Då var OAS-mötet i Borås slut för denna gången. Nästa år träffas vi i Kungsbacka.
Vad tar jag då med mig från den här veckan? Många tankar har ju väckts och jag har fått väldigt många olika intryck, så jag kan inte nämna allt. Men det finns ändå några grejer som jag gärna vill nämna. En grej är t.ex. de vittnesbörd som vi fått höra från barnmötena: Tre barn har blivit fysiskt helade, två barn när andra barn bad för dem och ett som blev helat utan förbön, men som Lennart Henricsson sa: Jesus var där! Eller på sista barnmöte där prästen Andreas Härnqvist förklarde, på ett väldigt bra sätt, vad det betyder att bli smord med olja. Kön med barn blev så lång i gymnastiksalen där vi var, att man fick kalla upp två präster till för att hinna med. Det är starkt! Jag kan inte annat än att stämma in i vad Martin Jonsson sa: Barn-OAS tar barnens tro på allvar.

Något annat jag tar med mig är den gripande berättelsen om Maximilian Kolbe, som Hans Weichbrodt berättade om på Stora torget på torsdags kvällen.

Jag har även för egen del blivit väldigt uppmuntrad av många människor som jag har träffat. Både gamla och nya bekantskaper, och hoppas jag har varit till uppmuntran och välsignelse för någon. Som när vi satt och åt frukost på Sven Eriksongymnasiet tillsammans med några hundra andra. Vi hade sovit i husvagnen som stod uppställd mellan järnvägen och motorvägen, sängen var lite för kort så man ligger lite hoptryckt. Jag var lite stressad inför dagen som låg framför och sorlet i matsalen gjorde att vi knappt hörde varandra, då sonen lutar sig fram och säger: Pappa, man kan inte ha det bättre än så här!
Härligt!

Något mer jag tar med mig är en hälsning som jag fick från Jesus när jag satt och förberedde en samling för N8-ledarna. Jag frågade Jesus vad Han ville säga till oss, och Han svarade med att säga: "Var frimodiga. Dessa är mina älskade barn och de vill höra om Mig." Detta kanske kan vara hälsning till någon mer som läser detta.

Vi satt en dag och åt tillsammans med några ur lovsångsteamet. Det var jättetrevligt! Man vet ju inte om man kommer att träffas någon mer gång i livet men vi kom fram till att vi åtminnstone kommer att träffas en gång till: Den dagen då vi träffas i himmelen och får se Guds härlighet. Det är verkligen ett framtidshopp att se fram emot. Till dess får vi söka Gud och vara en del av det som Jesus säger i evangeliet enligt Markus 1:15 "Guds rike är nu här."

Som sagt: Vi får göra så gott vi kan här på jorden och se med glädje fram emot den dagen vi träffas i himmelen. Borta bra, men hemma bäst!

Fridens

Over and out

Det brukar heta så, men vilka möjligheter tillåter vi?

En dag kan innehålla mycket utan att betyda särskilt mycket men den kan också betyda mycket utan att innehålla så mycket. Jag läste en gång ett ordspråk som uttrycker något liknande, det går så här: "fyll inte ditt liv med dagar, utan fyll dina dagar med liv".

Berit Simonsson nämnde igår att Moder Theresa har sagt att vi i materiellt rika länder har svårt att leva ett rikt andligt liv. Jag undrar om det kan hänga ihop med det stora sökandet efter yttre upplevelser. Ändå sägs det att glädjen finns i det lilla, i det enkla.

Ser vi vardagens sysslor bara som något nödvändigt fram tills något "nytt" inträffar, eller kan också det vi är vana vid att göra bli nytt för oss genom att vi uppmärksammar värdet eller meningen i det vi gör och tackar för det? Just i tacksamhet förnyas glädjen i det vi annars så lätt tar för givet.

Äter jag t.ex min frukost bara som något jag behöver för att orka med resten av dagen, som om det som kommer sedan alltid är mera viktigt än det som är nu, eller stressar jag kanske för att hinna i tid till förmiddagsmötet istället för att stanna upp och stilla mig redan då, och se det som ett "morgonmöte"?

I Kol 3:17 skriver Paulus: "Och allt vad ni gör i ord eller handling, gör det i Herren Jesu namn och tacka Gud, Fadern, genom honom."

