Vill ni läsa en riktigt tramsig beskrivning av Kristdemokraternas riksting rekommenderas Aftonbladets ledare från i lördags. Så här skriver de bland annat:

"Partiledningen ville sätta ljuset på de nygamla profilfrågorna om barn, familj och unga. Men partimedlemmarna ville prata om sex. Företrädesvis hur och med vem andra människor bör göra vad. Inget annat kan på samma sätt ge rosor på kinderna och den där speciella KD-lystern i ögonen."

Vilket riksting bevakade ledarskribenten Anders Lindberg? Inte samma som jag i alla fall.

Jag känner inte Anders Lindberg, men jag utgår ifrån att han inte var i Umeå över huvud taget. Han bygger sina noteringar på medias rapportering, och kanske lite Twitter och bloggar, vad vet jag.

Men för mig blev det en anledning av att fundera över vilken bild vi journalister ger av en händelse, typ partistämmor. Det är ju inte så att en medierapportering är en total sammanfattning. Den har fokus på vissa huvudfrågor, främst där det finns spänningar.

Mitt intryck är att ingen inom KD är särskilt förtjust över att tala om "underlivsfrågorna", varken liberaler eller konservativa. De tvingas till det av det faktum att spännvidden i åsikter är så pass stora så att det blir en debattfråga. Jag uppfattar snarare att de tycker att de debatterna är ganska jobbiga.

Att aborter, homoadoptioner och några andra "underlivsfrågor" får större medieuppmärksamhet än vad kd-politikerna själva vill är ju helt uppenbart. Och det vet Anders Lindberg också. Fast han låtsas som något annat.

Jag håller snarare med bloggaren och KD-politikern Lilith Svenssons analys: "Kanske är det så att det finns inget bättre för Aftonbladet när man får skriva om sex och att de just får den där extra lystern och hoppas att få sälja lite extra tidningar."

Jag var med på SVT Forum nyss och kommenterade rikstinget.

Och så här skrev jag i går kväll, efter debatten:

Aborter och tvångssterilisering tvingade KD-ledamöterna på rikstinget till sena omröstningar.

Men partistyrelsen fick sin vilja igenom i samtliga medicinsk-etiska frågor.

Det betyder att man står fast vid sitt nej till tvångssterilisering och att man avvisade flera förslag kring abortfrågan, bland annat sänkt veckogräns.

Ett 30-tal personer ströks från talarlistan och ändå dröjde det till 23-tiden innan man kunde fatta beslut i motioner som rörde området "Hälso- och sjukvård".

I debatten hänvisade Ola Nilsson bland annat till den undersökning som Dagen gjorde om situationen på svenska sjukhus. Det gällde sena aborter där det finns misstanke att fostret visat livstecken.

Han ville förändra abortgränsen genom att införa en två veckors "säkerhetsmarginal".

Magnus Jacobsson förordade en sänkning av den tidiga18-veckorsgränsen till en 12-veckorsgräns.

Miriam Knudtzon konstaterade att för ungdomar är abort en ickefråga, det är ett preventivmedel för dem.

- Tydlighet är att konkretisera, att tala konkret till ungdomar om vad abort är, sa hon.

Maria Larsson fick försvara partistyrelsens ställningstaganden i de flesta medicinsk-etiska frågor. Hon hänvisade till det medicinsk-etiska programmet, där det sägs att staten inte kan vara neutral inför det faktum att aborter innebär att släcka liv. Dessutom sägs det tydligt i programmet att partiet ska minska antalet aborter.

Frågan om tvångssterilisering vid könsbyte debatterades också. Riksdagsledamoten Caroline Szyber ansåg att det fanns många missförstånd kring frågan om att avskaffa tvångssterilisering.

- Europarådets kommission för mänskliga rättigheter är kritiska till att vi har kvar detta. Jag kopplar ihop det med en politik som vi hade efter andra världskriget. Kristdemokraterna ska stå upp för alla människor. Det är bra om vi lagstiftare kan se till att våra  lagar  är tidsenliga.

Maria Larsson:

- Personer som har transsexualitet lever ofta i utsatthet. Det är viktigt för oss att hävda människovärdesprincipen så att bemötandet blir professionellt. Vi kristdemokrater anser att man ska ha rätt till ett könsbyte, men det är en frivillig överenskommelse.

