För 20 år sedan var Sverige ett av de första länderna att skriva under Barnkonventionen. Hur kommer det sig då att vi med sådan likgiltighet betraktar hur tv töjer gränserna för den personiga integriteten, så att det inte bara är vuxna som solkar ned sina egna och andras liv utan även barn dras med i förnedringskarusellen?
Den berättigade frågan ställs av Kattis Ahlström, som själv har många års erfarenhet av tv-arbete, på DN debatt. Hon tycker det är illa nog att vuxna har sex, är otrogna, exponerar sitt egen allra innersta och förtalar andra framför tv-kamerorna - bara för att få sin stund i rampljuset. Än värre är att förnedringen nu i allt högre utsträckning drabbar barn, som h ängs u t till allmän beskådan utan att själva förstå konsekvenserna av tv-exponeringen.
Bra rutet, Kattis! Barnkonventionen säger faktiskt, att inget barn får utsättas för godtyckliga ingripanden i sitt privatliv eller för angrepp på sin heder och sitt anseende. En och annan tv-producent bör läsa på, om nu den empatiska förmågan skulle råka vara förlamad.
