Hur jag skriver

Någon undrar kanske hur jag går till väga för att skriva när jag bara kan röra några fingrar och då med ytterst lite kraft. Tidigare kunde jag styra en trackball med höger tumme och klicka med vänstra pekfingrets knoge, men när min högerhand blev för svag fick jag hitta en annan lösning. Nu använder jag en enda knapp, som syns under min tumme på bilden nedan. 

Knappen sitter monterad på rullstolens armstöd. 

Det går ju inte att åstadkomma så mycket med knappen i sig, och därför är den kopplad till en mjukvara (nedre högra hörnet nedan) på min mac som ger tillgång till olika mus- och tangentbordsfunktioner genom att man trycker på knappen upprepade gånger. Ett klick gör att programmet börjar hoppa mellan olika fält på den virtuella styrplattan. Ett klick till och det aktuella fältet aktiveras, och så upprepas proceduren tills jag kommit ner till en enskild bokstav eller annat kommando. För att man ska slippa klicka fram varenda bokstav har programmet en ordlistefunktion (det för ögonblicket tomma fönstret i övre högra hörnet) som gissar vilket ord jag börjat skriva på och så kan jag välja mellan olika färdigskrivna ord. 

Detta är ett enkelt och tillförlitligt men också väldigt omständligt sätt att skriva. Det går åt kopiöst med klick, och jag blir ganska snart trött i tummen. Därför använder jag inte macen till att skriva några längre texter. För det ändamålet har jag i stället en ögonstyrd pc som jag kan använda både när jag sitter och när jag ligger. På nästa bild är jag i sängen, och med samma slags knapp som till macen använder jag tungan för att göra musklick. 

Själva datorn sitter fast i en arm som man för in över sängen. Notera kameran i datorns nederkant som följer ögats rörelser. Informationen från kameran tolkas av ett program som får muspekaren att följa ögat. Jag tittar på den bokstav jag vill ha och väljer den genom att klicka med tungan. 

När detta fungerar som bäst kan jag skriva riktigt, riktigt fort, och även här har jag tillgång till en ordlista som snabbar upp det hela ytterligare. Nackdelen är att det kan vara svårt att ställa in kameran rätt. Den är väldigt känslig för vinkeln mot ögat och störningar i form av ljus, reflexer i glasögonen eller irritation i själva ögat. På den sista bilden ser man inställningspanelen för ögonstyrningen, med en liten blå ruta kring kamerans bild av ögat och en mindre grön ruta kring pupillen. Om någon är intresserad kan jag försöka beskriva mer detaljerat hur tekniken fungerar, men det är knappt att jag själv begriper det! 

Trots en del strul från och till (och trots att jag tvingas använda Windows) är jag väldigt nöjd med den här datorn, som närmast är en förutsättning för att jag ska kunna vara verksam som skribent.