Många är kallade men bara en kommer att bli utvald. Biskopsvalet i Stockholm blir en spännande historia kan man konstatera när första etappen, provvalet, är avklarad. Proceduren är nästan lika komplicerad som i Melodifestivalen.
Åtta kandidater fick mer än fem procent av rösterna vardera och går därför vidare till det riktiga valet. Fem av dem fanns med på den i förväg offentliggjorda förslagslistan, som tagits fram av en arbetsgrupp. Tre tillkom efter pläderingar, förutom provvalets segrare, kyrkoherden i Sofia och kontraktsprosten Hans Ulfvebrand, t f kyrkoherden Mikael Mogren, Uppsala, och förre domprosten Hakon Långström, Stockholm.
Ulfvebrand är inte bara präst utan också kyrkopolitiker, och representerar Moderaterna i kyrkomötet, vars officiella stöd han fick under pläderingen. Förhoppningsvis är det dock annat än partipolitik som kommer att styra utgången av biskopsvalet, även om de lokala kyrkopolitikernas röster väger tungt i sammanhanget.
För dem som tycker att det är viktigt att Stockholm även i fortsättningen får en kvinna som biskop blev provvalet en besvikelse. De två förhandskandidater som inte gick vidare var Anna-Karin Hammar och Lisa Tegby och kvar i kampen om biskopsstolen är nu endast Eva Brunne (tvåa i provvalet) och Cecilia Wadstein (fyra). Men här gäller samma sak som med politiken. Det vore bedrövligt om denna aspekt fick styra utgången.
Stockholm behöver en biskop som kan vara en samlande kraft för stiftets kristna, i första hand självfallet för Svenska kyrkan men också ekumeniskt. I den splittringens tid som vi befinner oss är detta alldeles särskilt viktigt. Hur de olika kandidaternas möjligheter ser ut på den punkten kommer att klarna under de närmaste veckorna när de frågas ut i olika sammanhang.
Vem blir ny biskop i Stockholm? Det är en helt öppen fråga. Nu nollställs räkneverken. Men det är ingen djärv gissning att det kommer att behövas två valomgångar innan resultatet är klart.
