Torsdag 18 mars 2010

PS 107:9 Han ger de törstande att dricka och mättar de hungriga med allt gott.

	Här kommer vi att skriva om allt möjligt som berör barn, föräldraskap och familjeliv.
	Therése Alhults familjeblogg

	"Det är dags att man insisterar på litteraturens egen sanning."
	Inger Alestig, kulturredaktör

	Inte helt otippat ser jag att diskussionerna kring Gardell fortsätter.
	Johannes Ottestig, webbredaktör

	Det finns skäl att fundera över hur vi ska hantera den hat- och hotkultur som breder ut sig i samhället.
	Birger Thureson, ledarskribent

	Dan Svanell är tillbaka i politiken.
	Hasse Boström, nyhetschef och politikreporter

	Man ska komma ihåg att tvivel inte är motsatsen till tro, det är det otro som är.
	Jaktlunds marginalanteckningar

	Vem jublar egentligen över en seger på walk over?
	Andreas Nilsson, politikreporter

Elisabeth
Sandlund

 

Jag kan dela biskop Svens oro, men annars hoppas jag och ber för att Svenska kyrkan fortsätter på den inslagna vägen. Jag tror nämligen att det är Guds vilja.

Ditt ohöljda förakt mot dina meningmotståndare, Elisabeth Sandlund, inte minst mot ärkebiskopen, är inte vackert att skåda.

Toleransen inom kyrkorna ökar gentemot Hbt-personer.
E.Sandlund svart-vit bild står kvar.
Tiderna förändras de flesta människorena i Sverige är idag positiva till könsneutrala äktenskap.

Jovisst, Benny, och jag är definitivt inte säker på att ett högt deltagande kyrkovalet lyckas hindra Svenska kyrkan från att fortsätta på den glädjande, livs- och i Kristi anda -kärleksbejakande vägen. Det kan lika gärna bli t ex Öppen Kyrka (som jag själv med glädje kommer att lägga min röst på), folkpartister, miljöpartister eller socialdemokrater som kommer att tjäna på det, och inte nödvändigtvis Frimodig kyrka, Kristdemokrater och sverigedemokrater. Jag tror att Elisabeth Sandlund överskattar konservatismens grepp om Svenska kyrkans medlemmar.

På vilket sätt uttrycker Elisabeth Sandlund sitt "ohöljda förakt" mot meningsmotståndare? För oss som regelmässigt stämplas som psykiskt sjuka och neurotiska ("homofober"), bara för att vi tror att Gud hade en avsikt med att skapa människor av två skilda kön, känns det lite stingsligt när du påstår att ES visar sitt "ohöljda förakt" bara för att hon säger att ett av ärkebiskopens argument är patetiskt. ES angriper argumenten medan du Lars S angriper personen.

Church of England, liksom hela den Anglikanska kyrkogemenskapen, befinner sig i djup splittring inför hur man skall möta homosexuella präster, biskopar och församlingsmedlemmar. Att i det läget beskylla Svenska kyrkan för att utså splittring är endast ett utslag av htckleri av några manipulativa personer som är vettskrämda att Svenska kyrkans ställningstagande skall påverka den redan starka opinion inom den Anglikanska gemenskapen som stöder homosexuell samlevnad efter kristna villkor.

Det är svårt att på ett diplomatiskt sätt avfärda E. Sandlunds idioti. Hennes förlegade åsikter är skrämmande. Tur att progressionens, solidaritetens och toleransens våg kommer att dränka bakåtsträvare som E. Sandlund. Hon kommer inte att bli hågkommen som någonting annat än en konsekvent människohatare med absurd verklighetsuppfattning.

Lars S,
Varför är det Guds vilja?

Men snälla, besinna er!
Jag uppfattar definitivt inte Elisabeth Sandlund som någon människohatare, inte heller föraktfull. Tvärtom.

Vilken tur att vi lever i en demokrati där vi får vädra dessa åsikter. Men det är inte E. Sandlunds inlägg som får mig att gå i taket utan kommentarerna mot henne, särskilt Jyrkki som verkar skrämmande hatisk, som inte känns trovärdiga. En debatt med högt i tak är viktig men det E. Sandlund skriver har ju varit gängse uppfattning inom Svenska kyrkan sedan lång tid tillbaka. Varför ska hon inte kunna få lov att ifrågasätta Svenska kyrkans hastiga och överraskande omsvängning i frågan.

