Tre kvarts miljard (750 000 000) skattekronor har det kostat att bygga 72 platser i de nya så kallade "superfängelserna", enligt DN. Men bara nio brottslingar anses så farliga att de får placeras där - det ska vi väl i och för sig vara tacksamma för.
Men detta är inte bara ett hårresande slöseri med skattepengar, det är en osannolik felsatsning om man vill få ned kriminaliteten, göra samhället säkrare och minska antalet brottsoffer. Allt detta på sätt och vis som en konsekvens av att politiker inte förmådde stå emot en i stor utsträckning mediestyrd opinion i samband med ett antal spektakulära rymningar 2004.
Det finns brottslingar som åtminstone tidvis kan behöva låsas in under extrema förhållanden för att skydda andra, varandra och samhället. Det är inte det det är frågan om.
Och det kan absolut behöva byggas nya fångvårdsanstalter. Men i så fall ska de byggas för en vård som ger internerna en maximal förmåga att klara ett liv utan kriminalitet när de kommer ut efter sitt straff.
För 750 000 000 skattekronor kunde vi ha skapat en hisnande mängd meningsfulla, livsförändrande mänskliga möten med kloka och välutbildade kriminalvårdare värda namnet, insatta i målmedvetna och resultatinriktade program i för ändamålet väl anpassade lokaler.
Kriminalvården behöver inte i första hand mer armerad betong och högre stängsel, eller generellt längre straff under hårdare regim.
Gör kriminalvården och rättsväsendet till en valfråga, men se till att den handlar om andra saker än en tävling mellan partierna om vem som kan visa sig tuffast mot de tuffa ( - eller, inte sällan, mot dem som redan är slagna till marken).
