När jag kom hem från Vantörs kyrka och deras påskdagsmässa
hade jag huvudet fullt av surrande tankar och frågetecken kring ett för mig
nygammalt problem. Efter gudstjänsten serverades nämligen en på många vis
trivsam och angenäm buffé med påsktema. Det som störde mig på plats och sedan
hela vägen hem var delar av det som serverades på bordet; hönsägg, fiskägg
(kaviar), döda laxar och delar av döda oxar i fileade skivor. Hur i hela
världen går påskdagens budskap om uppståndelse, det återvändande livet och dödens
slutgiltiga nederlag ihop med att så handgripligen stödja en industri som mer
än någonting annat präglas av just fullkomligt poänglös och plågsam död efter
ett kort liv fullt av tortyrliknande fasor?
Jag får inte ihop det. Varken förnuftsmässigt eller
teologiskt. Så här:
När Gud skapade människorna gav han oss alla de fröbärande
frukterna och örterna att äta av (1 Mos 1:29). Inga fåglar, fiskar eller
däggdjur. Inte heller några ägg eller någon mjölk från andra arter. Vi får även
i ansvar att förvalta, alltså sköta om och vårda, skapelsen i sin helhet.
Efter syndafallet går allting som kan gå åt skogen käpprätt
och hela vägen däråt. Hela världen, med allt och alla som ryms inom den, går
sönder på fler sätt än vi begriper oss på. Först när denna ödesdigra katastrof
har inträffat tillåter Gud oss att använda oss av djuren för vår egen vinnings
skull. Detta sker när han klär Adam och Eva i skinnkläder innan han skickar
iväg dem från paradiset (1 Mos 3:21).
I detta fallna tillstånd befinner vi oss alltsedan dess. Men
någonstans i halvlek händer detta som hela påsken handlar om; Gud själv kliver
in i våra liv och vår historia för att betala den astronomiska notan för allt
elände vi ställer till med i tid och otid. Allting av födsel och ohejdad (och
ohejdbar) vana. Det som är spännande för denna reflektion är att Jesus i och
med sin offerdöd på korset också sätter punkt för den urgamla seden där man har
offrat djur för att sona sina synder. Ni vet, som vi sjunger på varje
svenskkyrklig högmässa; O Guds lamm som borttager världens
synder, förbarma dig över oss...? Just det. Där och då är det färdigoffrat,
till tempelmånglarnas förtret och alla tidigare offerdjurs lättnad.
I Jesaja kommer nästa intressanta stycke. Efter historiens
slut när vi äntligen får lattja runt under den nya himlen och på den nya jorden
ska vi alla återgå till att vara vegetarianer! Både människor och djur, av allt
att döma: Då skall vargen bo med lammet,
pantern ligga vid killingens sida. Kalv och lejon går i bet och en liten pojke
vallar dem. Kon och björnen betar tillsammans, deras ungar ligger sida vid
sida. Lejonet äter hö som oxen. Spädbarnet leker vid ormens håla, ett barn
sticker handen i kobrans bo. (Jesaja 11:6-8)
Alltså. När jag läser min Bibel kan jag inte se annat än att
Gud föredrar att vi skonar våra medvarelser från död och pina om vi kan låta
bli. Är det inte just det som korset visar på? En väg från död till liv. Det
kristna livet handlar i sin mest avskalade kärna om att värna och bevara livet
samt kämpa mot döden så långt som möjligt. Människan har en ojämförbar
särställning i Guds skapelse, det är bara när h*n skapar henne som h*n
uttrycker sin belåtenhet med att säga att det var mycket gott. Men det betyder
inte att den övriga skapelsen är egal och värdelös för den sakens skull. Efter
varje annan skapelseakt uttrycker Gud faktiskt att h*n anser det vara gott.
Inte likgiltigt eller meningslöst.
Förvaltarskapet handlar om att ta hand om Guds värld på
uppdrag av henom (hopslagning av honom och henne för att inte könsbestämma Gud),
inte att utnyttja och förstöra den efter våra egna kortsiktigt egoistiska
syften. Vi får äta kött, men som Paulus skriver; Allt är tillåtet för mig, men
allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet för mig, men jag skall inte låta något
ta makten över mig. (1 Korinthierbrevet 6:12)
Att bli vegetarian eller ibland välja bort den oreflekterade
kotletten i butiken till förmån för en vegetarisk rätt är inget hot mot
människovärdet. I valet mellan människa och djur går människolivet alltid före.
Men den konfliktsituationen är aktuell endast i ytterst få och speciella fall.
När det kommer till djurindustrin (kött, ägg och mjölk) råder ingen sådan
konflikt. I synnerhet inte i vår av materiella rikedomar överflödande del av
världen. Den enda konflikten som finns där är den mellan den enskilda
individens egna hälsa, en rättvis fördelning av världens resurser, djurens
välfärd och planetens framtid å ena sidan och en värld präglad av kortsynthet,
orättvisa, lidande och död på den andra sidan.
För dig som blev förbannad eller nyfiken nog att vilja gå
vidare på det kristna vegotemat kan jag på rak arm rekommendera tre böcker...
Paradiset åter av
Tomas Einarsson
Varje varelse ett Guds
ord av Annika Spalde och Pelle Strindlund
Is God a Vegetarian?: Christianity, Vegetarianism,
and Animal Rights av Richard Young
...och två hemsidor:
Vildåsnan - Kristen
vegetarisk förening: http://www.vildasnan.se/
Älska din nästa - en
kristen djurrättsgrupp: http://www.alskadinnasta.se/
Slutligen kan jag inte låta bli att slänga med två av mina
favoritstycken i Gamla testamentet, från Amos bok och Jesaja, där Gud levererar
utskällningar som heter duga:
Jag avskyr era fester,
jag hatar dem,
jag står inte ut med
era högtider.
När ni offrar till mig
och kommer
med era gåvor
vill jag inte veta av
dem,
jag vill inte se åt
era offer av gödboskap.
L&