En tidning som har den kristna tron som utgångspunkt har naturligtvis en skyldighet att ifrågasätta Svenska kyrkans märkliga agerande i frågan.

Jag föreslår att tidningen Dagens web inför en rutin med godkännande av responserna, så vi slipper de här pinsamheterna. OBS! Jag är för fri debatt, men personargument finns det sannerligen ingen anledning att publicera.

Märkligt. Om Svenska Kyrkan verkligen vill vara Guds tjänare här på jorden vore det väl också lägligt att följa Guds ord som vi känner genom bibeln. Gud är lika mycket kärlek som dom. Att då fokusera på en av de attributen på bekostnad av den andra kan väl endast betecknas som någon slags bekvämlighetsteologi, en slags postmodern teologi som går ut på att bejaka de värderingar som finns i samhället i stället för att stå fast i Guds sanningar presenterade i bibeln. Sanningen är som bekant ofta obekväm. Och det är högst obekvämt i dagsläget att ifrågasätta något som har med HBT att göra. Om Svenska Kyrkan hade samma accepterande samhällsattityd på 30-talet som den har idag hade den bejakat nazismen (kanske den gjorde det också). Det är dags för Svenska Kyrkan att stå upp för de bibliska sanningarna i sitt agerande i alla frågor och det är dags för oss gräsrotskristna att kräva det också. Då är det också på sin plats att vi stödjer dem (E.S) som vågar vara kritiska när det behövs.

Det Svenska kyrkan nu håller på med är betydligt mer kontroversiellt än den könsneutrala äktenskapslag som riksdagen nyligen fattat beslut om.

Men jag tror också att många som var motståndare till denna lag var oroliga för vad denna lag skulle leda till inom Svenska kyrkan. Oenighet och splittring, därav motståndet.

Jyrkki, Herrens fruktan är vishetens begynnelse och att känna den Helige är förstånd. Alltså är Elisabeth ingen idiot utan hon har funnit källan till visdom och förstånd. Den möjligheten finns för alla, som vill ödmjuka sig.

För kännedom:Det är sittande kyrkomöte som beslutar i frågan.

Snart kan vi tala om Svenska f.d Kyrkan.Utvecklingen går därhän så snabbt att världskristenheten kommer att betrakta henne som en sekt.Sekt=något som avsöndrat sig från det allmänna,i det här fallet från den heliga,allmänneliga och apostoliska kyrkan.Det blir inte bara en bris som Weirud trodde,det börjar blåsa kuling nu.Ryska kyrkan bröt med SVK redan för 4 år sen,nu varnar Anglikanerna.
I sin halstarrighet och grandiosa självbild menar SVK att hon har fått större insikt(gnosis)på det här området än vad resten av den kristna kyrkan ännu har fått och tror sig därigen fått rollen att vara föregångskyrka för resten som ännu inte mognat och nått samma insiktsfulla nivå som henne.

Engelska kyrkan är oerhört splittrad i den här frågan så egentligen är deras brev lite bisarrt sett ur den synvinkeln. Som sagt kan jag till viss del dela Sven Thidevalls oro, men ännu mer jag gläds jag över den obstinate Lars Gårdfelts stenhårda uttalande i artikeln här i Dagen. Självklart är det arrogant, ohederligt och kränkande att underförstått kräva att Svenska kyrkan ska underkasta sig. Den ende vi ska underkasta oss är Gud, vilket vi ju gör - enligt vår teologiska (huvud-)linje - om vi fortsätter att hävda att hetero- och homosexuell kärlek är lika mycket värd och därmed införa samkönade äktenskap!

Jag är ingen teolog och skall därför inte ge mig in i någon sådan diskussion. Men jag vet att det finns väldigt olika uppfattningar om vad som är "sann" kristen tro eller ej. Men den tro som E. Sandlund förespråkar är ju den som har gällt fram tills nu.

Om det nu är så att Gårdfeldt med flera har "rätt" så är det väl kanske också på sin plats med en viss ödmjukhet från deras sida. Svenska kyrkans 180 graders svängning är ju rätt sensationell. Vissa tycker att den är bra, men det borde inte vara svårt att förstå att kyrkans svängning får många kristna att reagera med förvåning, irritation eller rent av fördömande.

Attityder tar tid att ändra på och Svenska kyrkans agerande är ett skolexempel på dåligt ledarskap och ovilja att lyssna in sig på kritikerna.

