Klockan 14.30, när midsommarfirandet skulle inledas, åskade och regnade det så det stod härliga till.
En himlens markering?
Kanske var det droppen som fick himlabägaren att rinna över, efter en vecka som innehållet fotbollsmatch mellan pastorer och där GB haft som kampanj att alla som köper flera glassar får en kortlek.
Sådana ting hade inte varit möjliga för trettio år sedan, eller tjugo, knappt ens tio. Först av övertygelse, sen av respekt för övertygelsen.
Men nu har en ny tid intagits och de flesta verkar ha accepterat det, jag hör inte endaste suck om någon av de där sakerna.
Men det finns säkerligen, även om inte jag hör dem. Jag minns en kvinna för några år sedan som på största allvar menade att Gud tydligt visat vad han gillade och inte under den gångna Nyhemsveckan det året: "När det var dans runt midsommarstången så regnade det, men när Ulf Ekman talade på söndagen så sken solen".
Jag har stor respekt för övertygelserna från förr, de uppstod inte i ett vakumm utan hade en bakgrund och en orsak. De skapades inte ur dålig vilja, tvärtom. Däremot har jag svårt för när de övertygelserna blir referensramarna som alltid tolkas utifrån nu så att verkligheten anpassas och tolkas in för att passa den egna åsikten, som kvinnan för några år sedan.
Jag undrar fortfarande hur hon fick ihop det året efter, när solen sken starkt under midsommarfirandet medan regnet öste ner på söndagen när Ekman predikade.
