Medborgarnas förtroende för polisen är inget konstant och något att alltid ta för givet. Det handlar om ett samspel där medborgarna måste känna att polisen tar dem på allvar.
Så är inte fallet när justitieombudsmannen, JO, kan konstatera att Stockholmspolisen i 90 procent av de anmälda bedrägerierna inte har gjort någonting alls för att utreda saken efter ett års tid.
Ansvariga politiker och polisledningen har all anledning att fundera över prioriteringarna. Känner vi medborgare att vi inte får hjälp när vi drabbas av brottslighet i vardagen skapas snabbt en förtroendekris i förhållande till polisen.
