Som ett brev på posten kom reaktionen från den anglikanska kyrkan i England, en av Svenska kyrkans tyngsta samarbetspartners, på planerna att viga även samkönade par. Ingen bör vara förvånad över detta. Borgågemenskapen, som bland annat ger (eller ska vi redan nu vänja oss vid att säga "har gett") svenska präster möjlighet att arbeta i England, bygger på konsultationer innan stora och viktiga beslut fattas. Det räcker inte med att som ärkebiskop Anders Wejryd gjort sinformera om vad som är på gång genom ett brev och motivera med samhällsutvecklingen och med oviljan att diskriminera.
Särskilt patetiskt blir det när ärkebiskopen hänvisar till välsignelseakten över ingångna partnerskap som ett motiv för att bejaka samkönade äktenskap. För när kyrkomötet hösten 2005 beslöt att ta fram en välsignelseakt sades det klart och tydligt att detta var så långt Svenska kyrkan skulle gå. Äktenskapet skulle även i framtiden reserveras för förbindelser mellan man och kvinna. Men ibland går det fort att vända på kuttingen. Samma kyrkostyrelse som så sent som för 1,5 år sedan stod fast vid den hållningen har nu lagt fram ett förslag i diametralt motsatt riktning.
Nu är risken akut att Borgågemenskapen spricker och att Svenska kyrkan blir allt mer isolerad internationellt sett. All heder åt Växjöbiskopen Sven Thidevall som tar bladet från munnen och varnar för detta i samma tongångar som två tidigare ärkebiskopar gjorde i torsdagens Dagen.
Och än är det inte för sent att rädda situationen. Kyrkomötet , som samlas i september och oktober, har makten i sin hand. Skrivelsen från Kyrkostyrelsen kan avvisas. Ett beslut om att tillsätta en utredning, där inte minst de ekumeniska implikationerna tas på allvar, kan fattas. Då blir frågan ett ärende om ett år för det kyrkomöte som väljs i höst. Och det kan, om medlemmarna vill och orkar masa sig till valurnorna, få en annan sammansättning än det nuvarande.
