Thomas
Österberg
Om inte politikerna får ha ett fortsatt inflytande i kyrkofullmäktige och kyrkoråd så "blir Svenska kyrkan en kyrka bland alla andra". Det är Lars Stjernkvist, före detta partisekretare hos Socialdemokraterna, som framför ståndpunkten på debattplats i Dagen i dag.
Vad vore det för farligt med det? Med resonemanget visar Stjernkvist både stor okunskap om övriga kristna trossamfund i landet samt underkänner de verkligt engagerade medlemmarna inom Svenska kyrkan.
Engagemanget för en generös flyktingpolitik finns i högsta grad i de traditionella frikyrkorna och Katolska kyrkan här i Sverige. På det praktiska planet görs det på många håll mer om man jämför. För att inte tala om frikyrkornas arbete bland missbrukare. Tala om samhällsengagemang.
Inom fotbollen skulle knappast någon komma på tanken att låta politikerna ta makten från de verkligt intresserade. Men i Svenska kyrkan varnar Stjernkvist för de aktiva medlemmarna. Det är ett både snävt och bakåtsträvande tänkande.
Att befria Svenska kyrkan från politikerna handlar i praktiken om att forma en kyrka där de meningsbärande kontaktytorna faktiskt ökar. Det är att ta både medlemmarna och den kristna tron på allvar.
Vill du får ut mer av Dagen?Prenumerera på tidningen Dagen.
Klicka här för ett bra erbjudande.
Alla kommentarer till denna bloggpost via RSS
Har skrivit om partipolitiken i SvK här: http://helapingsten.wordpress.com/2009/09/09/partipolitik-i-svk-vik-hadan/
En kyrka kan bli en riktig kyrka först om den befrias från det konstantinska statskyrkogreppet.
Stjernqvist ställer upp motsättningar, och beskriver inbillade motståndare, på ett orättvist sätt främst avsett att förstärka hans egna argument. De-motståndarna-vill underförstått att kyrkan bara ska bry sig om "de allra närmaste", de är motståndare till kyrkans samhällsengagemang, de bryr sig inte om hela samhället, eller hela folket. Ta emot och svälj denna drapa från tidigare partisekreteraren och gilla läget.
Men Stjernqvist (S) vill att medlemmar som han själv, ska ta ansvar: "Vi kan inte begära att kyrkan ska spela en viktig roll i samhället, om vi inte själva som medlemmar tar ett ansvar för kyrkan verksamhet"
Detta ansvar anser Stjernqvist att han nu tagit genom att ställa upp för Socialdemokraterna i kyrkovalet, samt att gå i kyrkan vid begravningar och dop. Bryr han sig om andras begravningar och dop i sin församling eller bara "de allra närmastes"? Att rösta är väl också att ta ansvar får man förmoda. Alla som röstar gör det ju av omtanke om sin kyrka, det ser vi ju i partiernas kampanjer.
Denna formulering "Om kyrkan bara blir en angelägenhet för de kyrkligt mest aktiva" är rolig. Testa själv att ta bort "mest". Jmfr "de allra närmaste".
Kyrkan är viktig, följs av: ..fortfarande nästan sju miljoner medlemmar...
Men mest avslöjande kanske är vad Stjernqvist inte skriver något alls om.
Man bör observera vad som inte står i Stjernqvists inlägg.
Stjernqvist tror att kyrkan kommer att sluta bry sig om samhällsfrågor om Socialdemokraterna tappar inflytande.
Man kan ju undra om Stjernqvist varit i något utomnordiskt land i Europa och där sett en total avsaknad av kyrkligt engagemang i samhällsfrågor?
Man kan ju undra vilket land det var? Knappast något av de större västeuropeiska länderna.
Stjernqvist kan knappast heller ha hört talas om LP-stiftelsen, där (S) i opposition hårt kritiserade regeringen för att inte sköt till pengar för att undvika en konkurs av denna utmärkta kyrkliga missbruksvård.
Nej för Stjernqvist är varje annan kyrka ett avskräckande exempel, huvaligen.
Peter T - 2009-09-10 19:37
Att tillhöra Svenska kyrkan handlar inte om att vara "verkligt engagerad" i kyrkan. Det handlar om att vara verkligt engagerad i livet.