Hon påminde om att det finns fyra krav i dag för att få genomföra ett könsbyte. Man ska vara minst 18 år, svensk medborgare, ogift och steril. Socialstyrelsen föreslår att man ska ta bort kravet på ogift, vilket partiledningen anser rimligt. 18-årsgränsen ska vara kvar, vilket man också anser vara bra. Att ta bort kravet på svenskt medborgarskap ansåg Maria Larsson också vara bra. Och när det gäller kravet på sterilisering bör det kravet kvarstå, enligt partistyrelsen.

- En person som från början är kvinna, kan inte bli gravid. En person som har kvinnligt kön kan inte bli biologisk pappa, sa Maria Larsson.

- Jag blir lätt upprörd när man jämför med tvångssterilisering. Det här ett frivilligt beslut, menade Maria Larsson.

 I samband med debatten förtydligade hon också att det här är en fråga som partiledningen kommer att titta ytterligare på. När partistyrelsens svar till rikstinget skrevs i början av året hade man inte den rapport från socialstyrelsen till hands som kom i mars. Och den ger anledning att titta mer på ärendet, enligt Maria Larsson.

Göran Hägglund lanserade inga nya stora frågor när han på Kristdemokraternas riksting talade sig varm för partiets nya fokus: omsorgen om barn och unga. Men han kom med ett par konkreta förslag.

Han vill förändra reglerna kring underhållstödet till barn vid skilsmässa, genom att lyfta över ansvaret för detta till föräldrana, från staten.

- När staten genom underhållsstödet i praktiken tar över ansvaret för barnens försörjning efter att föräldrarna separerat, separarer man också föräldern från ansvaret för sitt barn.

Enligt en statlig utredare skulle det kunna ge de ekonomiskt mest utsatta barnen 1 000 kronor mer i månaden.

Göran Hägglund vill också förändra socialbidraget. Han vill komma bort från det nuvarande systemet där bidraget minskar om den som får socialbidrag lyckas få jobb. Det betyder att det bara är socialtjänsten som vinner ekonomiskt på ett tillfälligt arbetet, inte den enskilde. Ett sätt att ändra detta är att göra beräkningen per dag.

Den som jobbar till exempel tre dagar tappar bara socialbidraget för de dagarna.inte för hela månaden.

- Den här frågan kommer jag att aktualisera i kommande budgetarbete, sa Hägglund.

Han menade att både de här förslagen var ett sät att minska barnfattigdomen.

Det är jazztoner i Folkets Hus i Umeå just nu. Delegaterna samlas för KD-rikstingets invigning. Om en halvtimme ska Göran Hägglund hålla sitt inledningstal, där han ska förtydliga partiets nya fokus: barn och unga.

Förväntningarna på honom är mykcet stora. Skulle inte vilja vara i hans kläder just nu. Särskilt inte om reaktionen blir ett "jasså".

Återkommer.

I morgon och på fredag finns jag på Kristdemokraternas riksting. I dagens tidning finns en intervju med Göran Hägglund inför detta.

I sitt rikstingstal ska han berätta mer om hur partiet ska konkretisera sina nya profilfråga: Barn och ungas välbefinnande.

När jag intervjuade Hägglund i går försökte jag få honom att åtminstone antyda något om innehållet. Men det enda han sa var: "Det handlar om att betona vuxnas ansvar. Barn får det sällan bättre än vad vi som vuxna kan hjälpa dem till." Det tyckte jag var så luddigt att jag inte ens tog med det i intervjun.

Konkretiseringen kommer väl i vanlig ordning på DN Debatt torsdag morgon.

Lite stökigt blir det för flera av partiets riksdagsledamöter. De åker till Umeå i dag eller i morgon. Sedan på fredag måste de flyga ned till Stockholm igen för den extrainsatta arbetsdagen i riksdagen, då man ska debattera och besluta om ändringar i sjukförsäkringen. Och så hem igen för att avsluta rikstinget på lördagen.

Flera av dessa riksdagsledamöter hade nog gärna velat vara med i motionsbehandlingen på rikstinget, men har oturen att deras favoritfråga kommer upp just på fredagen.

Ibland tycker jag att jag har ett stressigt jobb. Men i dag reflekterade jag över statsministerns schema. I morse var det regeringssammanträde. Jag utgår från att Reinfeldt ledde det.

Vid elva-tiden framträdde han tillsammans med övriga alliansledare i Göteborg, för att öka temperaturen i det lokala omvalet där.