Vi brukar säga på mötena att det är viktigt att komma med förväntan för att Gud ska kunna beröra oss men borde inte samma princip gälla överallt? Skulle det inte öppna många möjligheter för dagen om vi kunde ha lite förväntan i det vi annars anser vara för ospektakulärt för att kunna betyda något?
God rutin och god vana är nog bra för sitt syfte, men tänk om vi skulle börja om lite då och då och ompröva våra vanor.  Tänk om vi skulle vara lika förväntansfulla på Gud överallt i vårt liv, som ett barn är förväntansfullt och nyfiket på allt nytt som sker.

Tro, förnyelse och liv verkar hänga ihop. Liv är ju en form av förnyelse. Kroppens celler behöver ständigt ny näring för att fungera och skulle de inte släppa in den skulle de dö direkt, och ändå dör de förr eller senare. Jesus säger att han är livets bröd, ett bröd som är lika livsnödvändigt för vårt eviga liv som det fysiska brödet är för vår kropp.

Gårdagens kvällsmöte handlade om tro och liv. Hans Weichbrodt läste ur Joh 7:38 där Jesus säger "Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger." och han uppmanade oss att vara redo att föras dit Guds Ande leder oss.

Han uttryckte också att tiden då den kristna tron bara ses som en privatangelägenhet är förbi och att vi mera frimodigt borde kunna dela med oss. Inte minst för vi är övertygade om att det betyder mycket för varje människa att få höra talas om evangeliet. Att behandla det som en stadshemlighet doesn't make sense helt enkelt.

Testa att överlämna en situatioen åt Gud som du vanligtvis inte förväntar dig något från, och se hur din inställning förändras inför den sysslan eller det mötet eller vad det nu kan vara. Det skadar aldrig att få ett nytt perspektiv på saker och bryta gamla tankemönster, kanske börjar du till och med se och lägga märke till saker du inte sett tidigare.

Var på ett UNDERBART barnmöte igår kväll! Jag har ju inte varit på ett "vuxenmöte" på två år nu. Förra året sjöng min fru i lovsångsteamet och i år är jag engagerad i barn-OAS. Hoppas ingen tar illa upp men jag saknar det faktiskt inte, för det som predikas och sjungs ut på barnmötena är så bra, rakt och tydligt att man kan lixom inte missa vad som är det viktigaste i livet. Den "vuxna" förkunnelsen får jag ju en hel del av under resten av året.

Igår fick vi höra av Jenny Berggren att även om det är många som vet vem man är så kan det kännas väldigt ensamt när det är få som egentligen känner en. Men Jesus finns alltid med och av honom har hon blivit omkramad många gånger när hon känt sig ensam.

Vi fick oxå höra om Elisa och hans tjänare som var eftersökta av den arameeiska armén, och hur Gud öppnade tjänarens ögon så att han såg att änglarna som var på Elisas sida var många fler än den arameeiska hären. Dessutom ick vi lära oss, oxå av Elisa (och Jesus såklart), att det är bättre att vara förlåtande än att slå folk på truten. Härligt!

Sedan sjöng vi sången "Rymdraket" så att taket lyfte: Kom ihåg, du är aldrig ensam! Han (Jesus) finns alltid vid din sida. Jesus sviker aldrig dig!"

Ta med dig detta från Barn-OAS: Du är aldrig ensam!

Fridens

Arrangörerna för OAS-mötet i borås räknar med att konferensen kommer att besökas av ca 5-6000 besökare. Dessa besökare kommer representerar hela kyrkogeografin, vilket är ganska unikt. Hur kommer detta sig egentligen?  Jag gick igår runt och frågade lite olika människor om vad det är som är bra med OAS-rörelsen? Kanske fick jag svaret på varför så många olika människor samlas under ett och samma tak, kanske inte. Men, att OAS-rörelsen är något som kommer ge avtryck i svensk kyrkohistoria är jag övertygad om.

Martin Jonsson Präst och ersättare i OAS-rörelsens styrelse fick frågan: Vad är bäst med Barn-OAS?
-Barn-OAS tar barnens tro på allvar. Säger Martin

Stefan Gustavsson, generalsekreterare i SEA, Svenska evangeliska alliansen:
-Vad som är bra med OAS-rörelsen är det som genomsyrat hela denna konferensen: Guds folks gemenskap

Bengt Pleijel, präst och legend
- OAS samlar O.A.S. - Ovanligt Andliga Syndare, till gemenskap med Jesus och varandra.