Vi som läser Dagen vet att (det förlegade men ack så inflytelserika) frikyrkoidealet går ut på att samla människor i kyrkan och låta dem leva sina liv där. Så icke i SvK. Det är nog det Stjernqvist menar.
Stjernqvist är mån om en folkkyrka som gör, och är, det folket vill att den ska vara. Han verkar vara mer angelägen om att bevara folk-delen av ordet folkkyrka är kyrk-delen.
Låt oss gära en jämförelse med Folkpartiet. Fp borde då också vara ett all-politiskt parti för att kunna titulera sig FOLK-parti. Självklart måste det då få finnas plats och utrymme för både röda, blå, gröna och bruna sympatisörer. Oavsett om de engagerar sig eller inte.
Givetvis är detta bara nonsens. En kyrka ska vara till för de som engagerar sig där. Vill någon ur folket engagera sig i en förening, kyrka eller parti är det för att den gillar det som görs och talas där. Om en kyrka, förening eller parti måste behaga alla kommer den till slut inte att kunna behaga någon. Jag är rädd att det är ditåt Svenska kyrkan idag rör sig.
Rättelse, Jonas: En kristen kyrka är faktiskt till för dem som INTE ens är medlemmar, långt mindre "engagerar sej där". Eller hur? (Se Matteus 28:18-20).
En annan sak är bestämmanderätt och beslutsvägar. Och där tycker jag att Dagen och Hasse Boström skulle kunna vara ännu tuffare (men bra att du röt ifrån här, Thomas!). Det är superskämmigt för Sverige att vår största kyrka styrs av de politiska partierna. (Stjernkvist är givetvis välkommen att engagera sej om han delar SvK:s mål, men då inte som socialdemokrat utan som kristen broder i församling och kyrka). Vi får både som land, kyrka och partimedlemmar skämmas ögonen ur oss när de politiska partierna i höst inför en förbluffad omvärld knallar över från riksdagen till kyrkomötet och bestämmer samma sak där: nämligen att kyrkan liksom staten ska avsvära sej all heteronormativitet, t.o.m. gentemot ungdomar som faktiskt KAN tända på folk av det motsatta könet, och börja hävda att det gör detsamma för ett litet barn med två föräldrar om det har en mamma eller ej. (Alt. en pappa eller ej). Ett stolleprov, säger jag med ärkebiskopen.
Men äktenskapsfrågan är inte höstens stora fråga - den är bara toppen på ett isberg. Den verkligt stora frågan är Kyrka/stat-frågan. Som vi väljare kan lösa NU (inte om fyra år) genom att helt enkelt bojkotta och moraliskt obehörigförklara de politiska partierna och deras släpjollar. Nu, den 20 september 2009!
Leo Holtter på bloggen Tankar i natten skrev så bra om det där i en kommentar bara häromdagen, att förståelsen för vad en politiker är, är så grund att man avfärdar dem alla som politruker.
Inse att de mest politiskt aktiva i det här kyrkovalet är Dagen, Frimodig kyrka och alla deras anhängare. Det är ni som vill ha alla kyrkor att vara en klubb för inbördes beundran, något för ER - oavsett om människor tillhört kyrkan i obrutna led generationer ner till vikingatiden ska de inte ha något där att göra om de inte fradgatuggande bekänner Jesus som frälsare på böjda knän.
Get over yourself.
Helle Klein skrev en krönika för ett tag sedan om den politiserade kyrkan innan arbetarrörelsen, som använde predikstolar att sprida högerns propaganda. Läs den. Fundera också på vad politik innebär i de ack så fria frikyrkorna - för Missionsförbundet är ju befriat från politik, eller? Pingst absolut? EFK, visst?
Det är förmätet att sätta sig på sina höga hästar och hävda äganderätt till religiositet, som ni gör. Det är mer än förmätet. OM ni avskyr politiken, demokratin; sätt då all er tillit till Gud: be. Sätt er och be. Sluta skriv bloggar, ledare, artiklar om valet, sluta diskutera valet, delta inte, rösta inte; be bara till Gud.
Men riktigt så avpolitiserade vill ni visst inte vara?