Strax efter klockan 14, han var några minuter försenad, stod han i riksdagens talarstol för en timmes utfrågning av ledamöterna.

Även för en rutinerad politiker kräver vart och ett av dessa framträdanden en viss koncentration.

Det är nog okej att han har lite mer betalt än jag.

Kalla fakta har fått hård kritik för det senaste programmet, det om Frälsningsarmén. Inte bara från de granskade, utan också från en rad andra tittare. Genomgående är betyget i de kritiska rösterna: dåligt hantverk.

Redaktionschefen Johan Åsard har försvarat sig frenetiskt i Dagen. Okej, vad ska han annars göra.

Men det finns ju ett sätt för redaktionen att reparera sitt anseende, det heter: transparens.

Lägg ut allt arbetsmaterial, all telefonsamtal, alla filmer, osv. Den skada som sannolikt har orsakats genom att använda dold kamera i en biktsituation är ju redan skedd, så den torde inte förvärras av ett sådant grepp.

Bara som ett tips, alltså.

I dag skriver jag en Kommentar i papperstidningen kring nyheten om att Kristdemokraterna i år är med "på riktigt" i Stockholm Pride. Bland annat kommentetar jag det faktum att det inte blivit någon stor debatt i partiet om detta, i alla fall inte en debatt som hörs utåt.

Efter att jag skrev detta har det dykt upp en intern kritiker. Annelie Enochson säger till SvD att det är "dåligt omdöme" att delta i Pride och att partiet ska vara rädda om sina kärnväljare, som inte går på Pridefestivalen.

Så här skrev jag i min Kommentar:

Kristdemokraterna deltar fullt ut på årets Pridefestival. Kanske rädslan för att sammankopplas med Sverigedemokraterna fällde utslaget. Nu heter det "alla riksdagspartier utom SD deltar", inte "alla utom SD och KD".

Kristdemokraterna har varit på Pride förut. Göran Hägglund deltog 2006, andra KD:are har gjort enstaka framträdanden. Men nu blir det med eget tält och seminariearrangemang.

Caroline Szyber, riksdagsledamot och ny distriktsordförande i Stockholms stad, har drivit på. Hon hoppas att det ska förändra bilden av KD som ett HBT-fientligt parti.

Göran Hägglund kommer inte, han är på semester. Men han tycker det är bra att "finnas där människor finns", inräknat Pride.

Även om nyheten fick stort utrymme i går har den varit känd inom partiet. Tidningen Kristdemokraten skrev 21/4 om planerna. Om det finns ett internt motstånd märks det i alla fall inte offentligt. På webbsajten KD-bloggar finns bara positiva kommentarer.

Erik Slottner, vice gruppledare för KD i Stockholms stad, har som privatperson deltagit i Pride sedan 2004. Han skriver på sin blogg att det kommer att krävas ett visst civilkurage hos dem som väljer att stå i tältet.

Avsaknaden av kritik kan bero på 1) att få politiker vill profilera sig som HBT-motståndare (=homofob på debattspråk). 2) man tänker ute i landet att stockholmarna får göra som de vill eller 3) opinionen har faktiskt svängt i partiet.

Svaret får vi kanske på rikstinget i juni, då en del HBT-frågor ska ventileras.

Fotnot: Pridefestivalen i Stockholm 1-7 augusti är Sveriges största samling för homo-, bisexuella, trans- och queerpersoner. Årets tema är "Öppenhet".

"Blue labour" diskuterades i Agenda i kväll. Som väntat varnade Aftonbladets Katrine Kielos för detta försök att förnya den engelska arbetarrörelsen, som sker genom att man ser bakåt. Blue Labour beskrivs som en djupt konservativ socialdemokrati som sätter familj, religion och arbete i centrum. Slagorden är: "Family, Faith and Flag"

Och i Sverige har det firats Första maj i dag. I ett Sverige där socialdemokratin inte är vad den en gång varit. Det har vi kunnat konstatera under några år. Det hjälper inte så mycket att man kan samlas till demonstrationer och lyssna till talare som eldar de fortfarande hängivna..

Det finns missmod, visionslöshet och villrådighet inför framtiden. Det här medger många socialdemokrater medan andra - säkert av kärlek till sin rörelse - vill fortsätta hålla en mer optimistisk ton.

