Pappan: I dag är det sista dagen på 2008, vet du det?
Tioåringen: Jaha?!
Pappan: Och vad ska du göra 2009?
Tioåringen: Samma sak som i år.
Och så var samtalet avslutat. Leken och nuet lockade betydligt mer - än summeringar av ett år som gått. Eller än nya avstamp och mål inför det som ligger framför.
Inte lika enkelt är det för den som är vuxen och har att hantera en komplicerad värld, fylld av både besvikelser och glädjeämnen.
Där egna höga ambitioner i livet sporrar, men också kan göra oss till fångar. Där yta och glamour i reklam- och kändisvärld ställs mot verklighetens kroppar. Där det helt perfekta livet sällan infinner sig - och egna och andras misstag gör sig påminda.
Något viktigt rymmer barnets förhållningssätt till livet mitt i allt detta:
* Ta vara på nuet.
* Lika viktigt som att drömma, oroa sig och ompröva är det att kunna glädjas och ta vara på det goda i livet som pågår.
Kanske är detta något av hemligheten för att orka möta ett 2009 där Gaza brinner och där varslen om uppsägningar duggar tätt i tv-rutan. Och för att kunna försonas med oförrätter och misstag under det 2008 som nu läggs till handlingarna.
Det handlar inte om att skygga för verklighen. Snarare är behovet en realism som kan förundras mitt i vardagen. Och som ur detta hämtar kraft att möta tillvaron.
Beskrivningen av Gud som "Jag är" är värd att lyfta fram inför det nya året. Tala om att vara i presens. I nuet.
Gott slut och ett riktigt Gott nytt år tillönskas oss alla!