Ja, vad är det som gör att så många människor samlas på ett och samma ställe? Ett antagande är att det är det som vi har gemensamt, nämligen Jesus, som förenar och att människor välsignar varandra i de olika uttrycksätten. Sen låter man det bli något som fördjupar tron, istället för att vara något som skiljer åt.

Fridens

Efter en innehållsrik och betydelsefull dag ska jag försöka beskriva något av allt det jag varit med om. Det är svårt då tankar, känslor och funderingar blandas och behöver komma till ro i mitt inre.

Förmiddagsmötet med Ann-Idas föredrag lämnade en särskild tanke i mitt hjärta som blir min kommande utmaning. Ann-Ida talade om vikten av att lägga hela livet i Guds händer, inte bara det man själv känner för. Och att leva nära Gud innebär lydnad. Detta träffade mig på en öm men ack så viktig punkt. Tänk om jag kan få börja träna mig i lydnad och i överlåtelse.

Jag hade förmånen att få äta en god lunch med ett glatt gäng. Det är inte att förakta alla de fina möten som hela tiden erbjuds på konferensen. Gamla trygga ansikten och nya spännande bekantskaper.

Jag begav mig till Folkan och lyssnade på ett seminarie med Jenny Berggren. Och detta kommer jag inte i ord att kunna beskriva, då jag kände mig så rörd av Guds Ande under dessa nästan 2 timmar långa seminare. (Ett tips är att köpa Jennys bok "Vinna hela världen") Men en strof tänker jag dela här. Jenny sa: "Gud vill känna doften av våra tankar" Det var hennes sätt att beskriva att vi inte ska ändra sätt att prata på när vi samtalar med Gud, utan vara oss själva...

Efter lite sol på en gräsmatta i parken begav jag mig tillbaka till det för mig sista mötet för denna gång. Tunne Kelam höll ett föredrag om att tjäna Gud som förtroendevald. För mig blev dock detta möte, mest en bön till Gud, då Han pekade på saker jag ska ta tag i för egen del.

Jag har fått en vecka full av nåd, utmaningar och lämnar nu Oas-mötet i Borås med en stor förväntan på vad Herren har i beredskap för mig.

Vill önska er alla Guds rika välsignelse och frid!

Halvtid har precis varit för den här OAS-veckan i Borås. Det har varit en riktigt bra dag!
Det känns som om det finns något för hela familjen här. Föräldrar kan med trygg hand lämna sina barn till Barn-OAS om förmiddagarna, där barnen får sina behov tillgodosedda och växa i sitt lärljungaskap, för att sedan sitta i lugn och ro för att var med på förmiddagsmötet. Har man tonåringar som är med på U-OAS så, tja, de reder sig själva skulle man kunna säga. Det är helt grymt! Efter lunch kan man gå i djurparken eller gå till badhuset med barnen eller bara strosa runt i staden och njuta av sol och trevligt sällskap (en glass kanske).

Vi fick besök av svåger från Norge med familj och gick till badhuset där skrivanden satte dagens snabbaste tid i vattenruschkanan (urlarvigt jag vet, men så'n är jag, dessutom var det viktigt att slå svågerns tid..he he).

Det är en stor glädje att träffa så många sköna människor här också. Vi har verkligen blivit välsignade med härliga vänner som vi har träffat här.

Så, nu till hur vi har det på vår romantiska "camp". Lite spartanskt kanske, men UNDERBART mysigt. Det blir inte bättre än vad man gör det till...mitt emellan motorvägen och järnvägen.

Regn kan ju vara spännande på sitt sätt

och film på sitt sätt

Sen själva campen då

Men mysigt har vi här med Erik, Anja och kusinerna Dina Ella och Juli

Tack Jesus för alla härliga Människor!

Fridens

Dessa dagar i Borås är verkligen goda dagar. Vi befinner oss vid en oas, en plats där man både kan hämta ny kraft, få nytt mod och ny inspiration men också en plats för vila och tid till eftertanke. När några av lärjungarna fick följa med Jesus upp på förklaringsberget och såg Jesus stråla av härlighet infann sig en atmosfär som fick en av dem att utbrista "det är gott för oss att vara här".

På samma sätt får vi dessa dagar möjlighet att ännu mer förstå vem Gud är, för det är Guds längtan att vi ska känna honom. Ibland har vi svårt att ta till oss det stora att Gud vill ha gemenskap med oss, eller så tror vi kanske inte alls det är möjligt. Men när evangeliets budskap får tända trons ljus och vi förstår att det faktiskt är så, då väcks vår längtan återigen och då är det som att Guds Ande vill leda oss upp för förklaringens berg så att härligheten från Jesus blir alltmer tydlig.

