När Denis Mukwege i går tackade för Olof Palme-priset under en högtidlig ceremoni i riksdagens andra kammare formades talet till en flammande appell mot det sexuella våldet. Det möttes av stående ovationer från den stora publiken.
Men talet gav också ett tydligt erkännande åt svensk mission som en starkt positiv kraft i det kongolesiska samhället. Utan pingstmissionen skulle krisernas och konflikternas östra Kongo-Kinshasa vara långt fattigare på skolor och sjukvård. Andra svenska trossamfund och deras systerkyrkor gör liknande insatser på andra håll i det väldiga riket.
Denis Mukwege berättade i sitt tacktal, hur han som son till en pingstpastor inom församlingsrörelsen Cepac ända från sin födelse haft förbindelse med Sverige och svensk mission. Han gick på den svenska missionens skola och genomförde läkarstudier med stöd från Sverige.
Tidigt i talet tackade han de många svenskar som "lämnade sitt älskade land och gav sina liv i Kongo". Han erinrade om att flera av de första missionärerna dog tidigt av strapatser och sjukdomar, men Sverige fortsatta ändå att sända folk till området.
Om de första svenska missionärerna östra Kongo sa han, att de bars av ett tvåfaldigt ideal: De kom för att tjäna Gud och tjäna människorna.
Och en osjälvisk tjänst för Gud och för utsatta medmänniskor är Denis Mukweges eget liv. Han blev inte bara en räddande läkare för kvinnor som systematiskt våldtas i krig. Han blev också deras röst i världen.
Denna lite ruggiga januarikväll i Stockholm fick han ta emot det prestigefyllda Olof Palme-priset ur Lisbeth Palmes hand till rungande applåder från bland andra förre statsministern Ingvar Carlsson.
Själv funderade jag mest på vad Denis Mukweges gamla föräldrar tänkte, där de satt på parkett när sonen hedrades. Nio barn växte upp i det materiellt fattiga hemmet, där Denis so m liten pojke ofta sov på golvet under köksbordet därför att gäster utifrån ockuperat hans bädd.
Nog måste de denna kväll med fotoblixtar och vacker musik och fint klädda människor och celebra personer svassande kring pojken som en gång sov under köksbordet ha tänkt, att Herrens vägar är bra underliga.
