Det har blivit dags att knyta ihop bloggsäcken. Kasta in blogghandduken. Tänka på bloggrefrängen.
Okej - nog med plaskande i bloggmetaforernas hav.
Såhär dagen efter Oasmötet, känner jag mig onekligen lite dagen-efter. Det har varit fem fartfyllda dagar av bibeltimmar, seminarier och kvällsmöten - samt en massa bloggande - vilket har varit både spännande och roligt. Men nu känner jag mig mest trött som ett helt ålderdomshem, och är redo för att sova ut.
Med andra ord är jag närmast berusad av alla Oasiska intryck. Särskilt det största intrycket av dem alla - mångfalden. Ofrånkomligen mångfalden, som jag numera betraktar som en synonym till Oasrörelsen. Sommarmötet har varit ett ekumeniskt pussel av en mängd olika kyrktraditioner, och det känns också som att folk har mött varandra i ömsesidig respekt och tolerans - trots eventuella meningsskiljaktigheter.
Inte heller kommer jag att glömma alla de härliga människor jag har träffat. Spännande Oasmänniskor, som har stått till tjänst med både mingel och bloggassistans. De har varit fantastiskt trevliga och hjälpsamma, och kryddat min speedade bloggtillvaro med en massa skratt och intressanta samtal.
Sedan har vi er läsare, icke att förglömma. Ni ska ha tack, för utan er hade Oasbloggen varit en riktig bloggöken. Och nu är det dags att avsluta den här bloggposten, innan jag blir en missbrukare av ordet blogg.
Med vänliga blogghälsningar
Möraja Hellgren
