USA:s president Barack Obama får Nobels Fredspris. Det är ett överraskande val, som inte alls har förekommit i förhandsspekulationerna. Det är riktigt att Obama har gett flera viktiga signaler kring internationell diplomati, exempelvis i Mellanöstern och nu senast i förhållande till Iran. Över huvud taget har han velat skapa mer av samtalsklimat i relation till den muslimska världen. Och alldeles nyligen underströk han i FN visionen av en kärnvapenfri värld.
Samtidigt är USA och Obama inblandat i två krig, i Afghanistan och Irak, precis som en kritisk fredsrörelse påpekar. Tonläget kring krigen är visserligen inte lika fränt som under George Bush, men fortfarande pågår strider för fullt i båda länderna. Obama har alltså mycket kvar att bevisa om han vill leva upp till fredsprisets anda.
Guantanamolägret är dessutom kvar. Och några stora resultat har heller inte synts till i Mellanösternförhandlingarna ännu.
Över huvud taget kan man tycka att den norska nobelkommittén delar ut fredspriset till Barack Obama väl tidigt. Men troligtvis vill nobelkommittén uppmuntra ett fortsatt arbete i konstruktiv anda som kan betyda mycket för världen. Får priset den effekten är det självklart bra. Sverige och andra länder, liksom civila organisationer och kyrkor i världen, måste vara tydliga mot USA och Obama att fortsatt nedrustning och mindre av väpnade konflikter är vägen. Obama ska inte betrakta fredspriset som en belöning, utan som en utmaning.
