Man kan dra på munnen - men egentligen är det inte roligt alls, möjligen tragikomiskt. Två framträdande politiker, Carl Bildt (M) och Thomas Bodström (S) har lyckats med bedriften att bli invalda i var sitt kyrkofullmäktige, i sina hemförsamlingar, Hedvig Eleonora respektive Boo. Det hade nog ingen av dem tänkt sig eftersom de gått med på ytterst undanskymda placeringar allra längst ner på listorna. De skulle bara vara dragplåster för nomineringsgrupperna, visa att kyrkovalet är viktigt, kan man tänka.
Men i kyrkovalet är det kryssen som räknas. Det borde nog de två erfarna herrarna ha reflekterat över. Både Bild och Bodström drog många kryss och avancerade raskt uppåt på listorna. Att det skulle gå så är inte svårt att räkna ut.
Och vad händer nu? Bodström säger att han inte har tid att ge sig in i kyrkopolitiken. Bildt är i Murmansk och har inte kunnat uttala sig men låt oss gissa att beskedet blir detsamma från honom. Respektive nomineringsgrupp sätter då raskt in ersättare på deras platser. Och väljarna blir lurade. För det var säkert en och annan i Hedvig Eleonora och Boo som valde moderatlistan för Bildts skull respektive den socialdemokratiska listan för att kunna kryssa Bodström.
Kyrkan är alldeles för viktig för att vara lekplats för politiska partier och för politiker som har andra viktiga uppgifter på andra håll. Kanske kommer det ändå något gott ut av episoden så att riksdagspartierna äntligen förstår att de inte har i kyrkan att göra. Det vore en nåd att stilla bedja om.