För mig och säkert många är OAS-konferensen en plats där många sådana vandringar kan göras och därför stämmer jag in i lärjungens ord och säger "det är gott för oss att vara här".

Många som kommer på OAS-konferensen får (tyvärr) bara se och höra vad som händer i den stora Boråshallen. Men det händer ju så mycket runt om i Borås också. Som på Sven Erikssons gymnasiet som ligger ett stenkast från Boråshallen. Där håller U-OAS till, Barn-OAS träffas där på förmiddagarna och alla medverkande och ungdomar äter frukost och lunch där.

När jag idag hade samling med "mina" N8 ledare (barnledare) så hade Gud gett mig Bibelordet "(Jesus säger) Den som har sett Mig har sett Fadern." Fadern och Sonen är ett tillsammans med den Helige Anden. Treenigheten alltså. Och vi har fått den Helige Anden som vår hjälpare och vår källa till kraft och kärlek, för att visa på Guds helighet och kärlek.
Idag har dessa SUVERÄNA N8-ledare spridit visat på en del av Guds rike för de barn som de har haft hand om. Genom att vara en förebild och en omsorgsfull ledare får dessa härliga, Guds älskade barn, växa i sin tro på Jesus! Ett fantastiskt sätt att följa Jesu befallning: GÅ UT och gör alla folk till lärjungar.

Idag har vi bl.a. gjort det genom att

Sumobrottas

Med den härlige Jonas Mbongo

Rita

Spela innebandy

Lekt köttbullar

Och självklart barnmöte med Bengans bävrar

En härlig dag på Barn-OAS med andra ord

Fridens

Idag vaknade jag av att regnet vräkte ner och kände mig inte så sugen på att gå upp och skynda till bussen. Men efter en natt med god (men dock lite) sömn ska jag trotsa min trötthet och ge mig av till Borås om en liten stund.

I bilen hem igår var stämningen god och jag reflekterade över hur mycket mer ett oas-möte ger än bara god andlig spis. Så många nya möten med fina människor det blir under en konferens som denna, och gamla kontakter som kan återupptas.

Förmiddagsmötet eller Bibeltimman som den kallas, ska idag hållas av Ann-Ida Fehn. Hon är diakon i min församling här i Göteborg. Ska bli väldigt spännande att höra henne undervisa idag. Be gärna för henne!

Ha en fin dag och Guds frid

Kvällsmötet är slut och människor strömmar ut ur mötessalen. Känns nästan som att befinna sig på ett klassiskt kyrktorg, med fika, samtal och många skratt.

Efter en allvarlig och gripande predikan av en fd prickskytt i Palestina så förstår jag plötsligt ännu mer av vikten att missionera för de muslimer som finns i Sverige idag, efter en uppmaning från predikstolen. Det rann ett par tårar ur mina ögon, när detta vittnesbörd delades med oss som lyssnade.

Jag tror verkligen att Guds Ande är levande här och nu. Och att vi många gånger glömmer att förlita oss på Herrens storhet. Ikväll blev detta så tydligt och klart för mig. Trodde inte att jag skulle känna så inför ett ämne som mission, som jag tidigare inte haft det brinnande hjärtat för. Men kanske är det Guds tid att ändra perspektiv i mitt liv nu.

Snart rullar bilen hem till Göteborg och jag ska strax logga ut för idag. Tar mig en sväng till på det jag kallar kyrktorget för att samtala med några vänner, kanske ta en kvällsfika och bara känna att jag är en del av detta sammanhag.

Sov så gott och Guds frid till er alla!

Ligger just nu i en übervarm husvagn och lyssnar till Taysir Abu Saada från dagens kvällsmöte via webben. Verkligen starka berättelser han har att berätta. Bl.a. hur han åkte till USA för att gifta sig med en kvinna enbart för att få stanna där och hans plan var att skilja sig efter ett par år. De är fortfarande gifta och han berättar om hur han och hans fru har kommit till tro och hur Gud har förändrat hans hjärta från att ha hatat judarna till att älska dem.
Taysir Abu Saada var chaufför åt Yassir Arafat och prickskytt i PLO. I dag älskar han såväl palestinier som judar och arbetar för försoning och kärlek. 
Han berättar om sina projekt att så ut hoppets säd på västbanken. Han talar även om Guds kärlek till Ismaels barn.
Han drar paraleller mellan sitt eget liv och Paulus, bägge har sökt upp kristna i deras hem och dödat dem, men hur Gud i sin stora nåd omvänder deras hjärtan.

