen som bäst. Det har inte sålts särskilt mycket biljetter till detta evenemang, och själv har jag inte så svårt att förstå det. Det har helt enkelt varit FÖR mycket Bergman ett tag.

Men det finns en hel del annat som lockar denna helg, tycker jag. Så, här är några kulturtips (tyvärr blir det mest Stockholm - jag tar verkligen gärna emot tips från andra delar av landet).

KULTURNATT bjuder Hässelby församling på. Jag tycker det är förträfflig ide´, kanske något för andra församlingar att haka på? Det hela pågår mellan 17.30 och 00 imorgon fredag, och man bjuder på konsert med Monica Dominique, lekar och dansar med riksspelman Leif Alpsjö, Agneta Sjödin som talar (här reserverar jag mig), gospelmässa, servering med mera.

MUSIK Jag önskar verkligen att jag hade tid för följande denna helg, men hinner inte:

Drottningholms slottsteater har premiär för "Ariodante" lördag, det är en opera av Händel i regi av Per-Erik Öhrn. Slottsteatern är värd ett besök bara för miljön.

Barnkörfestival som inleds fredag kväll i Filadelfiakyrkan. Barnkörer från hela världen medverkar, t ex från Sydafrika, Ryssland, Rumänien. Den kände körledaren Bo Johansson är en av initiativtagarna. Adolf Fredriks musikklasser firar samtidigt 70 år, och körer härifrån medverkar vid invigningen. "Let the future sing" heter festivalen, och visst är det ett vackert namn!

Vieux Farka Toure´spelar på Kägelbanan, Södra Teatern, Stockholm, fredag kväll. För den som gillar västafrikansk ökenblues (och det gör jag) är detta mumma.

Haydn och Mendelssohn uppmärksammas denna helg. Haydn för att han dog 30 maj för 200 år sedan. Konsert i Allhelgonakyrkan lördag kväll. Och Mendelssohn firar också 200 år (läs mer om hans musik på kultursidorna i Dagen fredag). Konsert i Oscarskyrkan, "Mendelssohn by night" med Radiokören.

MAMMA uppmärksammas också! Eftersom det är mors dag till helgen blir det "Morsdagsföreställningar" i Vaxholms kastell både lördag och söndag. Musikal, opera och operett.

FILM - "Psykologer tittar på Bergman" inom ramen för Bergmanfestivalen. Inget jag skulle offra en kväll på, men vi är ju alla olika...

"De osynliga" däremot, tror jag kan var intressant. Men "Änglar och demoner" - nej nej. Varför ser folk sånt här skräp? Vad gör det med deras hjärnor? Deras själsliv?

TEATER. Bergman. Se ovan. (gäsp....)

DANS. Ett av vårens mest intressanta besök denna helg: Belen Maya med "ny flamenco i världsklass" på Moderna Dansteatern. "La voz de su amo" ges torsdag och fredag. Belen Maya blandar klassisk flamenco med modern dans.

BÖCKER - det kommer inte lika mycket böcker nu som för någon månad sedan, då böckerna stod som spön i backen. Men nästa vecka ser vi fram emot duktiga Vibeke Olssons nya roman "Sågverksungen" (Libris) som handlar om en flickas upplevelser vid tiden för storstrejken i Sundsvall. Vi bjuder på ett utdrag ur boken på kultursidorna, och en intervju med Vibeke.

TILL SIST ett udda tips för alla trädgårdsentusiaster: På tisdag nästa vecka blir det visning av Rhodondendrondalen i Bergianska trädgården i Stockholm. "Rhodondendrondalen blommar" - visst är det nästan oemotståndligt? Samling vid Bergianska trädgården, t-bana Universitetet, kl 17.

Själv besökte jag Hagaparken och Fjärilshuset förra helgen, och detta är också något att rekommendera för er som inte sett detta ovanliga museum. Mycket barnvänligt, också. Fjärilar, puppor, duniga små fågelungar, fåglar, blommor. Det är som att stiga in i en djungel, mitt i storstaden.

God kulturhelg till alla!

Amazonas? Nej Fjärilshuset...

Morgonbön. Morgonmöte. Morgontrött.

Men så ser jag att David Eberhard sågas i http://www.svd.se/ och då piggnar jag till! Nu är det upp till bevis hur pass kränkt han själv blir...

En annan man som fått mycket kritik på sistone, men som - vad jag vet - inte sagt sig bli kränkt, utan möjligen missförstådd, är påven.

Pratade igår med Fredestad förlag, som hoppas att fler vill lära sig mer innan de uttalar sig - och därför ger man nu ut två böcker. Den ena om förra påven, den andra om nye.

"Ett år med Karol" är skriven av Stanislaw Dziwisz (oj detta var mycket svårt att stava).
Den skulle jag själv gärna läsa, jag tyckte mycket om förre påven.

