Birger
Thureson
Guds hus är vårt hus, säger en av de hemlösa som fått en sovplats i Klara kyrka till Dagens Nyheter (9/2).
Kyrkan mitt i Stockholms centrum har länge drivit ett uppmärksammat socialt arbete bland utslagna människor. Initiativet att öppna kyrkrummet för hemlösa denna bistra vinter är helt i linje med den övriga verksamheten.
Och helt i linje med evangeliet. Jesusorden i Matteusevangeliet 25 ger klart besked: "Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig."
Gud har i Jesus identifierade sig med de minsta i denna värld. Så den hemlöses kommentar till Dagens Nyheter är helt korrekt. Guds hus är en plats där den hemlöse har rätt att känna sig hemma.
Vill du får ut mer av Dagen?Prenumerera på tidningen Dagen.
Klicka här för ett bra erbjudande.
Alla kommentarer till denna bloggpost via RSS
Jag kan bara inte förstå varför detta sker nu och inte tidigare. Har det varit sån brist på volontärer som har kunnat tänka sig nattvaka i kyrkorna? Här har vi rymliga rum som dessutom inbjuder till bön och eftertanke utspridda över hela landet, men vi släpper inte in de hemlösa förrän nu?
PS: Jag vet att tillfälliga aktioner har utförts av svenska kyrkor tidigare, men varför har dessa varit just tillfälliga? Och varför är det fortfarande så ovanligt? Jag vet inte om någon kyrka i Uppsala som gör så här.
Det är jättebra. Fler kyrkor borde göra samma sak.
Men bästa Thuresson, "Jesu minsta", det är Jesu lärjungar, inte bara "små" människor i allmänhet e d. Det står tydligt på många ställen i bibeln. Även i översättarnas kommentarer.
Det är dessutom det enda logiska med tanke på att våra gärningar inte frälsar oss. Däremot är det av andra skäl viktigt att älska alla och göra gott.
Lennart Jacobson - 2010-02-09 09:15
Initiativet av att hemlösa som fått en sovplats i Klara kyrka, är bra om det är en tillfällig lösning.
Men vi har haft ett solidariskt välfärdssystem i Sverige där socialtjänsten tagit hand om de som av olika anledningar hamnat utanför samhället och inte kunnat försörja sig själv, och i behov av samhällets stöd. I Sverige och i övriga Europa har vi alla bedragit solidariskt till detta genom att betala skatt. Men under de senare årtiondena har detta system blivit allt mer avlövat och vi närmat oss det amerikanska välgörenhetssystemet med soppkök i kyrkor och skatteavdrag för bidrag till ideella ändamål.
Jag är inte så attraherad av detta amerikanska allmosesystem. Man måste alltid fråga sig varför är folk hemlösa? hur kommer de ur hemlösheten där måste samhällets insatser till.
Bäste Jakobsson, uttrycket "Jesu minsta" i mitt bibelcitat syftar mycket riktigt på Jesu lärjungar. Jag använde det mest för att peka på det evangeliska i att en kyrka öppnar sina portar för hemlösa. Vi uppmanas ju i evangeliet att älska våra fiender - inte bara våra troende bröder och systrar. Den barmhärtige samariern kollade inte någon religiös id-bricka innan han tog hand om den slagne. Och så vidare. Och inkarnationen - att Gud blev människa i Jesus, som en av oss, talar samma språk. Om Gud uttryckte sin kärlek till alla människor genom sin gärning, så är det även vårt uppdrag.
Dessutom, om vi nu håller oss strikt till grundtextens mening av just uttrycket "mina minsta bröder", så åtar jag mig inte att stå i Klara kyrkport och sortera bort den som tror från den som inte tror. Den som kan det kan ju anmäla sig till detta vaktmästarjobb.
Birger Thureson - 2010-02-09 12:50
Nej, men risken är att man gör goda gärningar till något frälsande...
Det används faktiskt ofta för att göra det till en frälsningsfråga.
Men vi är överens om att vi skall hjälpa människor allt vi kan....
Lennart Jacobson - 2010-02-09 14:53
Rätt så, Lennart Jacobson. Det är Guds gärning i Jesus Kristus, inte våra egna goda gärningar, som frälsar. Men tron utan gärningar är död.
Birger Thureson - 2010-02-09 15:00
Namn (Måste anges)
Epost (Måste anges, publiceras ej)
Prenumerera på nya kommentarer via epost
Hemsida
Kommentar