En av fördelarna med kristna konferenser jämfört med
ordinarie kyrkliv är att det inte bara bjuds på monolog. I församlingslivet är
vi ofta rätt usla på att ge utrymme åt människors frågor och kanske är det en
av orsakerna till att svenskar säger att de inte attraheras av kyrkan, trots
att man samtidigt attraherar öppenhet för andliga frågor i stort. Torsdagens
eftermiddag i stora tältet blev ett ärligt försök att gräva lite djupare i
frågor som dessa. En panel bestående av sju personer med olika erfarenheter
utgjorde katalysatorkraften medan journalisten Malin Aronsson och Dagens
nyhetschef Andreas Nilsson drev på samtalet med utmanande frågor. New age och
homosexualitet var några av de heta potatisar som paneldeltagarna fick i knät.
Jag tänker inte redogöra för helheten, men några saker fäste
jag mig särskilt vid. Som till exempel Anders Parments konstaterande att
80-talister har mycket lättare att byta uppfattning än 40-talister. Förutsatt
att de möts av trovärdiga argument.
De är alltså inte de oomvändbara egoister de ibland utmålas
som, utan människor som av födsel och ohejdad vana överösts med information,
ställts inför otaliga valsituationer och tidigt drillats att välja och välja
bort. Kritiskt tänkande, men inte oresonabla.
Kanske, reflekterade Mattias Sennehed, ungdomspastor i
Linköping, har pingstvännerna i sin iver att vara enkel och okomplicerad
ignorerat berättigade frågor och därmed fått tron att framstå som irrelevant.
Han sa det med lite andra, men det är så jag minns det.
I slutet fick de sju i panelen 30 sekunder var att ge sitt
recept på hur svensk pingströrelse åter ska attrahera folkmassorna. Jönköpingspastorn Pelle Hörnmark var
övertygad om att ledarskapet i pingströrelsen måste föryngras. Carina Stålgren,
som valt att leva som kristen utan at vara medlem i en församling, ansåg att
det måste bli ett slut på vi-och-dem-tänkandet. Mattias Sennehed framhåll
vikten av att älska Jesus hundra procent och låta det smitta av sig på allt vi
säger och gör. Stefan Gustavsson, Credoakademin, manade publiken att gå
tillbaka till källorna där kristendomen en gång uppstod. Som den apologet han i
själ och hjärta är förklarade han vikten av att stå upp till trons försvar med
hållbara argument.
En slutsats av diskussionen skulle kunna vara att ska den
kristna tron vara levande behöver hjärta och hjärna gå hand i hand. För mig är
det en bild som säger mer än tusen ord.