Och så "Benedictus XVI- en teologisk introduktion" skriven av den kunnige Lars Cavallin.

Ja, och så har jag idag till sist lyssnat på bloggaren och kyrkogårdsvaktmästaren (eller dödgrävaren, kärt barn har många namn!) Alma Mater, som intervjuades i Tendens den 18 maj http://www.sr.se/

Jättefint! Tack Alma! Vilken fin syn på människan, tron, sorgen, döden. Sunt och klokt, helt enkelt. Gå in och lyssna !

Blir lite glad när jag läser baksidestexten på boken "Snällare än du tror" som dök upp idag. "Idag kartlägger forskarna i rasande tempo vår hjärna och vårt `själsliv´ (beteende). Det handlar om spännande och hoppingivande nyheter. Att människan till sitt innersta väsen är social, samarbetsinriktad och ofta osjälvisk. Helt enkelt ´snällare än du tror´. "

Författare är Åke Daun, professor i etnologi, och Hans Norebrink, journalist.

Även om jag direkt opponerar mig mot att ordet själsliv skulle vara synonymt med beteende (man är väl inte ordpetig för intet...) så blir jag glad av dessa nyheter.

Vissa dagar, vissa stunder, får man ju för sig att människan innerst inne är 100% egoist (vilket alltså då också måste gälla för en själv). Och Paulus´ord om det onda som man inte vill, men gör, lite för nära för att det ska vara behagligt.

Men nu finns som sagt Åke Daun och Hans Norebrink, som säger att vi är snälla också. I alla fall ibland.

Hur kan vi journalister vara så allmänbildade och intelligenta? Visst har ni ofta ställt er den frågan?
Jag vet att man inte ska avslöja yrkeshemligheter, men idag, kära läsare, är den stora dagen när jag gör det.

Här är svaret: mjölkpaketen och tidningen Bamse.

Det är där vi har lärt oss det mesta som är värt att veta. Det var i alla fall vad vi kom fram till vid en lunch på en restaurang som jag inte tänker nämna namnet på (etik, stavas det, och det lär man sig inte på mjölkpaketen utan i kyrkan).

Vi, det var ett gäng tjej-journalister: Ann Jonsson, Marlene Antonsson och jag själv från Dagen, Brita Häll och Kristina Lindh från Existera och Amos.

Vi har druckit bamsemycket mjölk, helt enkelt, och därmed fått både en kraftig benstomme och en hjärna fylld av nyttigheter.

Ja, visst är det vår. Verkligen dags att lösa världsproblemen. Vi gör så gott vi kan..

Kristina, Ann, och Brita (samt Marlenes arm)

Hej hopp galopp! Nu är det helg igen.

Och trots risken att mina små kulturtips om spännande och utvecklade kultur provocerar en del bloggläsare, tar jag risken och fortsätter dela med mig av sådant jag tror kan vara bra.

MUSIK: Det är körsång som gäller! I alla fall i Stockholm, där 1100 kyrkokörsångare samlas under Kristi Himmelsfärd. Bakom de två festivalerna, en för ungdomskörer och en för vuxna, står Sveriges Kyrkokörsångförbund.
Körsång är en folkrörelse som faktiskt är större än fotbollen, och det är kyrkorna som står för den mesta sången. Roligt, tycker jag!

Passa på att lyssna på dem till exempel i Engelbrektskyrkan på Kristi Himmelsfärds dag, då man firar gudstjänst med 1100 sångare.

Det spelas också en massa orgel i Stockholms kyrkor under helgen, då det också är orgelfestival. GUILLOU spelar orgel - men nej, det är inte JAN Guillou utan JEAN Guillou, en organist i världsklass. Läs mer på http://www.dagen.se/

För övrigt så får den fantastiske (kristne) kompositören Arvo Pärt högt betyg för den nya skivan i Svenskan idag, http://www.svd.se/ I Dagen skriver Katarina Josephsson om den (imorgon).

GRATIS är förstås den sprillans nya musiken från Rådhusklockorna i Östersund. Fyra olika melodier kan man njuta av under sommaren, kl 8, kl 12, kl 16 och kl 20.

KONST Det är inte bara i Stockholm det finns elevutställningar. I Örebro öppnades Örebro Konstskolas vårutställning den 20 maj. Pågår till 7 juni.

"Boy in the World" (Pojke i världen) är en konstuställning som låter spännande, tycker jag. Den amerikanske konstnären Jim Dine (kollega till bl a kändisar som Andy Warhol och Robert Rauschenberg o tillsammans med dem en av de främst företrädarna för popkonsten) ställer ut i Borås.