På SvK’s hemsida står: ”Svenska kyrkan har enats om att alla församlingars grundläggande uppgift är att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission. Syftet är att människor ska leva i tro på Jesus Kristus och en kristen gemenskap.” Detta borde rimligtvis bäst utföras av människor som har en kristen tro och tror på Jesus Kristus, inte av personer utvalda av partier - vart och ett med sin egen partipolitiska agenda - för att utveckla kyrkan enligt partiprogrammen. På vilket sätt skulle t ex företrädare för vänstern kunna få mandat från Lars Ohly m fl, att engagerat verka för denna kyrkans huvuduppgift?
Och visst är det så att vad gäller samhällsengagemang och omsorgen om svaga, utsatta och behövande, då är frikyrkorna nog väl så aktiva som SvK. Sedan tycker jag att alla kyrkorna borde arbeta ändå mer med diakoni och engagemang ute i samhället.
De är trist med de som ständigt vill skapa motsättningar mellan SvK och frikyrkorna. Maja tycks leva i sin egen värld där SvK står för allt det rätta, sanna och opolitiska, medan frikyrkorna står för det motsatta. Och vem avskyr politiken, demokratin? Grova anklagelser - du gärna får utveckla vad menar och vem du avser.
Staffanw - 2009-09-11 09:46
Pardon me Staffanw men du verkar inte riktigt begripa konceptet med politruker när du skriver såhär:
"På vilket sätt skulle t ex företrädare för vänstern kunna få mandat från Lars Ohly m fl, att engagerat verka för denna kyrkans huvuduppgift?"
Kan du vara vänlig att utveckla den frågeställningen, för som den ser ut nu går den bara att läsa på ett sätt: vänsterpartister är anti-evangelium.
Nästan komiskt.
StaffanW, jag har slutat kommentera den där signaturen för länge sedan. Det är helt meningslöst. Det kan låta så här: men du kanske tycker att...och så kommer obefogade grova anklagelser och fördomar. Jag har tröttnat, men lycka till i alla fall.
Att likna en kyrka vid en fobollsklubb är ett typiskt misstag utifrån en frikyrklig syn på kyrkan som en vanlig förening.
Sen kan man ju lägga till att de som sitter i styrelser för fotbollsklubbar inte bara är de fotbollsfrälsta utan kunniga människor på andra områden, ja faktiskt en hel del politiker....
Så länge det finns olika åsikter, vilket det alltid kommer att göra inom alla samfund så kommer det finnas falanger. Det nuvarande valsystemet inom Svenska Kyrkan gör det tydligt för den enskilde att rösta och påverka. Jag är stolt över att tillhöra en kyrka som är demokrastisk när jag befinner mig i ekumeniska sammanhang, inte minst internationellt. Jag skäms inte heller för att vara kandidat för Centerpartiet som värnar om en öppen folkkyrka som med sin bakgrund och möjligheter låter sig vara en god plats för mötet mellan Gud och människor!
Daniel Tisell - 2009-09-11 12:16
Maja, du svarade inte på min fråga. Sedan detta med vänsterpartiet - Lars Ohly är ju ateist, och är i spetsen för ett helt sekulärt parti, väl? På vilket sätt kan då en av detta parti nominerad vänsterpartist kunna arbeta för SvK's grundläggande uppgifter. Att det i detta fall är Visk(Vänsterpartister i Svenska kyrkan) som nominerar, spelar väl i sammanhanget mindre roll. Läser man Visk's programförklaring, nämns i alla fall inget om det som då är SvK's huvuduppgift, alla punkterna i programmet kunde lika väl vara hämtat ur vänsterpartiets partiprogram. Sedan tvivlar jag inte på att deras kandidater är kristna, men det belyser svårigheterna att tjäna flera herrar samtidigt.
Staffanw - 2009-09-11 12:45
Ja du Thomas Österberg, du har många synpunkter om förhållanden i sv. Kyrkan. Men du kanske istället skulle ha åsikter om vad en del sysslar med i Pingt FFS, se länk
Maja du kan ovanligt lite om frikyrkans historia märker jag. Frikyrkan har inte alltid varit dragen så åt höger som den är idag. Innan KD bildades röstade de flesta inom t.ex. pingst på socialdemokraterna. Arebetarrörelsen och frikyrkan gick ofta hand i hand förr i tiden. Sen att opinionen nu har svängt och ligger mer åt höger i frikyrkan är en sak för sig. Det får man tycka vad man vill om.