Det finns mycket som har sagts om S-krisen. Men det är val helt enkelt så att Sverige har gjort samma typ av svängning som skedde i slutet på 1960 och 70-talen, fast åt andra hållet. Då blev de flesta "vänster", i någon mening. Den socialistiska världsbilden och dess förklaringsmodeller trängde långt in i medvetandet hos de flesta, även i borgerligheten. Och har funnits kvar där i decennier.

Men nu är läget det motsatta. Den kapitalistiska modellen är grunden för de flesta ideologier och har blivit den som de flesta bekänner sig till. Hur ska en socialdemokrati hantera det?

Även svensk socialdemokrati har inslag av den konservativa linje som "Blue Labour" står för. Men den är knappast så stark att den skulle få någon avgörande roll, eller klara av att lansera ett svenskt "Det blå arbetarpartiet".

Jag skriver i dag om Frälsningsarméns motstånd mot att bli granskad av Kalla fakta/TV4. Bland annat att "Frälsis" inte ställer upp på filmade intervjuer, bara svarar på skriftliga frågor.

I slutet av artikeln noterar jag: "Dagen har inte lyckats nå någon ansvarig för "Kalla fakta"-redaktionen för en kommentar."

Det är en hyfsat snäll skrivning tycker jag själv. Vad som hände var att jag under onsdagen ringde Kalla fakta-redaktionen men fick aldrig något svar hos den ansvarige redaktören. Inte heller på mejl. När jag presenterade mig i växeln blev jag hänvisad till presstjänsten, och fick mobilnumret till en av de tjänstgörande där. Problemet var bara att han inte svarade i sin telefon, jag ringde minst tre gånger under eftermiddagen. Då gav jag upp. Jag ville ju i första hand ge dem en chans att yttra sig och höra om det fanns något bestämt om när programmet skulle sändas. Jag har full förståelse för att de inte diskuterar interna redaktionella angelägenheter. Men det var lättare att få besked av Fräsis, den här gången.

Roligast hade ju varit om "Kalla fakta" bett mig återkomma med skriftliga frågor. Fast det nöjet bjöd de mig inte på.

Uppdaterad 29/4: En liten kommentar till kommentaren av Mattias Oscarsson nedan: Jag tror säkert att jag också hade haft ett gott samtal med redaktionschefen Johan Åsard, om jag hade fortsatt söka honom. För mig var det just i det här fallet viktigaset att ge dem en chans att uttala sig. Men varken han eller redaktören, Cecilia Wanger, har svarat på mitt mejl från den 27 april.

Och min poäng var att även medieföretag numera gör som alla andra organisationer, hänvisar journalister till sin presstjänst. Hur bra det nu är...

Förre partisekreteraren i KD Lennart Sjögren mejlar med anledning av min artikel om personval, och hur man ska göra för att ta sig in i riksdagen 2014:

Hej!
Läser din instruktion idag för hugade riksdagskandidater 2014.
Men det kanske viktigaste tipset är

Knyt upp viktiga partimedlemmar och inflytelserika personer genom  att tydligt fokusera på nån del av partiets kärnväljargrupper.
Så har många av dom hittills  personvalda gjort  och så kommer säkert många fler att göra redan i år och nästa år.

Med vänlig hälsning
Lennart Sjögren

 Jag kan bara instämma, och tacka för tipstillägget. Det gäller att tänka målgrupp.

Ett citat av finansminister Anders Borg från dagens presskonferens om vårbudgeten har fått viss spridning och kommenterats på Twitter: "Det ska löna sig att arbeta snarare än att röka och supa".

http://www.nyhetskanalen.se/1.2095751/2011/04/13/anders_borg_vi_ska_jobba_inte_roka_och_supa

Nu är det dock inget nytt Borg-citat. Han sa ungefär samma sak till TT år 2006:

- Utifrån vår allmänna ekonomiska strategi är det prioriterat att sänka skatten på arbete, inte på sprit. Det är viktigare att folk arbetar än att de super, sade Anders Borg efter en diskussion om höjda minimiskatter på alkohol vid EU:s finansministermöte i Bryssel.

Men ett bra citat tål att upprepas.

Den som eventuellt hoppats att avdragsrätt får ideella gåvor skulle få plats i denna budget får fortsätta att vänta. Borg konstaterar bara att regeringen kommer att "fortsätta arbetet med övriga reformambitioner", bland dem "skattereduktion för privatpersoners gåvor till bedrivande av hjälpverksamhet bland behövande".

