Påsken - åminnelse eller matorgie?

När jag kom hem från Vantörs kyrka och deras påskdagsmässa hade jag huvudet fullt av surrande tankar och frågetecken kring ett för mig nygammalt problem. Efter gudstjänsten serverades nämligen en på många vis trivsam och angenäm buffé med påsktema. Det som störde mig på plats och sedan hela vägen hem var delar av det som serverades på bordet; hönsägg, fiskägg (kaviar), döda laxar och delar av döda oxar i fileade skivor. Hur i hela världen går påskdagens budskap om uppståndelse, det återvändande livet och dödens slutgiltiga nederlag ihop med att så handgripligen stödja en industri som mer än någonting annat präglas av just fullkomligt poänglös och plågsam död efter ett kort liv fullt av tortyrliknande fasor?

Jag får inte ihop det. Varken förnuftsmässigt eller teologiskt. Så här:

När Gud skapade människorna gav han oss alla de fröbärande frukterna och örterna att äta av (1 Mos 1:29). Inga fåglar, fiskar eller däggdjur. Inte heller några ägg eller någon mjölk från andra arter. Vi får även i ansvar att förvalta, alltså sköta om och vårda, skapelsen i sin helhet.

Efter syndafallet går allting som kan gå åt skogen käpprätt och hela vägen däråt. Hela världen, med allt och alla som ryms inom den, går sönder på fler sätt än vi begriper oss på. Först när denna ödesdigra katastrof har inträffat tillåter Gud oss att använda oss av djuren för vår egen vinnings skull. Detta sker när han klär Adam och Eva i skinnkläder innan han skickar iväg dem från paradiset (1 Mos 3:21).

I detta fallna tillstånd befinner vi oss alltsedan dess. Men någonstans i halvlek händer detta som hela påsken handlar om; Gud själv kliver in i våra liv och vår historia för att betala den astronomiska notan för allt elände vi ställer till med i tid och otid. Allting av födsel och ohejdad (och ohejdbar) vana. Det som är spännande för denna reflektion är att Jesus i och med sin offerdöd på korset också sätter punkt för den urgamla seden där man har offrat djur för att sona sina synder. Ni vet, som vi sjunger på varje svenskkyrklig högmässa; O Guds lamm som borttager världens synder, förbarma dig över oss...? Just det. Där och då är det färdigoffrat, till tempelmånglarnas förtret och alla tidigare offerdjurs lättnad.

I Jesaja kommer nästa intressanta stycke. Efter historiens slut när vi äntligen får lattja runt under den nya himlen och på den nya jorden ska vi alla återgå till att vara vegetarianer! Både människor och djur, av allt att döma: Då skall vargen bo med lammet, pantern ligga vid killingens sida. Kalv och lejon går i bet och en liten pojke vallar dem. Kon och björnen betar tillsammans, deras ungar ligger sida vid sida. Lejonet äter hö som oxen. Spädbarnet leker vid ormens håla, ett barn sticker handen i kobrans bo. (Jesaja 11:6-8)

Alltså. När jag läser min Bibel kan jag inte se annat än att Gud föredrar att vi skonar våra medvarelser från död och pina om vi kan låta bli. Är det inte just det som korset visar på? En väg från död till liv. Det kristna livet handlar i sin mest avskalade kärna om att värna och bevara livet samt kämpa mot döden så långt som möjligt. Människan har en ojämförbar särställning i Guds skapelse, det är bara när h*n skapar henne som h*n uttrycker sin belåtenhet med att säga att det var mycket gott. Men det betyder inte att den övriga skapelsen är egal och värdelös för den sakens skull. Efter varje annan skapelseakt uttrycker Gud faktiskt att h*n anser det vara gott. Inte likgiltigt eller meningslöst.

Förvaltarskapet handlar om att ta hand om Guds värld på uppdrag av henom (hopslagning av honom och henne för att inte könsbestämma Gud), inte att utnyttja och förstöra den efter våra egna kortsiktigt egoistiska syften. Vi får äta kött, men som Paulus skriver; Allt är tillåtet för mig, men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet för mig, men jag skall inte låta något ta makten över mig. (1 Korinthierbrevet 6:12)

Att bli vegetarian eller ibland välja bort den oreflekterade kotletten i butiken till förmån för en vegetarisk rätt är inget hot mot människovärdet. I valet mellan människa och djur går människolivet alltid före. Men den konfliktsituationen är aktuell endast i ytterst få och speciella fall. När det kommer till djurindustrin (kött, ägg och mjölk) råder ingen sådan konflikt. I synnerhet inte i vår av materiella rikedomar överflödande del av världen. Den enda konflikten som finns där är den mellan den enskilda individens egna hälsa, en rättvis fördelning av världens resurser, djurens välfärd och planetens framtid å ena sidan och en värld präglad av kortsynthet, orättvisa, lidande och död på den andra sidan.

För dig som blev förbannad eller nyfiken nog att vilja gå vidare på det kristna vegotemat kan jag på rak arm rekommendera tre böcker...

Paradiset åter av Tomas Einarsson

Varje varelse ett Guds ord av Annika Spalde och Pelle Strindlund

Is God a Vegetarian?: Christianity, Vegetarianism, and Animal Rights av Richard Young

...och två hemsidor:

Vildåsnan - Kristen vegetarisk förening: http://www.vildasnan.se/

Älska din nästa - en kristen djurrättsgrupp: http://www.alskadinnasta.se/

Slutligen kan jag inte låta bli att slänga med två av mina favoritstycken i Gamla testamentet, från Amos bok och Jesaja, där Gud levererar utskällningar som heter duga:

Jag avskyr era fester, jag hatar dem,

jag står inte ut med era högtider.

När ni offrar till mig och kommer

med era gåvor

vill jag inte veta av dem,

jag vill inte se åt era offer av gödboskap.

Låt mig slippa dina psalmer,

jag vill inte höra ditt strängaspel!

Men låt rätten välla fram som vatten

och rättfärdigheten som en outsinlig ström!

Frambar ni slaktoffer och gåvor åt mig

de fyrtio åren i öknen, Israels folk? (Amos 5:21-25)

[...]

Ni ligger på elfenbenssängar

och latar er på era soffor,

Ni äter lamm från hjorden

och gödkalvar som ni fött upp.

Ni skrålar till harpa

och diktar allsköns sånger om David,

Ni dricker ert vin ur offerskålar

och smörjer er med finaste olja,

men Josefs undergång bekymrar er inte. (Amos 6:1-6)

Vad skall Jag med alla era slaktoffer? säger Herren. Jag är mätt på brännofferbaggar och gödkalvars fett, Jag vill inte ha blodet från tjurar och lamm och bockar. Vem har begärt detta av er när ni träder fram inför Mig, ni som trängs på Mina förgårdar? Kom inte med era meningslösa gåvor, Jag avskyr offerröken. Nymånad, sabbat, högtidssamling - Jag tål inte falskhet och fest. Jag hatar era högtider och nymånadsfester, de har blivit en börda för Mig, som Jag inte orkar bära. När ni lyfter era händer i bön vänder Jag bort blicken. Hur mycket ni än ber lyssnar Jag inte. Ni har blod på händerna. Tvätta er, rena er! Låt Mig slippa se era illdåd. Sluta göra det onda och lär er göra det goda. (Jesaja 1:11-16)