Men det är helt felaktigt att säga att frikyrkan redan från början ropade ut högerns propaganda dålig historisk förankring Maja. Kolla upp dina källor innan du hävdar något så historiskt inkorrekt!
På ett sätt blir jag rätt upprörd för ett problem över hela Sveriges kyrklighet är att man fått en bild av att kyrkan är en förening styrd av människor. Bibeln säger att kyrkan är kroppen och Jesus är huvudet för församlingen. Jag tror att vi över alla kyrko gränser, mer skulle behöva böja våra knän och fråga efter Guds ledning. Det är han som ska leda församlingen, och det är honom vi borde fråga om vilka människor som ska sitta i ledande ställning i församlingen.
Det skulle vara härligt om man inom kyrkan kunde börja säga som apostlarna i bibeln, "Vi och den helige Ande har beslutat."
Daniel: Jag håller med om att kyrkan inte är någon vanlig förening utan Kristi kropp. Men den kan i sin organisation vara uppbyggd som en förening. Självklart finns det i nästan alla kyrkor människor som är engagerade i olika delar av samhällslivet. Men precis som i en fotbollsklubb finns det ändå en gemensam sak som samlar. Och det är inte partierna som styr. Partipolitikerna bör hålla sig borta även från kyrkorna.
Maja: Nej, Dagen och jag vill inte att kyrkorna ska bli en klubb för inbördes beundran. Tvärt om. Här finns stora utmaningar för både frikyrkorna och Svenska kyrkan.
Egon: Du får nog försöka hålla sig till ämnet. Här handlar det om partiernas och politikernas inblandning i en kyrkas inre liv.
Thomas Österberg - 2009-09-11 14:04
Simon, du läser fel. Jag har inte skrivit att högerpropagandan kom från frikyrkliga predikstolar (läs gärna Helle Kleins krönika som jag tipsar om). Jag är helt medveten om att frikyrkan till en början var underklassens befrielsealternativ vid sidan av arbetarrörelsen. Med arbetarrörelsens landvinningar skapades en småborgerlighet, ett formalistiskt ideal som nästan helt tog över frikyrkorna under 1900-talet. Modernismen är en parentes i historien, tyvärr fortfarande mycket inflytelserik i den frikyrkliga kontexten vilket många inte minst unga människor beklagar djupt och försöker att göra någonting åt.
Thomas Österberg, hur kan du jämföra SvK med en klubb och sedan säga att du inte vill att den ska vara en klubb? Hur kan Dagen bortse ifrån den historiska uppgift som SvK på ett unikt sätt har för de flesta svenskar (exempelvis - era läsare trycker på "glad" över att regeringen minskar den kyrkoantikvariska ersättningen)? Hur ställer ni er till kapningar från andra samfund som när Stanley Sjöberg skriver i SvD om vilken biskop Stockholms stift ska ha, eller när Livets ords VD ställer upp i kyrkovalet? Är det exempel på minskad politisering, tycker du?
Svenska kyrkan har många problem. Demokratin är inte ett av dem.
Det är väl inte partipolitikerna som skall hålla sig borta från kyrkovalet?
Det är väl de samhällspolitiska partierna som inte skall utesluta sina medlemmar för att de vill kandidera för en speciell nomineringsgrupp i en Kyrka de är medlemmar i?
Om en partmedlem i (S) idag nomineras på listan för Frimodig Kyrka så sparkas han ut från partiet. Oavsett om han råkar vara fullmäktiges ordförande i kommun eller riksdagsman.
Det är väl välkommet att samhällsengagerade personer vill ta ett ansvar som förtroendevalda i sin medlemsorganisation Svenska kyrkan.
Det som är skrämmande är att en annan medlemsorganisation utesluter dem om de gör det via fel nomineringsgrupp.
I Sveriges grundlag står föreningsfriheten med. Man kan ju undra varför vissa riksdagspartier inte kan skilja mellan kyrkliga och kommunala uppdrag.
