Elisabeth
Sandlund
Man kan dra på munnen - men egentligen är det inte roligt alls, möjligen tragikomiskt. Två framträdande politiker, Carl Bildt (M) och Thomas Bodström (S) har lyckats med bedriften att bli invalda i var sitt kyrkofullmäktige, i sina hemförsamlingar, Hedvig Eleonora respektive Boo. Det hade nog ingen av dem tänkt sig eftersom de gått med på ytterst undanskymda placeringar allra längst ner på listorna. De skulle bara vara dragplåster för nomineringsgrupperna, visa att kyrkovalet är viktigt, kan man tänka.
Men i kyrkovalet är det kryssen som räknas. Det borde nog de två erfarna herrarna ha reflekterat över. Både Bild och Bodström drog många kryss och avancerade raskt uppåt på listorna. Att det skulle gå så är inte svårt att räkna ut.
Och vad händer nu? Bodström säger att han inte har tid att ge sig in i kyrkopolitiken. Bildt är i Murmansk och har inte kunnat uttala sig men låt oss gissa att beskedet blir detsamma från honom. Respektive nomineringsgrupp sätter då raskt in ersättare på deras platser. Och väljarna blir lurade. För det var säkert en och annan i Hedvig Eleonora och Boo som valde moderatlistan för Bildts skull respektive den socialdemokratiska listan för att kunna kryssa Bodström.
Kyrkan är alldeles för viktig för att vara lekplats för politiska partier och för politiker som har andra viktiga uppgifter på andra håll. Kanske kommer det ändå något gott ut av episoden så att riksdagspartierna äntligen förstår att de inte har i kyrkan att göra. Det vore en nåd att stilla bedja om.
Vill du får ut mer av Dagen?Prenumerera på tidningen Dagen.
Klicka här för ett bra erbjudande.
Alla kommentarer till denna bloggpost via RSS
Sant sant
och i biblen kallas ju dom kristna för jungfruar som väntar på sin blivande man jesus upp 14:3-5
Men man kan undra om inte religion i allmänhet och även kyrkan tyvärr snarare liknat skökan i uppenbarelse boken 17 genom tiden, som delat säng med jordens kungar och sålt sina tjänster till dessa herrar, en verkligt ohelig allians.Långt från den kyskhet som tidiga kristna hade som vägrade böja knä för kjesarens bild.
Håller med Lars på varenda punkt.
Lekplats för politiska partier...? Kyrkan är väl alldels för viktig för att vara lekplats för såna som gått ur och uppmanat andra att gå ur (Sten-Gunnar Hedin), ledare för andra trossamfund som dessutom inte kan stava till ordet "biskopar" (Jonathan Ekman). Dina aggresioner gentemot alla som inte delar din politik börjar gå lite för långt nu, Elisabeth Sandlund. Jag tycker att du är skyldig en ursäkt till ledamöterna, egentligen oss alla. Du är vettig för det mesta men när det gäller den här saken ser du med blinda fläcken.
Nej Maja, jag tänker inte be om ursäkt vare sig för bloggposten eller för min, och mångas andras, uppfattning att de politiska partierna inte hör hemma i kyrkan. Däremot, och det har jag skrivit så ofta så att det nästan börjar bli tjatigt, finns det ett stort antal förtroendevalda i kyrkan med partibeteckning som gör ett fantastiskt jobb (jag känner själv flera stycken). Det kan de fortsätta att göra även om de politiska partierna lämnar kyrkopolitiken.
Nu säger Thomas Bodström att han tänker engagera sig i kyrkofullmäktige och ta sin plats i anspråk. Det är alldeles utmärkt. Har man ställt upp som kandidat får man ta konsekvenserna, även om de inte blev som man tänkt sig.
Hur Carl Bildt (och Beatrice Ask som dagen.se berättar om idag) avser att göra är däremot fortfarande en öppen fråga.
Elisabeth Sandlund - 2009-10-15 21:45
Namn (Måste anges)
Epost (Måste anges, publiceras ej)
Prenumerera på nya kommentarer via epost
Hemsida
Kommentar