Lite undrande kan man väl vara inför det här med SJ. Enligt medieuppgifter kommer regeringen i morgon att presentera en miljardsatsning på järnvägen. Samtidigt sparkar man ordföranden Ulf Adelsohn. Han får alltså bli syndabock. Någon annan tolkning kan man väl inte göra.

Men om han hade fått lite mer pengar tidigare då?

Nu uppstår misstanken att han får gå som hämnd för att han kritiserat politikerna. Han har bland annat talat om SJ som "en lekstuga för okunniga politiker".

Att avskedandet inte var helt oväntat konstaterar reporterkollegan Andreas Nilsson på sin blogg. Man kunde utläsa detta av ministerns svar redan för en månad sedan.

Och så nådde avgångskraven även centerledaren Maud Olofsson. Trots att partiet hörde till de stora förlorarna i höstens val har kraven på partiledarbyte uteblivit (eller framförts i interna sammanhang).

C och KD anses ha räddats i först hand av borgerliga stödröster. Göran Hägglund råkade ut för en ministorm när han strax efter valet ifrågasatte vårdnadsbidraget. Men Maud Olofsson har suttit tryggt.

Nu är det riksdagsledamoten Abir Al-Sahlani (C) som ger röst åt den opposition som helt säkert finns under ytan i partiet, osäkert dock hur stark den är.

Kollegan Fredrik Federley (representant för Stureplanscentern) stöder hennes avgångskrav.

Så det kan vara läge att lägga namnet Anna-Karin Hatt på minnet. Hon är centerpartistisk it- och regionminister och hett namn att efterträda Maud Olofsson.

Anna-Karin Hatt har bland annat nyligen presenterat sina politiska idéer i en debattartikel i DN. Vilket i nuläget tolkas som att hon velat positionera sig.

Federley twittrar: "Nu är det liv i luckan. Ringer konstant. Efter DNdebatten av @annakarin_hatt är dagens fråga: När är det dags att byta partiledare?"

Håll utkik i Aktuellt i SVT i kväll! De antyder att det kan dyka upp fler centerpartister med avgångskrav.

Tiden strax efter att en opposition krävt en partiledares avgång är viktig. Hur många hakar på? Och vilka? Hur reagerar de som stöder partiledaren och hur snabbt sätts försvaret in?

Maud Olofsson lär vara i Abu Dhabi. Hon kanske måste skynda sig hem.

Jag fick en kommentar till min senaste bloggpost "Tror du på Gud, Juholt?". Kommentaren var: "Frågade du Gud om han tror på Juholt?".

Nej, jag har inte gjort det, ännu. Men jag antar att Gud tror på honom i lika stor utsträckning som på alla oss andra. Enda skillnaden kanske är att Gud vet vad Juholt vill, innerst inne. På den punkten är ju vi andra lite frågande än så länge.

Någon kanske tycker att det var en banal fråga att ställa till en nyvald partiledare, om han tror på Gud. Jag har visserligen inte fått någon sådan kommentar, men skulle kunna tänka mig den reaktionen. Och kanske det. Men jag bara högg en av de 20-talet frågor jag hade på en lapp i bröstfickan, frågor i beredskap i händelse av att det skulle ges utrymme för några egna frågor till Håkan Juholt. En annan fråga på listan var vad han tror om den mångåriga klyftan mellan arbetarrörelse och frikyrka.

Men någon riktig intervju blev det alltså inte. Än. Enligt presschefen har de 350 förfrågningar om enskilda intervjuer.

 Håkan Juholt är förstås jagat villebråd på S-kongressen, även i dag, söndag. Väl bevakad av både Säpo och presschefen. Men plötsligt dyker han upp i pressrummet. Han är på väg till en bloggträff strax intill. Jag dyker på honom med frågan:

Tror du på Gud?

­­- Jag har ganska nyligen återvänt till Svenska kyrkan.  Jag tror inte på Gud, men jag tror på det kyrkan gör.

- Jag tror på den humanism och det engagemang för människor (kyrkan står för), att man ser människor som många vägrar att se. Att man finns där med en hand och en famn när någon är ensam. Jag märkte det speciellt när min farmor gick bort, 97 år gammal. Och det var i samband med hennes sista tid - hon var med både i Socialdemokraterna och kyrkan hela sitt liv. Men det var faktiskt Svenska kyrkan som satt med henne, i form av prästen som höll henne i handen och höll henne på gott humör.