Om sedan ett antal individer som är medlemmar i Vänsterpartiet vil engagera sig i Svenska kyrkan som medlemmar, så är det väl inget att förskräckas över om de gör det utan piska eler inflytande från Vänmsterpartiet? ViSK vill som de flesta nomineringsgrupper att alla deras kandidater ställer upp på valmanifestet. Att samma människor skulle ha helt olika värderingar de i olika sammanhangen parti/kyrka är osannolikt så det är föga förvånande att valmanifestet kan lika partiprogrammet i t.ex. äktenskapsfrågan.
I min hemkommun så ställer en fullmäktigeledamot för KD upp i kyrkovalet för KDiSvK (eller vad det nu är). Hon är även medlem i en annan församling på orten, där merparten hon firar gudstjänst för det mesta.
Thomas Österberg verkar inte vilja se vare sig henne, Mikael Oscarsson(KD) eller Olle Burell(S) på valbar plats.
Jag vägrar att tro att bara f.d. partiknuttar eller folk utan erfarenheten av att vara förtroendevald i andra större sammanhang skulle vara en så uppenbart bättre väg.
Däremot kunde S, C, M & SD se till att respektera förenings- och åsiktsfriheten så att man inte uteslöt medlemmar som kandiderar för en annan nomineringsgrupp i kyrkovalet.
Peter T - 2009-09-11 16:36
Maja, vad menar du egentligen? Är det OK att Svenska kyrkan blir en megafon för (S) bara för att den på 1800-talet ofta (javisst!) var en megafon för högern? Jag blir helt förskräckt när jag märker hur få som på principiella grunder vill skilja kyrkan från staten. Det vanliga är att man är emot statskyrkosystemet bara när man själv är i opposition. Så fort man själv kommer till makten är det bra att stat och kyrka går hand i hand. Vilket ju är ungefär lika principfast som att hävda att demokrati är bra när man själv sitter i opposition - men föredra upplyst despoti så fort man själv hamnar i ledningen. / Nota bene, Maja, leo Holtter och andra: det är inte politikerna som personer jag vill åt! Men Lars Stjernkvist m.fl. får finna sej i att engagera sej i kyrkan som kristna bröder och systrar, och sluta komma dragande med hela parti- och maktapparaten när de kandiderar. (S) satsar visst mer än alla andra nomineringsgrupper tillsammans på kyrkovalet - det är väl egentligen hemskt lustigt att socialdemokraterna blivit ett evangeliskt-luthersk parti? (Om det nu är förklaringen till engagemanget).
Men vad menar du själv? Ni är så oerhört många som bara slänger ur er saker som "megafon för (S)", "komma dragandes med hela partiapparaten", "stat och kyrka går hand i hand" - men det är ju era tankefoster om hur det är och inte alls byggt på verkligheten! Stat och kyrka går väl INTE hand i hand när ärkebiskopen går till (särskilt för att vara honom) mycket hårt angrepp på regeringen om kulturminnespengarna. Kyrkomötets utredning om äktenskapsfrgan är INTE gjord av politiskt tillsatta lekmän utan av biskopar och teologer och kom ändå inte fram till det resultat du och Dagen skulle vilja att den gjorde. Är det politikens fel? Kan vi hitta ett sätt att skylla socialdemokraterna?
Är det någon av er som hatar Socialdemokraterna och anklagar dem för att styra kyrkan som känner till att det borgerliga mandatet i kyrkan är högre än vad kyrkans medlemmar i gallupundersökningar röstar på? Vi har tvärtom alltså en alltför högervriden politik i kyrkan i förhållande till vad kyrkans medlemmar vill. Med era förslag skulle den politiken bli skruvad ännu mer åt höger - oavsett vad folk vet om sina egna bevekelsegrunder så har de en politik - och de flesta människor skulle fortsätta betrakta kyrkan som en prydlig konsertlokal eftersom det är vad borgerligheten har gjort den till.
Försök inte göra om Svenska kyrkan till en frikyrkoföreningn för det är den inte och skall inte vara. Försök nångång acceptera att vi har olika uppdrag, olika lemmar i Kristi kropp.
