Det är märkligt, men också tidstypiskt, att ett så pass oskyldigt uttalande av kd-ledaren Göran Hägglund som att barn mår bäst att växa upp med en mamma och en pappa, kan väcka en sådan ilska.
Åsikten torde delas av de flesta svenskar, inte bara av sådana som sympatiserar med Hägglunds parti. Den innebär inte att man påstår att alla barn som lever i traditionella familjer har det bättre än alla barn som lever med två mammor och/eller två pappor. Att det inte förhåller sig på det viset vet vi alla. Uttalandet gör inte heller gällande att alla homosexuella är dåliga föräldrar eller att inget barn som växer upp med bara en mamma eller bara en pappa kan få en god barndom. Ändå blir reaktionen häftig, trots att det var samma hållning som ett stort antal barnexperter intog i diskussionen om samkönade pars rätt till adoption.
Från en kristen utgångspunkt ligger det nära till hands att peka på skapelseordningen. När vi människor sätter oss över den, på vilket område det än är, går det förr eller senare snett. Och Gud har skapat oss till man och kvinna för att släktet ska fortbestå. Även för den som tänker bort Gud kvarstår fakta - det behövs en man och en kvinna för att det ska bli ett barn. Den saken kan ingen tidsanda i världen ändra på.