­-  Jag är tillbaka och betalar alla medlemsavgifter som stöd för det arbete kyrkan gör, säger Håkan Juholt innan han med mild hand föses vidare av presschefen.

I sak kanske inte så mycket nytt jämfört med det han sagt förut i intervjuer och som vi citerat. Men det ska bli intressant att så småningom dyka djupare i de frågorna.

Det blev en ganska kort presskonferens med Håkan Juholt efter att han valdes (för en timme sedan), det fanns ingen möjlighet att göra enskilda intervjuer efteråt. Så våra egna, Dagenfrågor, till honom får vänta.

Han duckade dessutom för de politiska sakfrågorna, där hänvisade han till sitt tal i morgon inför kongressen.

Han sa i alla fall att det inte var han som petat Östros. Det har valberedningen gjort, alltså.

Håkan Juholt tror att Fredrik Reinfeldt är nervös inför deras kommande debatter. Det är nog fler än jag som ser fram emot den duellen. Det är rätt olika framtoning på de två.

Han tyckte också att han hade gott om erfarenhet från regeringskansliet, även om han inte varit minister. Han var sakkunnig redan till Thage G Peterson.

Ja, lite annat fick vi väl reda på också.

Men personen/politikern Juholt återstår fortfarande att porträtteras.

Även Mona Sahlin kan ibland tala så att det låter lite "bibliskt". Eller vad sägs om den här formuleringen från hennes avskedstal i dag på S-kongressen:

"Jag vet att jag blivit Sverigedemokraternas röda skynke och jag tänker aldrig kasta av mig det skynket. För mig är det en mantel och jag är stolt över den. Och jag säger till er delegater: Ikläd er denna mantel ni också!"

Hon avslutade med att tacka alla för sina 40 år i politiken

- Det har varit underbart, roligt, svårt....Jag har, älskat varenda sekund.

Och så citerade hon en Håkan Hellström-sång:

"Tro när du går genom tiden - det bästa har inte hänt än"

Har just passerat säkerhetskontrollen på Socialdemokraternas extrakongress.

Det lät ju vara 3000 personer till här, men det gick smidigt ändå.

Jag är här mest för att skaffa "kolla stämningen" som det heter. Och för att vi naturligtvis också, som alla andra medier, ligger på om en intervju med Håkan Juholt. Om allt går som väntat väljs han om drygt fyra timmar. Men intervjun lär vi få vänta på. Fast man kan kanske få lite fler underlag till frågorna.

Först i morgon håller Juholt sitt "installationstal", eller linjetal som det kallas här.

Fick ett ex av S-tidningen Aktuellt i Politiken i handen när jag kom in.

De har granskat linjetalen för tidigare S-ledare och sätter etiketter utifrån talen. Palme blir Väckarklockan. Mona Sahlin Kompisen. Och Göran Persson Prästen.

Håkan Juholt får epitetet Räddaren. Nästan som Frälsaren. Det är mycket förhoppningar på honom nu.

Håkan Juholt har nog någon gång hört Lewi Pethrus gamla sång Löftena kunna ej svika, men har omvandlat den till ett småländskt talesätt: "Som vi säger i Småland: Löftena skola vi ej svika".

Juholt sa så till Corren.se i samband med ett besök i Linköping häromdagen. Han hade, långt innan han blev nominerad, lovad delta i ett lokalt arrangemang där.

Det är ångerfullt inom Kristdemokraterna just nu. Det gäller sjukförsäkringsreglerna, där partiet verkar ha tappat tron på den egna alliansens politik. En arbetsgrupp har föreslagit fyra förändringar som ska hindra svårt sjuka från att tvingas ut på arbetsmarknaden.

Allra längst i sitt ånger går förre riksdagsledamoten Chatrine Pålsson Ahlgren. Till lokalsajten Nyheterna.net säger hon att "det är den värsta blundern som vi har gjort". Hon säger sig vara beredd att ta strid även mot det egna partiet om det behövs och har motionerat till sommaren riksting i ärendet. Hon påpekar att hon själv varit delaktig i beslutet.

- Det här innebär också kritik mot mig själv. Man måste inse när man har gjort fel, säger hon också.

