Det är uppenbart att det fanns en stor rädsla hos kristdemokraternas ledning för att riksdagsledamoten Lennart Sacrédeus skulle ta plats på partiets EU-vallista. Så kraftig oro att en rad i det äldre gardet av partiföreträdare, som helst inte ville vara med, övertalades att väljas in på listan i sluttampen: Alf Svensson, Inger Davidson, Rolf Åbjörnsson, Chatrine Pålsson och Ebba Lindsö.
Lennart Sacrédeus hamnade utanför listan efter att bara ha fått 30 procent av ombudens röster vid partifullmäktige. Den demokratiska processen har haft sin gång. Och den här typen av fajter i personfrågor hör till i partierna emellanåt.
Men att självständiga och ibland bångstyriga politiker med stort förtroende bland kärnväljarna upplevs bli utmanövrerade förstärker samtidigt känslan av hård toppstyrning i partiväsendet. Långsiktigt riskerar den här typen av manövrar att öka på misstron mot de etablerade partierna.
