För några bloggposter sedan beklagade jag mig över en del kommentarer på bloggen. Det fick Johan Stenberg att undra: "Skall man uppfatta det som att du undanber dig kommentarer i fortsättningen?".
Nej, självkart inte. Men för mig är faktiskt kommentarerna en orsak till att jag ibland funderar på att sluta. Många av dem är kvicka, intelligenta och/eller kloka. Tack alla ni! Men andra är bara förvirrande, fördomsfulla och ibland helt obegripliga.
Som bloggare tänker man förstås att man har de kommentatorer man förtjänar. Sedan blir jag tröstad när jag läser andra bloggar och debattsajter och inser att kvaliteten på samtalet är högst varierande, även där.
Jag tror inte heller att de som kommenterar min blogg är representativa för Dagenläsarna. Jag känner personligen rätt många av våra läsare och de är förståndiga människor.
En annan typ av kommentatorer försöker tvärsäkert placerar in mig i ett politiskt fack. De senaste veckorna har jag blivit beskylld både för att gå kristdemokraternas ärenden och vara vänsteraktivist. Av någon kallades jag för att vara "illröd" och en annan skrev, den 13 oktober: "Bäste Boström, dina sympatier åt vänsterkanten lyser alldeles för starkt och det gagnar inte den kristna dagstidningen Dagen. "
Och så i dag beskylls jag av Andes Carlsson för min "ohöljda uppbackning av kristdemokraterna och kristdemokratiska politiker".
Ja, vad ska man säga om allt sådant, mer än att det är strunt. Och att det bevisar att somliga inte läser vad man skriver, utan läser in saker som inte står där.
Men det är också ett billigt debattknep. Genom att sätta etikett på någon vill man förringa och förminska den personen. En slags härskarteknik i det lilla formatet.
Så visst undrar man ibland... Men jag håller ut ett tag till.