De personer som inte ens betraktar Svenska kyrkan som sitt andliga hem, men lägger sig i dess angelägenheter för att säga sig vilja att andra ska börja göra det, kan jag bara tycka är sorgliga på så många sätt. Bjälken i det egna ögat måste göra hemskt ont för att man ska bli så engagerad i att styra upp andras liv.
Maja, du slog nog huvudet på spiken nu.
De personer som inte har sitt andliga hem i Svenska kyrkan, bör inte ställa upp i kyrkovalet.
Detta oavsett om de är medlemmar eller inte, då svenska kyrkans huvudsyfte inte är medlemsnytta utan evangelium.
Peter T - 2009-09-12 11:46
Inom Centerpartiet utesluter vi inte någon som vill engagera sig i ett sk kyrkligt parti. Det är braattdet finns olika nomineringsgrupper som arbetar med att rekrytera kandidater och forma visioner för det man tror är Svenska Kyrkans bästa. Som sagt så lyser kunskapen hos Thomas i sin ledarartikel med sin pinsamma frånvaro när han tror att det är någon slags " partiapparat" som styr de politiska gruppernas kyrkoarbete. Så är inte fallet. Däremot kan man förstås resonera principiellt omsaker och ting. Jag utgår då t e x att Thomas vill avskaffa monarkin. Själv föredrar jag en mer pragmatisk syn och då tror jag att monarki är braför Sverige liksom att det är braför Svenska Kyrkan att männsikor med partipolitisk koppling engagerar sig i olika nomineringsgrupper. Med tanke på att tex Centerpartiet, socialdemokraterna och Moderaterna får många röster borde ju dessapartiers kandidater känna sig legitimt valbara som alla andra som blir invalda i te x kyrkomötet.
Daniel Tisell - 2009-09-12 12:48
Men Peter, många människor ser faktiskt SvK som sitt andliga hem fast de inte har en uttalad tro på Gud. De gifter sig där, begraver sina släktningar där, tänder ljus på gravarna, lyssnar på klockorna genom veckorna - relaterar helt enkelt till kyrkan. Och det är så det får funka i en kyrka som Svenska kyrkan, eftersom det enda medlemskravet är dopet. Att kyrkan ska bära evangelium betyder INTE att det enda sättet att göra det på är att avkräva bekännelser av folk. Det finns trossamfund som tycker så, låt dem ha det kravet då och låt SvK vara den öppna kyrka som den äntligen efter kyrkplikt och liknande blivit.
Nej, Svenska kyrkan är inte utan vidare en megafon för (S) eller (M) eller (C). Men du måste ju medge, Maja, att risken för att den ska bli detta är megamycket större om dessa partier ställer upp i kyrkovalet än om de inte gjorde det! Faktum är att Lars Stjernkvist kunde ha ställt upp som vanlig medlem i en riksdagspartipolitiskt obunden nomineringsgrupp (en existerande eller av honom och likasinnade bildad). MEN han valde att komma som Lars Stjernkvist (S), och väldigt få tror på allvar att (S) blivit ett evangeliskt-lutherskt parti, ja, jag skulle nog vilja säga att pingströrelsen är en betydligt mer evangelisk-luthersk rörelse än socialdemokraterna eller moderaterna är.
Frågan om kulturminnespengarna är en relativt ofarlig fråga där ärkebiskopen törs frondera (han vet ju att många inom regeringspartierna håller med honom, och hans agerande motsäger ju i o f s inte att han skulle vara S-märkt, vilket jag dock inte utan vidare hävdar).