Även om de har "rätt"!

Nåja, Lars S, huvudlinjen är ganska klar inom "Anglikanien". Men visst, majoriteten har inte alltid rätt. Tyvärr är det så att utsikterna till en öppning för pastorala undantag - och ökad insikt om situationen för verkligt homosexuella, eller för personer med oklar könsidentitet el dyl - i våra systerkyrkor i Amerike, Afrika och Asien försämras rejält av den sekulära dumhet Svenska kyrkan mot sina egna remissvar nu försöker genomdriva: att hävda att könet på äktenskapskontrahenterna ur kristet perspektiv inte spelar någon som helst roll, vad Jesus än säger i Matteus 19 med referens till 1 Mos 2! D.v.s. man försöker i praktiken tillämpa Gal. 3:28 - vars relevans var tveksam redan i ämbetsfrågan - också på äktenskapet!

Det misskrediterar: 1) Kampen för ökad förståelse för entydigt homosexuella och för möjlighet till pastorala undantag i enskilda fall ("90-talsvälsignelsen"); 2) Ämbetsreformen 1958 och användningen av Gal. 3:28 där, särskilt när nu staten och dess politiska partier återigen spelar samma roll för genomdrivandet av ett teologiskt känsligt beslut i ett trossamfund som då, och särskilt när prästvigda kvinnor inte med bibelhänvisningar kan distansera sej från det nya paradigmet utan att få sitt ämbete och dess påstådda bibelstridighet kastat i ansiktet - av sina egna! 3) Reformationen - jasså, var det hit Luthers reformation ledde: till en kyrka i statens ledband och tro på självsvåldiga reformer utan stöd i bibelordet (nu ryker vår Frälsares ord om äktenskapet förmodligen ur ordinarie vigselritual, man lyckas nog förmodligen inte omtolka dem intill önskad könsneutralitet!). 4) Kristendomen; mycket kan även andra religioner tolerera, inklusive i vissa fall och i viss utsträckning sexuell njutning män emellan resp. kvinnor emellan, men så långt som till att utfästa sej viga alla män som så önskar till äktenskap med män - eller kvinnor med kvinnor - har ytterst få gått. (Det finns några exempel inom nutida judendom, om jag förstått saken rätt). Muslimerna skrattar i fortsättningen extra gott åt kristen tvåsamhetsmoralism (var får vi kristna den ifrån, egentligen - undrar även den svenska "polyrörelsen". Är inte all kärlek bra kärlek?)).

Det fanns begripliga argument för möjligheten till pastorala undantag i särskilda fall - ungefär som beträffande polygami på missionsfälten. Men att präster och ungdomsledare i Svenska kyrkan skulle få carte blanche från kyrkans ledning att på fullt allvar hävda äktenskapets könsneutralitet inför barn och ungdomar, t.ex. min 17-åriga samhällselevs "många bisexuella vänner", ja, i praktiken bli redskap för att förpassa allt som det minsta påminner om heteronormen (och Matteus 19?) till kyrkans och historiens skräphög, det förefaller mej lika vettlöst som obegripligt. Så nu anser alltså inte heller Svenska kyrkan att det är en fördel för en pojke/flicka med två föräldrar att, allt annat lika, ha en mamma jämfört med att ingen ha? Eller för en pojke/flicka med två föräldrar att, allt annat lika, ha en pappa jämfört med att ingen ha? (Får man fortfarande föredra att barnen har personal av båda könen på dagis?)

All heder även åt dig Elisabeth! Du har utan tvekan lyft Dagen flera snäpp. Man blir förvirrad som bloggläsare på Dagen.se när kollegan Emanuel mellan och ibland på raderna driver en linje som går ganska motsatt den du beskriver här. Ledsen över den polemiken som jag inte förstår varför den drivs på Dagens hemsida. Men glad över din tydlighet som jag vet kommer ifrån ett kärleksfullt och ödmjukt hjärta.

Svenska Kyrkans väg mot Gomorra är inte vackert att skåda, vad alla homoapologeter än säger. Hur långt i syndafallet måste kyrkans tjänstemän ha kommit för att ens tänka sig att välsigna synden i Guds eget hus? Ve er, Ni ogudaktiga! Ni som förnekar Herrens ord och böjer huvud för samhällets moraliska förfall! Ty domen följer varje handling!

