Om inte politikerna får ha ett fortsatt inflytande i kyrkofullmäktige och kyrkoråd så "blir Svenska kyrkan en kyrka bland alla andra". Det är Lars Stjernkvist, före detta partisekretare hos Socialdemokraterna, som framför ståndpunkten på debattplats i Dagen i dag.
Vad vore det för farligt med det? Med resonemanget visar Stjernkvist både stor okunskap om övriga kristna trossamfund i landet samt underkänner de verkligt engagerade medlemmarna inom Svenska kyrkan.
Engagemanget för en generös flyktingpolitik finns i högsta grad i de traditionella frikyrkorna och Katolska kyrkan här i Sverige. På det praktiska planet görs det på många håll mer om man jämför. För att inte tala om frikyrkornas arbete bland missbrukare. Tala om samhällsengagemang.
Inom fotbollen skulle knappast någon komma på tanken att låta politikerna ta makten från de verkligt intresserade. Men i Svenska kyrkan varnar Stjernkvist för de aktiva medlemmarna. Det är ett både snävt och bakåtsträvande tänkande.
Att befria Svenska kyrkan från politikerna handlar i praktiken om att forma en kyrka där de meningsbärande kontaktytorna faktiskt ökar. Det är att ta både medlemmarna och den kristna tron på allvar.