Utredningen i äktenskapsfrågan är uppenbart pk-belastad och undermålig i sin konsekvensanalys - du kan ju inte inbilla dej att utnämningar av biskopar och professorer är mer opolitisk idag än på 1800-talet - och har i stort sett undvikit att behandla den för alla tänkande människor uppenbara bisexualitets- eller polygamiproblematiken (nu kämpar ju vissa för att barn ska kunna få fler än två vårdnadshavare och sedan är steget verkligen inte långt) för att i allmänhet fokusera på den enklare homosexualitetsaspekten - och är fullständigt absurd ifall den (som jag uppfattat det) landat i uppfattningen att ÄVEN KYRKAN (staten säger jag mindre om) ska inta queer-hållningen att det gör detsamma även vad gäller ungdomar som har ett val om de bildar familj med någon av motsatt kön eller med någon av samma. Och att det gör precis detsamma för ett barn med två föräldrar om det har tillgång till en egen mamma eller inte (eller har en pappa eller inte). "Är det politikens fel?" frågar du. Ja, absolut, säger jag. Det är politikens fel att man inte, som man sagt sej vilja, skilt kyrka och stat på riktigt. "Kan vi hitta ett sätt att skylla socialdemokraterna?" Nej, det är inte min huvudpoäng. Jag är minst lika kritisk mot de borgerliga partierna, inte minst mot FiSK, ja, på sätt och vis ännu mer. För medan det på något sätt är logiskt att (S) skulle vilja förstatliga även kyrkan, liksom (SD) öppet sagt sej vilja ha en statskyrka, bekänner sej ju de borgerliga partierna - utom möjligen KD - till någon slags liberal grundideologi, och borde verkligen skämmas att blanda sej i ett fritt trossamfunds beslutsprocesser!
Det är f.ö. demagogi á la Helle Klein att påstå att t.ex. Öppen kyrka försöker göra om Svenska kyrkan till en frikyrkoförening. Klein försöker ju inbilla folk att en kyrka utan (S) skulle bli styrd av präster eller påven (!), men så dum kan ju varken hon eller Maja vara. Det är helt enkelt inte sant att de partipolitiskt oberoende nomineringsgrupperna enbart är frikyrkligt eller högkyrkligt dominerade. Öppen kyrka, Posk och Frimodig kyrka är tillsammans ganska ideologiskt heltäckande, och det finns absolut INGEN ursäkt längre för att 2009 rösta på politiska partier eller deras släpjollar. I ett val till ett fritt(?) trossamfund(?).
Många frikyrkliga betraktar faktiskt Svenska kyrkan som ett av sina andliga hem och deltar med viss regelbundenhet i dess gudstjänster. Det är inte alls lika konstigt att dessa är med och vill påverka som att diverse ateister, agnostiker och liknande gör det. Om dessa gäller till fullo Majas ord: "De personer som inte ens betraktar Svenska kyrkan som sitt andliga hem, men lägger sig i dess angelägenheter för att säga sig vilja att andra ska börja göra det, kan jag bara tycka är sorgliga på så många sätt. Bjälken i det egna ögat måste göra hemskt ont för att man ska bli så engagerad i att styra upp andras liv." Jag vill helst inte köra ut någon, och jag välkomnar även passivt stöd till Svenska kyrkan och dess bekännelse, men vanlig mänsklig anständighet fordrar ju att man åtminstone inte motverkar syftet med en organisation man är medlem i.
Det är ju alldeles lysande vilken samsyn som verkar finnas.
Meldemmar som har sitt anliga hem i SvK, oavsett hur långt på trons väd de vandrat, bör ställa upp i kyrkovalet om de ställer upp på kyrkans syfte.
Enligt lagen skall Svenska Kyrkan ivla på Evangelisk-Luthersk grund och fira gudstjänt över hela landet.
Lagtexten föreskriver ingen annan medlems- eller samhällsnytta än gudstjänstfirandet.
I begreppet kyrka så torde det ingå att sprida evangelium.
Så alla nomineringsgrupper som vill verka i kyrkans lagstadgade syfte borde kunna anses behöriga.
(Alla andra inom kyrkan behörighetsprövas ju, så varför inte?)
Detta givetvis oberoende av vilka andra medlemsorganisationer de nominerade är med i.
Peter T - 2009-09-13 10:07
"ett av sina andliga hem", ja ja och nej nej. Livets Ords VD betraktar säkert SvK som ett hem. Det är trovärdig argumentation.
Svenska kyrkan är ingen kyrka utan en organisation med namnet "kyrka".
steffo - 2009-09-13 12:50
Men Maja, om Livets Ords VD går på gudstjänst i Svenska kyrkan några gånger per år, skulle han vara mindre kvalificerad att bli nominerad än någon som näst intill aldrig går till kyrkan, partiansluten eller inte?
