Sillen är uppäten. Jordgubbarna likaså. Midsommardansen
avklarad och i stora tältet pågår familjefesten för fullt. Musikalen Psaltis är
tillbaka. Ännu återstår några sköna fikastunder med vänner som vi vanligtvis
bara har på telefonlängds avstånd. Det gäller att passa på.
Fast tankarna på tillbakaresan och allt som behöver göras
där hemma börjar göra sin påminda.
Vad tar man med sig hem från en vecka som denna? Blir det
nåt mera än en bunt böcker, en packe skivor och ett antal sköna minnen?
Jag hoppas det. Undervisningen denna vecka har varit rejält
utmanande och skulle behöva mediteras över. Måste nog ta en tur till kiosken
där de säljer veckans bibelstudier på cd.
Från åren längre bakåt är det några speciella budskap man
minns. Tomas Sjödins bibelstudier (kan det ha varit sommaren 1996?) där han
hängde upp sina tankar på tre krokar; händelser vid vatten, vid eldar och om
natten. De banden är i det närmaste utnötta. Och så Niklas Piensohos första
Nyhemsbesök, om jag minns rätt var det 2001. Under det dryga timslånga
bibelstudiet gick strömmen, men det var inte därför jag kommer ihåg det. Niklas
talade om synden som gnager i allas våra liv och om förlåtelsen som Jesus av
nåd ger åt alla som vill ta emot den. Hans studium finns i min iPod och det
händer ibland att jag lyssnar på väg till jobbet.
I länder som USA har det här med pod-predikningar blivit en
stor grej och jag tror stenhårt på idén. Varje församling med självaktning
borde ha en hemsida där de la upp veckans bibelundervisning på en mp3-fil så
att vem som vill kunde tanka ner och lyssna på, om och om igen. I bilen, i
köket, på rasten, under promenaden…
Skickiga idrottsutövare som Carolina Klüft och Christian
Olsson nöter i det oändliga för att få allt rätt i minsta detalj. Jag tror att
vi som kristna skulle må väl av att nöta lite mera.
Bränslet som getts på årets Nyhemsvecka har varit ovanligt
utmanande. Och så här mot slutet av konferensen framträder en röd tråd som är
ovanligt tydlig – Gud kan inte göra något med den som sitter still. Men om vi
börjar röra på oss kan Gud leda oss i rörelsen.
Dags att kavla upp ärmarna, alltså.
