Kanske borde vi konfirmeras i 50-årsåldern i stället?
Frågan ställs av författaren och kulturjournalisten Ulrika Knutsson i tidskriften NOD. Hon förklarar: "Några av oss har sänkt garden och längtar efter den kristna kyrkan som en opolitisk, tolerant (?) sfär med plats för de riktigt svåra frågorna, en fristad för det andliga, otränade, sinnet."
Ett intressant förslag. Vem tar den kastade handsken?