Det är ju inte tron som skall vara avgörande sa du ovan, så då kan väl knappast tro, eller otro diskvalificera?
I ett val i en medlemsorganisation, så tycker jag att det känns relevant att fråga om kandidaternas tidigare närvaro och övrigt engagemang inom organisationen. Jag skulle nog inte kunna tänka mig att lägga min röst på någon som inte delar organisationens grundläggande värderingar och har en viss närvaro.
I Svenska kyrkans fall så är väl bekännelsen rimligen en grundbult och gudstjänsterna en annan.
I den medlemsorganisation där jag är förtroendevald så röstar de drygt 100000 medlemmarna i direktval (nomineringsgrupper med personval) via internet eller post. Det funkar utmärkt.
Peter T - 2009-09-13 16:40
Det största felet är inte att livets ords vd vill stödja svenska kyrkan. Felet är att han kandiderar som "Kristdemokrat i Svenska kyrkan", vilket, trots KR:s agitation för personval, innebär att i praktiken bejaka partipolitiseringen och legitimera ett val 2013 där vi har "Socialdemokrater i Svenska kyrkan", "Sverigedemokrater i Svenska kyrkan" o.s.v. KR och FiSK är kanske detta vals mest förrädiska alternativ. Som jag sa till diakonen Rolf Forslin (S) här i Bollnäs: Hellre en ärlig socialdemokrat i kyrkomötet än en FIS-ig folkpartist. Men egentligen välkonar jag ju både socialdemokrater och folkpartister (och andra) till församling och kyrkomöte, BARA INTE SOM socialdemokrater och folkpartister. Man måste här som överallt annars kunna skilja på sina roller. Jag bildar väl inte folkpartistiska kotterier i Röda korset eller Amnesty heller?
Dagens Nyheters huvudledare måndag 14/9 är värd att citera i den här debatten:
"Politiker med anknytning till riksdagspartierna kontrollerar 80 procent av kyrkomötet. För att bli vald krävs ofta partilojalitet men inte nödvändigtvis ett intresse för kyrkan. Det är olyckligt. Kyrkan borde, likt andra trossamfund eller föreningar, styras av engagerade medlemmar som tror på organisationen. Det kan inte vara en nackdel att de människor som bryr sig om verksamheten också styr över den."
Läs hela ledaren på: http://www.dn.se/opinion/huvudledare/slapp-kyrkan-fri-1.951726
Thomas Österberg - 2009-09-14 08:41
Ni jämför ideligen SvK med en förening, men SvK är ingen förening. SvK är en tillhörighet som fanns innan det fanns föreningar, överhuvudtaget ett land. Att vara medlem i SvK handlar för väldigt många människor - just de människor som ni rättrogna underkänner eftersom de inte bekänner en personlig tro på den levande Kristus - om att vara en del i den historien. En länk i kedjan, en förtätad plats och gemenskap där man firar livet i vissa höjdpunkter. Inte en snygg lokal utan en verklig plats på jorden för det heliga som finns i tillvaron, oavsett vad man kallar det.
Och den heliga gemenskapen vill ni ta ifrån människor? Och ni ska kalla er evangeliserande?
Jag gillar din tankegång Maja, om att SvK är en god plats för det heliga i livet för det stora flertalet som ännu inte funnit fram till en personlig kristustro och jag är övertygad om att SvK bör få fortsätta att vara det. Men jag får inte ihop det med den sista meningen i ditt inlägg. På vilket sätt anser du att ett minskat partipolitiskt inflytande i kyrkans ledning gör att människor berövas sin heliga gemenskap i nuvarande form? För mig känns det närmast självklart att fler varmt troende kristna i kyrkans ledning skulle ge mer av den gemenskap du talar om och även en djupare upplevelse av Gud de få gånger/högtider då man väljer att besöka kyrkan än ett ledarskap drivet av sekulära partipolitiska intressen från höger eller vänster? Jag förstår inte riktigt resonemanget, så utveckla gärna.
Kristusbärare - 2009-09-15 20:41
Namn (Måste anges)
Epost (Måste anges, publiceras ej)
Prenumerera på nya kommentarer via epost
Hemsida
Kommentar