På torsdag morgon fattar kyrkomötet beslut i äktenskapsfrågan efter en maratondebatt under onsdagen. Vi vet redan hur det med allra största sannolikhet kommer att gå. Även om ett antal ledamöter i de partipolitiska nomineringsgrupperna röstar efter sina samveten och inte efter hur respektive parti agerat i riksdagen finns en majoritet för ett ja till utskottets betänkande. Svenska kyrkan behåller vigselrätten och äktenskapsbegreppet ändras så att det omfattar även samkönade par. Redan 1 november börjar den nya ordningen att gälla.
Det faktum att utskottet glömt att ange ett datum för ikraftträdande i sitt betänkande och att det fick läggas till när överläggningarna startade på onsdagsmorgonen visar med vilken hast arbetet har skett. Att det kan råda fara i dröjsmål är ett välbekant faktum men farorna är ännu större när stora och viktiga beslut fattas i alltför stor brådska. Det är just vad som håller på att ske i kyrkomötet. Och det har flera av ledamöterna påpekat i sina yttranden.
Och det kommer att gå fort även i fortsättningen. De präster som tillhör den så kallade minoriteten, som i detta fall inte är någon liten minoritet, vars samveten förbjuder dem att viga samkönade par går en dyster framtid till mötes, hur mycket ärkebiskopen än vädjar om generositet och hänsynstagande till den grupp som förlorar torsdagens omröstning.