KONSTRUNDA ordnas traditionellt under Kristi Himmelsfärd i hela landet. Rundan innebär att lokala konstnärer har öppet hus i sina ateljeer. Det brukar vara ett trevligt sätt att både bekanta sig med lokala konstnärer och se hur det ser ut i en atelje´. Eftersom det tydligen ska bli dåligt väder i helgen - varför inte passa på att göra en utflykt? Jag tror att lokala turistkontor vet var det är öppet och hur man hittar dit.

FILM - jag var häromdagen och såg Lars von Triers nya film, "Antichrist". Den har premiär först i början av juni, så jag ska inte recensera den än. Men jag förstår väl att den har väckt ganska mycket rabalder på filmfestivalen i Cannes. von Trier är en filmare som ofta retar upp folk. Den här gången ska det bli extra intressant att följa debatten runt filmen, eftersom ämnet är så präglat av Triers egen gudstro. Han är katolik, och har i en intervju någonstans sagt att han tar regi från Gud själv. Håll ögonen öppna i Dagen runt 5 juni, då lovar jag återkomma!

Annars händer inte mycket spännande på filmfronten just nu. Den ointressanta sommarsäsongen har börjat, med en massa actionfilmer och skräckfilmer och "publikdragare".

TV - frånvaron av program med ens den enda koppling till Kristi Himmelsfärd är markant. Tråkigt. Det enda jag kunde hitta var "Existens" som i och för sig nog kan bli intressant denna gång, då man ställer frågan "Vem vill bli katolik?"

Men igår kväll såg jag första delen av filmatiseringen av Leo Tolstojs "Krig och fred".

Gillade den! I Tolstojs böcker har religion en viktig del. Jag minns särskilt i en av hans böcker - har tyvärr glömt vilken - där en gammal kvinnas dagliga rop till Gud skildrades mycket fint. Även i filmatiseringen av hans mest kända bok lyfts tron fram som en viktig beståndsdel. Tisdagar kommer att vara vikta för denna serie för min del!

BÖCKER - Jag håller på och läser "Dagbok från kvinnofängelset" av Lillemor Östlin. Viktigt med sådana här skildringar. Men än så länge tycker jag att det tyvärr är ganska ointressant. Platt. Inget djup.

För alla unga människor kom idag dock en bok som jag tror att jag kan rekommendera direkt: Åsa Hofverbergs fjärde bok om fotbollstjejen Hedda: "Heddabloggen ... och allt det där med mamma" (Libris)

Glad helg till er alla, och kolla på bilden nedan och betänk att snart är allt detta vackra över, så passa på att NJUTA av våren och blommorna!

Vilken utmaning - tack Maja!

Jag satt i helgen och funderade. Här är svaren i "stafetten" om läsande. Roligt var det!

1. Tre viktiga läsupplevelser under din uppväxt?

"Trägudars land" av Jan Fridegård. För mig en resa i fantasin. Jag förstod hur det kunde ha gått till, när "Vite Krist" kom till detta gudsförgätna land - fint skildrat av Fridegård. Sedan lekte jag stenåldersby på ryamattan, alldeles ensam. Jag var nog inte mer än åtta-nio år då.

"Fem-böckerna" av Enid Blyton. Jag identifierade mig med pojkflickan George, och njöt i fantasin av afternoon tea, när äventyret var över. Dock var jag mycket skeptisk till den där tungan de åt..

Till sist "Nässlorna blomma" av Harry Martinson. Jag var bara 12 år när jag läste den. Minns att jag var mycket besviken. Var det detta de vuxna kallade "litteratur"?

Det var en bra upplevelse, för det lärde mig att inte alltid vara så vördnadsfull, utan att odla min egen smak. Nu, senare, kan jag förstå att jag var på tok för ung för att läsa den. Men det var ändå en bra erfarenhet. Som tur var fick jag en bra svenskalärare på högstadiet, som tyckte att jag behövde något roligare och mer lättsamt att läsa, och satte en humoristisk bok i händerna på mig (hon hade rätt, jag var en alldeles för allvarstyngd flicka).

2. Tre viktiga serieupplevelser under din uppväxt?

Oj! Jag läste så lite serier (se ovan!) Kalle Anka lånade jag ibland av min bror. Men jag blev aldrig riktigt biten. Jo, det fanns förstås "Illustrerade klassiker". Jag minns "Den osynlige mannen", en ruggig historia. Och "Dr Jekyll och Mr Hyde", ännu en ruskig sak.

Serier som film var bättre - jag älskade "Pongo och de 101 dalmatinerna" (Disney).

3. Romaner som överrumplat berättartekniskt på senare tid?

Joan Didions "Bönbok för en vän" som jag läste för ett par veckor sedan. Den är så suggestivt och skickligt berättad, men i början blir man tokig på att allt som sägs är lögner eller halvlögner, och att det inte verkar finnas någon riktig story. Men så, märkligt nog, utkristalliserar sig en berättelse bakom lögnerna och dimridåerna, nästan utan att man märker det. Det är grymt skickligt gjort. Och berättelsen visar sig också då innehålla lika mycket politiskt stoff som rent mänskligt. Relationen mellan USA och Latinamerika skildras som just så intrasslad och smärtsam som den är. En berättelse som griper tag på många plan.

