Det sägs ha varit en ödmjuk SJ-ledning som stod till svars inför Riksdagen om hur de klarat tågtrafiken i vinter. Det är väl bra.
Men frågan är faktisk komplex.
SJ har en betydande kompetens när det gäller vintertrafik. Är det så säkert att den kunskapen har fått genomslag vid upphandling av vagnar och annat material, eller är det ekonomi och handelsregler som har fått sista ordet? Har järnvägen fått de resurser som krävs för att klara en vinter som denna?
Är det för övrigt så alldeles självklart att människan ska bemästra naturen till hundra procent i precis alla lägen? Måste det inte vara okej att ett tåg blir försenat eller till och med inställt när väderförhållandena är extrema?
Den som tror att situationen ska bli bättre om tågtrafiken delas upp på flera aktörer som var och en måste hålla en kapacitet för bland annat extrem vinter har en del att bevisa. Växlarna behöver inte borstas mindre sällan och tågen blir inte mindre nedisade för att trafiken körs privat. Soppan blir inte självklart bättre för att flera kockar tvingas samsas om den.
Människan råder trots allt inte över elementen, och ett visst mått av ödmjukhet inför naturens krafter skulle nog inte skada. Att det inte får urarta till slapp resignation är en annan sak.
Till sist: Många anställda vid järnvägen har gjort heroiska insatser för att klara ut trafiken så bra som möjligt denna vinter. De är också värda tack och uppmuntran som omväxling till ändlösa klagomål.
