Efter en stund av lovsång, förbön och flaggor, stängde kvällsmötet.
Och då kände jag mig så trött och utbloggad att jag nästan somnade på tangentbordet. Men efter att ha örfilat mig själv några gånger, var jag vaken nog att ta mig vidare, ut mot trappan. Barn-Oas-trappan.

Vilket visade sig vara en bra idé. För Barn-Oas-trappan, den är full av trevliga överraskningar.



Så - om du någon gång har vägarna förbi, rekommenderas Barn-Oas-trappan varmt.