Jag var på seminarium i morse hos (i Sverige) relativt nya opinionsföretaget YouGov.  De hade egna siffror om vad som hänt med de socialdemokratiska väljarna. 23 procent av de som valde S i höstas stöder nu något annat parti eller - och det gäller den största gruppen - skulle föredra "soffan" om det var val i dag.

Det finns partier som tappat ännu fler av sina väljare. C har bara kvar 61 procent av de från valet. FP har kvar 58 procent och KD har kvar 55 procent.

Men seminariet fokuserade på S. Panelen bestod av Anna Ekström, Saco, Jens Kärrman, DN, och Jenny Madestam, statsvetare. De var rätt överens om att Håkan Juholt har ett drömläge. Han har stor frihet att forma det som ska bli partiets politik framöver.

De var rätt överens om att Socialdemokraterna saknar krisinsikt. "Vadå kris?" är reaktioner de mött i partiet. Jenny Madestam pekade bland annat på att krisen inte uppstod på grund av interna problem, den uppstod för att väljarna dumpade partiet. Men partiet fortsätter ändå att se inåt, fast man borde se utåt och fråga sig vad väljarna vill.

Så det blir kanske Juholt första jobb: att skapa krismedvetande.

Ska förresten bli intressant att se när han bestämmer sig för att börja prata med journalister igen. Den nuvarande "intervju-karantänen" är säkert mer plågsam för honom än för oss reportrar.

Det gruffas en del i de socialdemokratiska leden över valberedningens förslag att Håkan Juholt ska bli ny partiledare. Men det är svårt att säga hur omfattande kritiken är. Än så länge är det inte stormvarning på kritiken.

 Främst handlar den om att de 350 ombud som om två veckor ska välja Juholt inte har några andra namn att välja mellan. Tydligast att uttala den här kritiken är förre LO-basen Stig Malm, som i Expressen redan i går sa:

"Jag har kallat det för ap-spel tidigare och det är fortfarande det. Det drar ett löjets skimmer över vårt parti, och det är synd. Drar vi ihop 350 personer, betalar miljoner kronor och ska sitta i tre dagar - och sen ha ett namn att rösta på, det tycker jag är ett fattigdomsbevis."  Han tycker att det liknar gammalt sovjetstyre.

En annan kritiker är Umeås kommunalråd Lennart Holmlund, som enligt Västerbottens Folkblad hotar att bojkotta kongressen.

Vad jag kan se överväger ändå de positiva rösterna. Göran Greider konstaterar i Metro att han inte vill "direkt hjula över den isiga asfalten inför valet av Juholt". Detta eftersom Greider ser sig själv som mer vänster än Juholt. Ändå framgår det att Greider fascineras av den "spjuveraktige och jovialiske smålänningen" som han tror kan ge Reinfeldt en match.

Göran Greider avslutar:

"Juholt är ingen frälsare. Men han kan kanske plocka ned sitt parti från korset."

Håkan Juholt kommer att föreslås som socialdemokraternas partiledare. Ett icke-namn för bara några veckor sedan. Visserligen nämndes han i de sammanhang där man räknade upp 10-15 möjliga kandidater. Men han togs inte på allvar då. Många kommentarer på Twitter andas också förvåning.

Ulf Bjereld, statsvetare och broderskapare, har redan kommenterat på Twitter, och han är positiv:  "Juholt och Jämtin blir väldigt bra, om nu uppgifterna stämmer."

Carin Jämtin föreslås bli partisekreterare.

Prästen och S-debattören Helle Klein kommenterar: "Juholt är en kul personlighet och kommer att ge medier och medborgare många glada skratt framöver. Hoppas han lyckas göra bra politik också. Den erfarna och jovialiska Juholt är nog ett riktigt bra alternativ till den teknokratiskt tråkiga statsminister Reinfeldt."

Vem är då Håkan Juholt? Ja, det kommer att göras mycket research på honom just nu. Dagen skrev för några år sedan om att han återinträdde i Svenska kyrkan, men inte av religiösa skäl. Orsaken var att han ansåg att kyrkan tagit över politikens roll att främja solidariteten i samhället.

En glad prick. Så skulle man kunna beskriva honom. Spana till exempel in den här videon. Snacka om att bjussa på sig själv. Det här skulle Östros aldrig ha ställt upp på.

