Biskop Bertil Gärtner kunde tyvärr inte komma, på grund av sjukdom. Men han hälsar så hjärtligt!
Festhögmässan inleds med en lång procession. Alltså, en lång procession. Först kommer barnen. Sedan kommer ungdomarna. Sedan kommer ännu mer folk.
Efter en bra stund av ännu-mer-folk, kommer förbedjarna.
Och precis när man börjar tro att processionen aldrig ska ta slut, avslutas den genom att präster, pastorer och diakoner kommer in - med flaggor och rörelse.
Mäktigt.
"Frågan är inte om vi hör Guds Ord - frågan är om vi lyssnar". Staffan Ljungman predikar om Kristi förklarings dag.
Och så är det evangelieläsning, bön, lovsång, dans, flaggor, kollektupptagning.
Sedan går vi in i själva hjärtat av högmässan - nattvarden. Hela Boråshallen ber Fader Vår, och hälsar fridshälsningen.
Och så går folk till någon av de nattvardsstationer som finns runtom i hallen, samtidigt som lovsångsteamet ger järnet.
Det råder ingen tvekan om att det rör sig om en festhögmässa. Stämningen är fantastisk härinne - folk hänger med i lovsången genom att klappa eller lyfta händerna, göra rörelser och röra sig i takt till musiken.
Efter två timmar avslutas sedan festhögmässan - på samma sätt som den inleddes -med procession under lovsång. Inte lika lång den här gången, dock.
Och ja. Det var då en festhögmässa som gjorde skäl för sitt namn.