Jag var också nästan i trance efter att först nu ha läst William Faulkners "Absalom! Absalom!" (nyutgiven i serien Nobelklassiker som Svenska Akademien står bakom). Den skildrar inbördeskrigets Sydstater från en annorlunda vinkel, och måste vara något av det absolut bästa skönlitterära som gjorts. Också här är berättartekniken speciell - jag tror inte att jag kan beskriva den kortfattat.

4. Musik eller inte när du läser?

Musik för sig och läsning för sig!

5. Vilken bok blir ytligt bekanta överraskade över att du läst eller gillat?

Svår fråga. Jag har nog aldrig varit med om att någon blir överraskad över att jag läser något: jag läser allt som kommer i min väg, dammsuger tillvaron på texter. Alltid hittar man något, är min devis.

Men att jag läst och gillat - jo, det finns en författare som jag tycker är ett geni, men som alltid väcker reaktioner: Michel Houllebecq. Hans senaste roman "La possibilite´

d´une île" (fånigt nog översatt med "Refug") är lysande. Men folk brukar hoppa till när jag säger det (om de känner till honom). Det som andra ofta stör sig på är de återkommande sexskildringarna. Och jag håller med om att de är grova. Samtidigt måste man säga att den han här lämnar ut mest av allt är sig själv, det är ju han som tänkt ut och producerat de här ibland pubertala fantasierna. Men man kan ju helt enkelt hoppa över dem. För om man bortser från detta infekterade kapitel (kvinnorörelsen, eller i alla fall delar av den, i Frankrike, hatar honom) - så är Houllebecq en av få författare idag som är samhällskritiker och samhällsvisionär. Han ser tendenser och trender i samhället och tar upp dem till granskning. Först tog han upp hur storföretagen dehumaniserar människan. I nästa roman handlade det om sexualiseringen av turistindustrin, och det hat som detta kunde väcka i den muslimska världen. Här var han närmast profetisk: han skildrade bombattentat i Thailand, och ungefär ett år senare inträffade sådana bombattentat genomförda av muslimska fundamentalister mot just turistmål. I den senaste romanen tar han upp drömmen om odödlighet, som florerar både inom biokemin och inom religiösa sekter.

Det är absolut läsvärt! I "Refug" möter vi en klonad människa, i form av "Daniel" med olika nummer. Ruggigt och mycket tankeväckande. Den som säger att det inte finns något hopp alls i hans böcker har dock fel, menar jag. Utan att berätta allt vill jag påpeka att den som läser boken på franska, ska se att "la possibilite´d´une île" (=möjligheten av en ö) inte alls syftar på ön Lanzarote, där mycket av handlingen utspelas, och som många trott har åsyftats i titeln. Utan en helt annan "ö". Läs och begrunda.

6.Finns det någon adaptation från bok/serie till film som du ser fram emot?

Ja, varför inte "Refug"? Det kunde bli en bra film. En utmaning som skulle passa bra t ex för Lars von Trier, själv katolik, och en regissör med stort intresse för existentiella teman i tiden.

7. Vilken bok blir ytligt bekanta överraskade över att du läst och ogillat?

Jag borde ju älska C S Lewis och Tolkien. Men jag har otroligt svårt för fantasy. Plågade mig igenom 50 sidor av "Sagan om ringen", tyckte det var urtrist och bestämde mig - vis av historien om Nässlorna - för att jag inte behövde läsa den, fast alla talade om den.

8. Vilken författare hade du velat ge en stor kram, tagit en öl med, och vem hade du velat ge en omgång stryk?

Den författare som jag mest av allt vill ge en stor kram till är den rwandiske unge man som skrev "Men jag överlevde " (Libris), Révérien Rurangwa. Här om någonson passar uttrycket att han skrivit boken med sitt eget blod. Jag grät när jag läste om hur han kämpat för att kunna sluta hata, efter att han sett hela sin familj mördas brutalt.

Ingen som läser denna bok kan undgå att se och beröras av detta hjältemod, av dessa år av tårar och mardrömmar och smärta och sorg, som till sist leder honom fram till ett altare, och till insikten att han måste förlåta.

En öl - jag är egentligen ingen öldrickare, men ok - sv

Försöker behålla känslan från igår kväll, när pianisten David Fray spelade Bach i SVT: http://svt.se/

Vilken känsla. Vilken passion.

Han instruerade orkestern som ackompanjerade honom med intensitet, lyhördhet, kunnande. Det var en fröjd att både lyssna och att se hur han fick de andra med på noterna.