Taysir Abu Saada uppmanar oss till att "Aldrig sluta be för dem som vi älskar" och "Be att muslimer och judar tar emot Kristus!"

Det är verkligen inspirerande att lyssna till hur Guds rike verkligen är här just nu! Att lyssna till Johan Candelin, ordförande i Martyrkyrkans vänner, berätta om hur kristna lever i andra länder så som Iran, pakistan, Rumänien m.m. då blir man ödmjuk inför hur mitt egna kristna liv ser ut. Vad är jag rädd för att förlora, lever jag ett helt överlåtet liv? Många frågor ställer jag mig och stor tacksamhet känner jag till alla de förebilder som finns runt om i världen.

Min bön idag blir: Jesus, hjälp mig se dina minsta barn och låt Ditt rike bli RIKTIG verklighet i mitt liv, här och nu. Amen.

"Dig vill jag lyda, Dig vill jag tjäna, giva mig Herre helt åt Dig"

Fridens

I förmiddags inledde Martin Johnsson bibelstudiet med orden "Betänk människa att du är stoft". Uppmaningen fick mig att åter minnas det Johan Candelin sade igår kväll i samband med att planera sitt liv från andra hållet, nämligen från evigheten till nu.

Det är så lätt i den västerländska kulturen att svepas med i en naivitet kring livets varande fastän vår tid här på jorden egentligen är allt annat än självklar. Hur kommer det sig att vi lever här och vad händer sedan?

Bland antikens filosofer var just folkets rädsla för döden en av de större utmaningar de hade i sin roll som rådgivare och man kan efter att ha läst dem inte annat än beundra de mer eller mindre tröstande försöken att minska denna oro genom olika förklaringar, men vad vet egentligen en människa om det som ligger utanför hennes erfarenhetsvärld?

Jesus hade en annan referensram, det står att han var hos fadern innan han föddes. Han kom från det eviga och kände den andliga verkligheten och det han förkunnade var Guds Rike, ett evigt rike där han själv är kung.

Men hur ska vi då förhålla oss till livet och tiden?
På vilket sätt förändrar Jesus det sätt vi lever och ser på tillvaron?
Kanske kan det få vara frågor som positivt utmanar våra perspektiv dessa dagar med mycket undervisning.

Nu är det snart dags för kvällens möte och det är Taysir Abu Saada som kommer tala från rubriken "Från hat till kärlek!”

Förutom att man kan lyssna på flera sköna seminarier på eftermiddagarna så kan man, när man blir för varm, gå och bada. Antingen i Stadsparksbadet eller som vi, åka ut till Boviks lägergård. Efter mycket intryck om dagarna kan det vara skönt med lite lugn och ro här vid sjön.

Med mat från Resturang Gyllene Måsen...

Ja, Herrens nåd är verkligen stor. Så mycket matnyttigt till både ande, kropp och själ på ett och samma ställe, som man får på den här konferensen är ganska sällsynta men mycket välbehövliga

Fridens

Yay! Vilken dag med barnOAS! Idag var första förmiddagsmötet med barnOAS. Massa härliga barn och jätteduktiga N8-ledare. Det är alltid lite förvirrat första träffen, det kommer ledare som inte anmält sig, ledare som anmält sig kommer inte osv. men det har gått väldigt bra ändå. Nytt för iår är att grupperna 7-12 delas på hälften, så ena halvan är inne på möte medans andra halvan är ute och röjer med hoppborgar, sumobrottning, innebandy (fast ute), sen när halva tiden har gått så byter man.

Idag var temat: Världens ljus - Jesus. Vi fick höra spännande berättelser om hur livet kan vara om man flyttat från Seattle i USA till Luleå i Sverige och upptäcker att solen inte går upp på vintern och hur den alltid är uppe på sommaren. Alla behöver ljus, alla behöver världens ljus - Jesus!

Nej, nu blir det planering inför morgondagen så att alla ledare (inklusive mig) har full koll på var alla ska vara imorgon.

