Ett tänkvärt yttrande om medierna och katastrofer kommer från en läkare, som befinner sig mitt i Haitis förödelse och förtvivlan. Journalisten Michel Winiarski citerar honom i Dagens Nyheter:
"Först skildrar ni döden och skräcken, sedan mirakulösa räddningar, och därefter kommer turen till barnen. Men när medierna - och mediekonsumenterna - är mätta på det senaste eländet och de dramatiska bilderna har tonat bort, riktas intresset på nästa kris eller krig. Om två-tre veckor - vem kommer då att bry sig om hur det går för Haitis sjuka, skadade, handikappade och föräldralösa barn?"
Hur går vi från mediestyrd medkänsla till uthållig solidaritet med fattiga och utsatta människor?
Det är en viktig fråga i skuggan av den haitiska katastrofen.
Katastrofhjälpen får helt enkelt inte vara så förtvivlat beroende av frivilliga insatser som dras igång efter att något inträffat och av att bilderna spritts i massmedia. Vi vet redan nu att det som hände på Haiti inte var den sista naturkatastrofen och därför bör vi ha långt bättre beredskap redan innan något händer.
Då måste insamlandet ske på mera förnuftsbasis än på de känslor som bilder på drabbade barn i dagsaktuella nyheter väcker. Det måste finnas något så tråkigt (men nödvändigt) som en långsiktig politisk vilja.
Namn (Måste anges)
Epost (Måste anges, publiceras ej)
Prenumerera på nya kommentarer via epost
Hemsida
Kommentar