Det är inte alltid lätt att förena passion med ödmjukhet. Människor som är passionerade riskerar att både bli missuppfattade, och att själva ibland gå för långt i sin iver.

Men det är så viktigt att bejaka passionen, både om det gäller passion i tron, för Gud, för kyrkan, eller som här, för musiken.

Ett passionerat engagemang kan också gälla rättvisefrågor eller miljön. Många stora insatser för mänskligheten skulle inte ha blivit av utan passion.

Men det gäller att inte bli blind i sitt engagemang. Att fortfarande se och respektera andra.

När målet var nått igår i Bach-spelandet och alla hade ansträngt sig till sitt yttersta, vände sig Fray om-

- En sak, sade han och såg på orkestern.

- Tack.

Det är just detta ord vi inte får glömma.

"Så, var hålls Cannes filmfestival i år?"

Stackars Christina Aguilera. Hennes uttalande säljs nu till och med på t-shirts. Men vem har inte någon gång sagt något otroligt dumt? Jag tycker ibland verkligen synd om kändisar.

Hursomhelst- nu är det dags för både Cannes-festival och Melodifestival. Många kommer nog att sitta bänkade vid tv:n under helgen.

Men det finns en del annat att göra också. Här är något av vad jag själv skulle gå på om jag kunde mulitplicera mig själv:

FILM - Ja det är Cannes förstås nu. I veckan hade också den norska storfilmen "Max Manus" premiär. Den har blivit en succé i Norge. Men jag tror att Svenskan - http://www.svd.se/- hade rätt i recension, när man påpekade att succén i Norge säger mer om ett stort sug efter skildringar av andra världskriget, än om filmens kvalite´.  Den fick bara tre stjärnor av Malena Janson.

Själv väntar jag på måndagens pressvisning av Lars von Triers nya film: "Antichrist". Den tävlar också om guldpalm i Cannes.

Och om jag vore i Göteborg, skulle jag absolut passa på att gå på Hagabions "Fransk Filmfestival" som pågår 15-28 maj. Man fokuserar på ett antal filmer som producerats av fransktyska kvalitetskanalen "Arte", och även på filmer som skildrar kvinnoöden.

Spännande!

MUSIK - jag förstår inte riktigt varför man inte annonserat mera för den stora öppningen av Eric Ericsonhallen - ett nytt körcentrum i Skeppsholmskyrkan i Stockholm. Detta är ju en stor händelse! Men jag har inte sett en enda annons om det. I ett tidigare pressmeddelande står det i alla fall att det är invigning 16-17 maj, och att det ordnas konserter, kulturdebatt och körworkshop med The Real Group. Hoppas att många ändå hittar dit.

"Förklädd Gud" som min egen kör uppförde förra helgen, är ju ett fantastiskt vackert stycke. Det uppförs även denna helg i Adolf Fredriks församling, med Adolf Fredriks Ungdomskör (lördag kl 18)

"Mässa i japansk stil" bjuder man på i Oscarskyrkan (söndag). Det är ett uruppförande av verket som är skrivet av Shia Eguchi. Caroline Uemura, Mio Nishigaki, Love Enström och Joakim Schuster är solister.

På Kungliga Operan är det premiär för "Spader Dam" i rysk tolkning, när Dmitrij Bertman gästar som regissör. Tjajkovskij är kompositör, och operan direktsänds i P2.

KONST- det känns ju som att SVeriges konstcentrum nu är alldeles nära oss på Dagen, i och med att Konstfack är våra grannar, och deras elevutställning visas där. Den som inte sett Anna Odells nu berömda verk där hon låtsas självmordsbenägen, kan uppmanas att ta sig dit. Som vanligt när det gäller konstdebatt är det alldeles för många som uttalar sig i frågan om hennes verk är konst eller inte, utan att ha sett  verket. Därmed försvarar jag inte vad hon gjort. Jag tycker bara att det är mera renhårigt att uttala sig efter att man sett verket än innan.

För övrigt finns det en massa spännande konst att se på elevutställningen. Jag förstår mig inte på allt, men som helhet tycker jag utställningen är lekfull och utstrålar energi och fantasi.

Även Göteborg har vernissage denna helg för sin elevutställning . Konsthögskolan Valand visar sin Vårutställning mellan 15 och 24 maj.

På söndag är det - mitt bland alla helger - också Norges nationaldag. Detta firas i Seglora kyrka på Skansen med en musikstund med norsk musik.

Musikmuseet i Stockholm bjuder samma dag på musik på Hardingfela, för att hedra Norge.

Jag måste passa på att också puffa för en musikstund i Seglora kyrka under Kristi Himmelsfärdshelgen. Då kommer det en kör från Seglora i Västergötland på besök, och man ger en Mässa i konsertform som bygger på folkliga melodier. Det låter fint, tycker jag.

