Det ska bli intressant att se vad biståndsminister Gunilla Carlsson (M) har att föreslå konkret om svenskt bistånd i morgon. I dag drar hon i med en artikel på debattsajten Newsmill, och beskriver korruptionen i den miljö biståndet verkar i som en "farsot". Hon gör det utifrån en skandal i Zambia där mångmiljonbelopp av svenska skattepengar har försnillats.
Ministern går så långt att hon frågar sig om biståndet "faktiskt är en del av problemet" snarare än en del av en möjlig lösning i de fattiga miljöer där korruption kan vara utbredd. Hon efterlyser en uppriktig debatt om biståndet och inbjuder till ett brett samtal där hon vill ha med alla som "bryr sig om kampen mot fattigdomen".
Självklart ska problem med korruption i anslutning till biståndsmedel diskuteras. Det är allvarligt när sådant tystas. Varje missbruk av medel drabbar de allra fattigaste som bäst behöver hjälpen, och riskerar i sin tur att undergräva stödet. Men faran är naturligtvis att ministern och andra nu i stället sätter bilden att bistånd är lika med korruption. Skulle så bli fallet är det i så fall en förenkling och vilseledning åt andra hållet.
Gunilla Carlsson säger i en TT-intervju att hon "vill tro på biståndet" och vidare att hon "vet att det gör skillnad", men att vi måste diskutera de svårigheter som finns. Håller hon fast vid det, och betonar den utgångspunkten, kan det bli ett konstruktivt samtal.
Effektivitet i biståndet är angeläget. Och allt som kan göras för att styra detta rätt behövs. Men det är inte per automatik det samma som att dra ner de totala anslagen, även om förändringar kan behövas. Snarare är behoven så enorma att det behövs kompletterande insatser vid sidan av biståndet.
Att hjälpa fattiga i tredje världen handlar också om att formulera en seriös handelspolitik, och att se till att kapital inte strömmar ut ur länderna till europeiska skatteparadis. Vidare om hur Sverige förhåller sig kring vapenexport till korrupta regimer, hur vi driver en seriös flyktingpolitik och så vidare.
Ny teknik och internet aviserar Gunilla Carlsson nu som metoder för att göra biståndet effektivare. Vi får hoppas att det inte stannar där i morgon. Fattigdomsbekämpningen kräver mer än så. Det finns samtidigt skäl att ta ministerns inbjudan till ett öppet samtal på allvar. De som bryr sig om kampen mot fattigdomen får inte lämna den arenan åt dem som sätter andra agendor högre.