Svenska kyrkan förnekar
på intet sätt Guds ord och söker ständigt vandra med Kristus. Då torde vägen (Kristus är ju Vägen) knappast leda till Gomorra. Berättelsen om Sodom och Gomorra handlar heller inte om det du tror att den handlar om, Peter.

Vet du förresten inte att det endast är Gud som har rätt att döma? För att döma oss är ju precis vad du gör, som jag ser det. Om Gud håller med mig på den punkten så må H*n förlåta dig för din stora synd.

Kan inte du och andra konservativa åtminstone försöka göra ett litet försök att förstå och respektera att det handlar om olika teologiska uppfattningar och ingenting annat?

Om Bibeln är Herrens ord så står det klart och tydligt vad som är synd i denna fråga. Jag dömer ingen. Och Svenska Kyrkan verkar välja och vraka i Bibeln som om det vore ett smörgåsbord, där man kan välja det som faller en i smaken och ignorera det man ogillar. Tro inte att man kan kohandla med Gud.

Peter, som sagt handlar det om skillnader i teologi, teologi och bibelsyn. Om du vill ha respekt och förståelse för dina uppfattningar tycker jag att man kan kräva att du ska respektera och försöka att förstå andras. Utan att stämpla dessa som ogudaktigheter, accepterande av synd, osv. Jag och Anders Wejryd är precis lika mycket kristna som du.

Så sanningen i din Bibel är blott teologiska tvister? Allt går att förvränga, så ock sanningen. Tror dock inte någon äkta kristen tar lögn för sanning eller synd för rätt, då saknar den personen den andliga kompass som varje nyfödd kristen har i gåva.

Att inte falla för falska profeter, att kunna skilja sanning från lögn. Exakt detta varnade Jesus oss för. Den växande sekterismen och populismen inom församlingar och kyrkan. Populism som gör att man beter sig som fariséerna och dom boklärda på Jesu tid. Allt för att verka bra i samhällets ögon, men glömmer att det är Gud man ska tjäna. Jag dömer som sagt ingen, och är inte förmer än nån annan. Jag förundras bara över det mörker som många av dagens kristna verkar befinna sig i. Ett mörker där man ej kan skilja på synd och rätt, utan följer det jordiska samhällets nycker.

Ah, där kom det! Jag är alltså ingen äkta kristen i dina ögon. Du borde skämmas.
Må Gud ha förbarmande med dig.

Hej Lars
Kan inte låta bli att blanda mig i.
Jag kan inte se att Peter påstått att du inte skulle vara kristen. Den tanken måste komma från dig själv.
Däremot ger han uttryck för den oro han känner över det mörker som många kristna befinner sig i idag, som en följd av frieriet till världen.

Sven-E

Sven-E : exakt, jag är 38 år gammal och har sett ett och annat och följt, ursäkta mig, men jag jag kallar det för : Svenska Kyrkans förfall. Denna febrila rädsla att inte våga stå för vad Bibeln säger. Man MÅSTE våga säga sanningen och vara impopulär. Om det krävs. Det är nog bla. det som Jesus menade med agnarna och vetet.

För att ni inte ska få fel uppfattning om mig; nej, jag är nog ej vetet. Jag söker efter Kristi sanning.

Om man ärligt söker så skall man finna. Jag undrar hur mycket tid människor i dagens stress finner tid/lust till att just "söka" Gud. Om man matar sig med världen så är man mer på dess sida, lägger man mer tid på TV/Internet media brus etc än vad man gör på Gud så antar jag att man får en annan uppfattning av både livet och relationen till Gud.

När vi döper i Svenska Kyrkan, läser vi vad bibeln säger om dopet.
När vi firar nattvarden på samma sätt. När vi viger man och kvinna,
läser vi också vad bibeln säger, men när vi viger homosexuella und-
viker vi helt att läsa vad bibeln
säjer om denna samlevnad. Är bibeln vårt "rättesnöre", så måste slutsatsen vara helt klar i denna
äktenskapsfråga.

Konstigt att biskopar i Sverige inte kan läsa.
Romarbrevet 1 säger klart och tydligt att homosex är onaturligt.
P.S. Har dock läst att många nuförtiden inte får lära sig att läsa i skolan.

Namn (Måste anges)

Epost (Måste anges, publiceras ej)

Prenumerera på nya kommentarer via epost
Hemsida

Kommentar