Redan ikväll kan man förresten lyssna på Renée Fleming, som sjunger på Konserthuset i Stockholm. Musik av Strauss och Bruckner.

Och på söndag kan man lyssna på något ovanligt: en barnmusikal. "Katter - en missikal" ges i S:t Matteus kyrka i Stockholm,med musik av Gunnar Edander och text av Lennart Hellsing.

 TV- kommentarer överflödiga! Det blir förstås mest Moskva . En av er bloggläsare tyckte att programledarna var en katastrof. Jag håller med. Men vi får försöka lyssna på musiken och helt enkelt pausa när de kliver in på scen. Och så håller vi alla tummar vi har för Malena, eller hur?

Glad kulturhelg!

Hur ofta ser man gudstjänster, predikningar, eller kyrkolokaler i filmer eller tv-serier? Inte särskilt ofta. Och när man väljer att filma i kyrkor har man ofta en speciell vinkel på det hela (typ maffiaboss som går in och gör korstecken, när vi vet att han just avrättat en familj).

Präster får ofta stå för inskränkthet, flathet eller ibland ren ondska, eller - vilket också förekommer - blir de hjältar.

Men den lagom kloke vardagsprästen, var finns hon eller han?

Därför blev jag väldigt glad över den fina skildringen av både gudstjänst, och - faktiskt - en bikt, i gårdagens avsnitt av den danska serien "Sommer" (SVT1)

Det var finstämt, det var klokt, det var respektfullt utan hjältegloria. Och vi förstod också att den kvinna det handlade om (fru till den numera sjuke doktorn) räknade med tron i sitt liv, på ett positivt sätt.

Det är till kyrkan hon går när livet blir jobbigt. Och där får hon också kloka råd.

"Sommer" är överlag en bra serie, med hög kvalitet. Danskarna är duktiga på att göra serier om vardagens människor och deras relationer.

Mera sånt!!

Ringde min bror igår och grattade på hans födelsedag. Brodern är jazzdiggare.

Efter en stund sa jag försiktigt:

- Jag tror ändå att jag ska kolla lite på semifinalen nu.

Kände att min bror inte riktigt hade väntat sig detta. Så jag lade till:

- Du vet, det känns ändå som om man ... tja, måste hänga med... Ska du...? sa jag trevande. (fast jag visste svaret. och det kom direkt)

- Nej, sade han. Det känner jag verkligen inte att jag måste.

I min familj har ordet "schlager" ingen god klang. Och när jag var ung och spelade i blåskvintett, i orkester, sjöng i ungdomskören och var med i musikkåren, blev man totalt utfryst om man ens nämnde våra lokala stjärnor Sven Ingvars eller - ännu värre - sa något positivt om "dansband" (Låt oss inte tala om Elvis)

Den som gjorde det, fick en sån där deltagande sorgsen blick, ungefär som när man drabbats av en stor olycka. Det behövdes inte sägas något.

Numera har som tur är gränserna mellan olika musikstilar luckrats upp.

Och ännu mer glädjande är, tycker jag, att det verkar som om det är lite renässans för fina röster i schlagersammanhang. Igår i Moskva var det rösternas dag framför allt. Kanske folk till sist har nått någon slags mättnadsgräns för pyroteknik, monstermasker, och galna scenkläder? Jag hoppas det. För det var väl meningen att det skulle vara en musiktävling?

Well, vi får se på lördag. (Jag ska inte ringa brodern och försöka övertala honom se på det hela. Det går inte)

Jajemensan.

Nu går konflikten på Konstfack in i ett nytt skede.

Idag öppnar vårutställningen på Konstfack alldeles här intill (Dagen bor granne med Konstfack). Där kommer Anna Odells beryktade examensarbete att visas.

Samtidigt öppnar skolan ett tält på området. Där ska allmänheten kunna ställa frågor till lärare och elever om vad som är bra konst och vad som är konstens gränser.

Snacka om tältmöte.

Och igår dök det upp en ny bok, skriven av en av de andra kombattanterna i denna fajt: David Eberhards "Ingen tar skit i de lättkränktas land".
Det hela börjar likna en .... såpa?
För idag läser jag också att samme David Eberhard har blivit JO-anmäld för att brutit mot tystnadsplikten när det gällde Anna Odell.

Som i sin tur nu gått ut och berättat det som en del av oss kanske anade, men som ingen vetat förrän nu: hon har själv varit ("riktig") patient på Eberhards klinik.

Och Eberhard berättar att han nu har avgått som överläkare. Han ska istället ägna sig åt att åka omkring och föreläsa - troligen om hur lättkränkta vi svenskar är.
Men vänta nu, a propå lättkränkt - vad sade han själv när han utsattes för Anna Odells kupp?
Var det inte något om att sådana som Anna Odell borde kamma till sig och skaffa ett riktigt jobb?

Hm.

