Fem personer som suttit som experter i utredningen om vanvård och övergrepp i den sociala barnavården ställer sig i en debattartikel i Svenska Dagbladet bakom kravet på ekonomisk ersättning till de som drabbats. Detta är ingen partipolitisk fråga. Det handlar om anständighet, skriver de. Även om pengar inte innebär att en förlorad barndom vinns tillbaka är det ändå en kompensation som de berörda personerna, som inte sällan tillhör gruppen sämst ställda i Sverige, kan ha glädje av, argumenterar experterna.
Kravet verkar rimligt. Pengar är inte allt. Men att betala ut en rejäl ersättning till den tack och lov inte alltför stora gruppen är en viktig symbolhandling. Det är det enda sätt, förutom den självklara och oförbehållsamma ursäkten, med vilket samhället kan säga: Vi har gjort fel. Vi borde ha haft bättre koll. Vi skulle ha tagit er på allvar.
Många av dem som farit illa på barnhem och i fosterfamiljer kan inte längre nås av vare sig ursäkt eller ekonomisk ersättning. Men det är ett sorgligt faktum att missförhållandena inte bara tillhör en förgången tid, när man möjligen skulle kunna skylla på att man "inte visste bättre", utan var rådande så sent som på 1980-talet.
Ursäkt och kompensation till de drabbade är viktigt. Och lika viktigt är insikten att det aldrid får hända igen att de sociala myndigheterna gör ont värre för redan hårt prövade barn.