Den enda kopplingen hittills som jag hittat till Broderskapsrörelsen är ett tal som Håkan Juholt höll på deras kongress 2009. Då var han biträdande partisekreterare för S. Och sa bland annat så här:

"Vi vet att vart femycket mte barn på vår jord aldrig har druckit ett glas rent vatten. Detta är de stora moralfrågorna. Inte de som den kristna moralhögern i USA, runt om i Europa och i vårt eget land uppmärksammar, där moral blir synonymt med homofobi, abortmotstånd, rätt att inneha vapen för att skydda sitt hem och ständigt allt hårdare straff.
De verkliga moralfrågorna är så mycket större än så. Det handlar om ett ansvar för de svagaste av våra medmänniskor, ett ansvar för vår gemensamma värld. Det är socialdemokratins moralsyn. Det är en kärlekens moral, rättvisans och solidaritetens moral - och det är den som tillhör framtiden. "

 Här finns lite fler länkar om honom:

Valpejl om Håkan Juholt.

Makthavare.se om Juholt.

 Ett av de mer färgstarka citaten från Juholt, det har redan fått stor spridning, är detta: "så (svordom) trött på dessa närmast religiösa utropen på förnyelse". Han tycks alltså vara mer traditionalist än förnyare. (Fast andra uttalanden motsäger detta,)

Medierna kommer att vara tacksam om det blir Håkan Juholt, ur den aspekten att han tycks prata fritt ur hjärtat. Så har han också ett förflutet som journalist på Östra Småland. Och han är faktiskt fortfarande anställd där, framgår av denna krönika.

 De finns en hel del roliga historier om den eventuellt blivande S-ledaren. År 2007 hade Politikerbloggen.se en hel samling sådana. Här är en av dem:

"Det var på den tiden Håkan Juholt var i SSU:s distriktsstyrelse i Kalmar och skall besöka SSU:s sommarläger. Som Kalmardistriktets representant. Juholt kollar upp i kartan var "Bergsjö" ligger och kör med glatt humör till "Bergsjö" Hälsingland. I sin fula gamla SAAB.
Väl framme börjar han spana efter de tusentals ungdomar som skall finnas där någonstans. Men ingenstans. Han frågar därför ortsbefolkningen, men de har inte sett några ungdomar.

Då går det upp för Håkan Juholt att det är fel "Bergsjö" han åkt till. Han ska egentligen till "Bergsjö" utanför Lysekil....dit anländer Juholt ett halvt dygn senare..."

 (senast uppdaterad 13.40)

Jag befinner mig i Strasbourg, tänkte fira Kvinnodagen här. Den firar 100 år den 8 mars, om ni hade missat det.

EU-parlamentet har session i Strasbourg den här veckan och det kommer att pratas en hel del om jämställdhet och kvinnors situation. Kvotering till bolagsstyrelser har dykt upp som en stor fråga, men det handlar naturligtvis inte bara om det.

Jag kommer att träffa flera av de svenska parlamentarikerna under dagen, plus svenska kommissionären Cecilia Malmström. Eva-Britt Svensson (V), ordförande i jämställdhetsutskottet, spelar en nyckelroll.

Jag brukar säga att mina föräldrars generation var medvetet "icke jämställd". Där fanns nog en majoritet som inte ville förändra könsrollerna. Men egen generation - påverkade av 1968 som vi är - är teoretiskt jämställda, fast vi har haft svårt att leva som vi tror.

Jag tror dock att många par som nu närmar sig pensionsåldern och läser de orangea pensionskuverten inser att jämställdhet, eller brist på den, kan bli väldigt tydlig när det gäller de ekonomiska konsekvenserna.

I vissa kristna sammanhang har det funnits, och finns, ett motstånd mot jämställdhet, grundad på ett synsätt att Gud har skapat oss till olika roller. Dock tror jag att i dag bejakar de flesta, även de mest konservativa, att kvinnor och män ska ha samma förutsättningar, när det gäller arbete, ekonomi och ledarskap, till exempel.

Apropå detta ämne: Hur kan det komma sig att ett så stort parti som S inte klarat av att skola fram en hel grupp av tänkbara partiledare, kvinnor och män?

Tänk om valberedningen slår till just på 8 mars och har plockat fram en ny, förut otippad, kvinnlig kandidat? Det vore väl ett smart drag.

 (Nej, det blev inte Tomas Eneroth, som jag tippade, jag har noterat det)