The show goes on. På ena sidan en solbränd ex-överläkare i vit kostym, på andra sidan en ex-suicidal konstfackselev.

Vad ska man tycka om alltihop?
Publikens svar är entydigt: det fullkomligt strömmar in folk till vårutställningen.

Skandaler lönar sig, på sätt och vis.

Och djupare sett, kanske det trots allt föds ett bra samtal av alltihop. Själv tycker jag att man inte får lura vanliga oskyldiga medmänniskor så som Anna Odell gjort. Men däremot tror jag att det behövs en rejäl debatt om psykiatrin, och jag tycker nog att David Eberhard genom sina klumpiga och okänsliga uttalanden verkar ha en farlig flirt med övermännisko-ideal och ett oroande förakt för svaghet (och det säger jag på grundval av hur han uttalat sig även i andra frågor).

Och jag tycker absolut att konsten ska ge sig in i samhällsdebatten och engagera sig i sociala frågor. Vad tycker ni?

Flera personer i publiken började gråta, fick vi höra efteråt. Jag ska inte säga att det bara berodde på oss i kören - Lars-Erik Larssons "Förklädd Gud" är ett otroligt starkt stycke, kanske något av det bästa som skrivits i Sverige för kör och orkester.

Vi hade vårkonsert med kören, och fantastisk draghjälp genom Musikhögskolans orkester samt fina solister.

Och en duktig uppläsare, inte minst viktigt, eftersom Hjalmar Gullbergs text är en så viktig del av verket.

Varför berör de här texterna människor så? Jag tror att de talar till många, som kan ha svårt att våga säga att de är kristna. Men de tror på "någonting". Gullbergs text är inte kristen, snarare drar den åt grekisk mytologi. Men här finns också kristna influenser.

Till exempel bilden av hur Gud går omkring bland människor, förklädd.

"När såg vi dig i fängelse? När såg vi dig sjuk?" frågar lärjungarna Jesus. Svaret är givet.

Bland kväkarna brukar man tala mycket om att Gud finns i varje människa, vare sig han eller hon kallar sig kristen.

Jag tänkte på allt detta efter konserten. Hur mycket man har att lära här. Försöker hålla kvar bilden av Gud som går omkring på gator och torg. Att det finns en närvaro. Att det finns en relation. Varje dag.

Eftermiddagsövning i S:t Lukaskyrkan - orkestern kommer från Musikhögskolan och består av soliststudenter. Det lät sååå bra.... och vår körledare Mio Nishigaki dirigerade av hjärtans lust.

Nu strålar solen så där innerligt igen.

Jag gissar att det är fler än jag som helst vill tillbringa helgen i en väl vald trädgård.

Men, ändå: här är veckans lördags-och söndags-godis när det gäller kultur:

FILM - Dags för 11:e franska filmfestivalen på biograf Sture i Stockholm. Pågår mellan 8 och 18 maj. Bland annat visar man en fransk skolfilm, som inte som hyllade "Mellan väggarna" slutar stillsamt. "La journée de la jupe" tar istället en våldsam vändning.

Mellan 9 och 13 maj är det också Judisk filmfestival på Zita. Många av filmerna handlar om nazisternas illdåd, till exempel "Defiance" och "Valkyria" (som vi skrev om på kulturen i Dagen)

MUSIK - Ni som är lediga på söndag och är i Stockholm, missa inte Lior Elmalich som ger konsert i Stockholms stora synagoga (kl 18) Hebreisk liturgisk sång, och sånger med inspiration från arabisk och spansk poesi står på programmet. Lior har varit solist i Israeliska Andalusiska Orkestern.

Mycket fin kyrkomusik finns också denna helg i Stockholm: "Skapelsen" av Joseph Haydn ges i Engelbrektskyrkan (sö 19) och i S:t Matteus blir det Gospel, samt sånger av Duke Ellington (sö 18)

På onsdag kommer storstjärnan Beyonce´till Globen. Fantastisk show utlovas..

SCEN - Gratis teater bjuder Teaterhögskolan på när man visar slutprouduktionen för Teaterhögskolan. "En sorts Hades" och "Kliniken" visas fredag, lördag och nästa onsdag.

DANS - alla som har sett Bounces föreställning "Caution!" på Orionteatern i Stockholm säger att den är fantastisk. Den går fortfarande: fredag, lördag, onsdag.

Och ni alla som liksom jag missar Mikhail Baryshnikov och Ana Laguna på Dramaten: hav tröst. Föreställningen filmas, och kommer att visas i SVT i oktober, skriver Svenska Dagbladet.

UTSTÄLLNINGAr - Nu lär det bli liv igen - på tisdag öppnar Konstfacks vårutställning. Då visas bland annat Anna Odells omdiskuterade verk.