Till de sista tonerna i möteslokalen skriver jag detta inlägg. En predikan om hur vi ska ta emot den Helige Ande. Martin Jonssons undervisning är både rak och skarp, men ödmjuk. Det som stannar kvar och lämnar störst spår hos mig är när han talar om vikten av att även Jesus tog emot Anden i dopet och hur Anden förde Honom ut i öknen. Våra liv behöver också bli förda ut i öknen av Anden.

Att sedan få gå fram och ta emot Anden på nytt kan jag inte beskriva här. Jag känner hur Guds Ande sveper genom möteslokalen och hur jag själv blir fylld på nytt. Det är så underbart att känna gemenskapen med alla de andra på mötet och veta att vi delar samma Ande. 

Som i lovsången: "Vi har en Gud och Fader, en Frälsare. Vi har en enda Ande. vi är Ditt folk, vår Far"...

Nu väntar en lunch med goda samtal innan jag går på seminarie i eftermiddag. Det är underbart vilsamt att bara vara i denna miljö, så fylld av Guds Andes verk.

Guds frid

Det är fantastiskt att vakna till strålande solsken denna onsdagsmorgon. Om ett par minuter beger jag mig ner till centralen för att ta bussen till Borås. Ska träffa en fin vän där och känner ett plötsligt behov av att få prata av mig lite.

Gårdagens möte har jag hunnit ta in och smälta. Det jag kommer att bära med mig allra mest från gårdagskvällen är Johan Candelins uppmuntran till oss att uppmuntra varandra, samt vikten av att övelämna oss till vår Fader varje dag.

Nu ser jag med förväntan och förtröstan fram emot vad Gud har i beredskap för denna nya dag. Och vad som än händer så vet jag att Hans nåd är ny även idag...

Gud välsigne er

Då börjar kvällen även för mig gå mot sitt slut och dagen fick avslutat med lite mackor i vandrarhemmet som ligger beläget på lagom promenadavstånd från hallen. För mig är det nu tredje året jag är här i Borås med OAS och de sena kvällarna på vandrarhemmet har redan hunnit bli en tradition.

Efter en dag med möten och bibelstudier känns det alltid bra att kunna sitta ner några stycken, varva ner tillsammans och samtala och reflektera över dagens tankar och intryck.

Nu första dagen blev det förståss mest från kvällens möte där vi fick lyssna till Johan Candelin från Martyrkyrkans vänner. Spännande, allvarsamt men samtidigt varvat med skön humor och många gripande berättelser från olika delar i världen.

Candelin pekade på hur globaliseringen och tekniken accelererat väldigt snabbt de senaste åren, samtidigt som världen genom marknadens stora inflytande inte tycks erbjuda så mycket mer att leva för än konsumption för dagens unga, en uppenbar tom tröst för de flesta och en inte alltför långsökt källa till den stora förvirring som råder hos många i samhället, inte minst bland ledarna menade Candelin.

Samtidigt delade han siffror och vittnesbörd på att det under ytan i detta nu sker en enorm väckelse världen över och inte minst i de länder där den kristna tron riskerar leda till döden.

Ja det var spännande att höra honom tala om allt detta men nu väntar nattens sömn och vila och  jag med många delar glädjen över att OAS-konferensen nu är igång och att vi är här för att ta del av den och för er som inte är här, kom ihåg att ni kan lyssna på kvällsmötena via webradio från OAS hemsida.

Då börjar det bli dax för sängen. Familjen ligger redan och sover och jag har suttit en stund och förberett morgondagens  samling för N8-ledarna 7-12 år (alltså de ledare som har hand om barngrupperna 7-12 år).

Det har varit en både intensiv och stillsam dag kan man säga. Stillsamt med familjen vid husvagnen och riktigt rockigt på kvällsmötet med Barn-oas! Jag får nog börja förlika mig med att jag har fått en dotter som är en rocker...2 år gammal...

Det har oxå varit en dag full med härliga möten med UNDERBARA människor. Som nu när jag var och borstade tänderna så mötte jag på en kille som gick i samma klass på Johannelunds bibelskola våren -00. Vi kom att prata lite om vad den tiden betydde för oss. Han är uppvuxen i ett kristet hem men fick en förnyad och fördjupad tro, jag hade ganska nyss kommit till tro och fick lära mig mycket om Guds kärlek till alla och till dig och mig. Härligt!

Hint om morgondagens undervisning om man har mig som ledare då:

...och så landade jag hemma igen efter den första kvällen.