Den som tycker att man vill veta mera om var gränserna egentligen går för den moderna konsten kan passa på när Magasin 3 tar upp detta mycket aktuella ämne i en föreläsning. Daniel McClean är jurist och kurator, och föreläser idag fredag på Magasin 3 i Stockholm om konst på gränsen - moraliska, sociala och juridiska gränser.
"Art´s engagement with the law: from faking suicide to counting deads" heter hans föreläsning, som hålls på engelska.

TV - Jag missade en som jag tror intressant film i veckan, "Rania, drottningen av Youtube" . Den går i repris i natt (SVT1) Frågan är om jag kan hålla mig vaken ända till klockan 1....

Glad vårhelg till er alla!

Har precis varit och sett utställningen "Anhörig på liv och död" som visas i Storkyrkan.

Det är bilder av cancersjuka människor, tagna av Elisabeth Ohlson Wallin. Utställningen görs i samarbete med Anhörigfonden, som stöttar både cancerforskning och stöd till anhöriga.

Det är starka och vackra bilder, som trots det allvarliga ämnet har ett ljus över sig. Ibland påminner de nästan om renässansmålningar, med det där som inifrånkommande mjuka ljuset.

Oftast är de sjuka fotografera tillsammans med nära anhöriga. Men någon är också ensam.

Varje bild berättar en historia. Här finns den gravida kvinnan, som begraver sin syster. Här finns flickan som lägger sitt huvud i mosterns knä. Paret som kämpar tillsammans.

Cancer berör väldigt många svenskar. Det är ofta svårt att tala om sjukdomen, om lidandet, om döden.

Här kan bilder som dessa ha en stor uppgift. Utställningen visas fram till 17 maj i Storkyrkan, sedan ska den ut på turné.

Se den, ni som har möjlighet!

Olle Carlsson är inte bara en duktig präst och en fin författare - han är rolig också.

Idag när Bonniers lanserade sitt nya imprint "Existens" berättade han om sin självbiografi, som kommer i höst, "Ett himla liv".

Sedan kom en fråga från publiken:

- Och nu, när du blivit kyrkoherde..

- Syns det så väl? replikerade Olle snabbt som synden.

I dagens SvD finns en egenannons (= Svenskans egen) där man gör reklam för några köksredskap som marknadsavdelningen säljer.

" Knivarna som gör skillnad".

Finns det någon mer än jag som blir trött?

I näringslivssammanhang skapas idag, om inte så mycket pengar, så desto mer floskler. Kanske de också går att sälja?
Själv minns jag visan "kom och köp konserverad gröt"...

Floskeln "att göra skillnad" dök upp för något (möjligen två) år sen. Snabbt spred sig denna amerikanska direktöversättning. På senare tid har man kunnat följa floskelns nedång och fall allt djupare ner i trivial-träsket.

Från att "göra skillnad" när det gäller miljön eller världssvälten, handlar det nu om köksverktyg. Nu väntar vi bara på toalettpappret som gör skillnad.

Det finns gott om andra exempel på hur man försöker sälja konserverad gröt. T ex "logistik". Numera finns inga transporter, bara logistik.

Uttryck som dessa har egentligen bara ett syfte: att imponera och få människor att underdånigt böja sig inför det ord, som ju är alldeles nytt och därmed måste betyda att den som uttalar det är en person med makt, med inflytande.

Kära bloggläsare. Låt er inte luras. Om en person använder ett uttryck som du aldrig hört, fråga då den som använder det: vad betyder det där?
Risken, eller chansen, att han eller hon helt enkelt inte vet, är mycket mycket stor.

Tillbaka i storstan efter dagar på landet. Bort från vitsippsbackar, ropande sjöfåglar, rödhakar, påskliljor, pyttesmå lupinblad i rader längs vägen.

Tillbaka till bilköer, möten, snabblunch, nyhetshets.

Försöker hålla kvar några av tankarna från Landet Annorlunda. Det jag tänkte på när jag gick vårpromenad i skogen.

Att man måste bestämma sig för ett annat tänkande. Ett som går på tvärs. Där man försöker att inte bli imponerad av status, pengar, prylar, titlar, makt. Där man istället försöker se de som annars i mediefloden är osynliga, ogiltiga, utan makt, de som ingen bryr sig om.

Jag tänker att Landet Annorlunda byggs av mängder av små byggstenar. Det kan räcka med en uppmuntrande kommentar, ett erkännande, ett leende.

Men det måste byggas på varje dag. Det handlar om att lära sig att tänka annorlunda. Det går. Det måste gå.

Detta tänkte jag på medan jag lyssnade på Monteverdis "Maria-vesper" i bilen. Fantastisk körmusik - och en hel gudstjänst.

Försöker nu hålla kvar bilden denna regniga måndag. Bilden av Landet Annorlunda, Gudsriket.

Vårkväll - en ny vacker dag väntar...