Ett fantastiskt möte, med härlig lovsång. Det var ett lovsångsteam som körde en hel del lite äldre lovsånger, blandat med nya, vilket gav en skön mix. Johan Candelin uppmanade oss kristna i Sverige att börja uppmuntra varandra mer både i och utanför kyrkan. Med sin humor blandat med tyngd blev det en predikan jag kunde ta till mig på ett nära sätt. Och hela bilresan hem satt jag och funderade på var jag kan börja se mina medmänniskor och uppmuntra dem.

Nu blir det sängen för mig (och jag är tacksam för att jag är hemma och kan reflektera i lugn och ro)... Det blir en tidig morgon då bussen går 8.10 från Centralen. Men det känns så välsignat att få lägga sig med vetskapen om att morgondagen troligen blir minst lika fin som dagen idag.

Godnatt och Guds frid

Lennart Henricsson, inspiratör för OAS-rörelsen med ansvar för barn-OAS, skickar en hälsning: Barn är oxå kristna, de är bara lite mindre.
Vi ber för alla barn att de ska få möta Gud under denna veckan.

Martyrkyrkans vänner
Det är verkligen starka bertättelser som berättas om hur kristna förföljs för sin tro runt om i världen.

Vi får oxå veta att ungdomskulturen idag är global, vilket öppnar för stora möjligheter för en väckelse bland unga. Tänk det: en global väckelse bland ungdomar! Wow!

15 minuter kvar till mötet börjar. Det strömmar in förväntansfulla människor in i Boråshallen. Det är underbart att se! Förväntansfulla och glada! Nu är vi igång... Med önskan om en välsignad kväll. 

Så är jag då på plats i Borås. Bara att glida in i stan och längs med motorvägen se den stora skylten där det står "VÄLKOMMEN TILL OASMÖTE" får mig att känna en riktigt skön känsla ända ut i tåspetsarna. Förväntningarna på vad Gud ska göra under denna vecka är stora hos både mig och resten av sällskapet i bilen.

Ikväll predrikar Johan Candelin från Martyrkyrkans vänner. Jag har lyssnat på honom tidigare och alltid blivit berörd av det han sagt. Och lägg till underbar lovsång. En fin kväll verkar vara på intåg.

Inte att förringa är de möten som jag hela tiden får med vänner jag inte sett på länge. Det slår mig att många av de jag möter här är personer jag bara träffar i oas-sammanhang.

Nu väntar möteshallen, mer vänner, fler goda samtal och lite fika innan första kvällsmötet för denna konferens.

Gud valsigne er!

Så här 1½ timme innan så läggs de sista förberedelserna på plats. Lovsångsteamet övar, flaggorna och lovsångsdansarna roddar ihop sig, några goda vänner sköter om allt som ska visas på skärmarna och sist men inte minst så är Anders Jansson, den trogne ljudteknikern på plats och finljusterar ljudet för lovsångsteamet och talare.

Nu: Middag

Fridens

Då har OAS-mötet i Borås tagit sin början.
Deltar nu i förmötet med nästan alla deltagare.
Bönen inför mötet leds av OAS-styrelsens ordförande Leif Nordlander, och bönen är att vi alla ska få vara redskap för Guds rike "som nu är här".

Inspiratörerna Berit Simonsson, Hans Weichbrodt och Lennart Henricsson (som är nyfriserad, Wohoo!) samt mötesgeneralen Jan Hallquist är ödmjuka inför uppgiften och ser mycket fram emot veckan och känner stor tacksamhet gentemot Borås stad som de känner stort stöd ifrån. "Sök den stads bästa" säger Berit Simonsson när vi pratar om BoråOAS.

Det ska också bli spännande att vara på Borås torg på torsdag kväll, då Nanne Grönwall och Timotej är förband till Samuel Ljungblahd, skojar Jan Hallquist och hälsar alla välkomna dit och hoppas att det ska få betyda mycket för Borås stad.

Det känns väldigt spännande och jag ser med stor ödmjukhet och förväntan fram emot vad Jesus kommer göra under den här konferensen.

Fridens

Så är det äntligen dags för sommarens milstolpe, som jag längtat efter och bett för så länge. Sommar-Oas i Borås! Denna gång har jag beslutat mig för att pendla mellan Göteborg och Borås, vilket visserligen känns som ett projekt för sig, men väl värt mödan.

Jag ser fram emot härliga dagar. Var gärna med och be för Oas-konferensen!

Snart rullar bilen mot Borås...