Debatten har varit livlig med anledningen av bloggposten om att Lennart Sacrédeus petas från kd:s EU-lista.
Precis som flera debattörer tvivlar jag starkt på att sverigedemokraterna har något att hämta från besvikna kristdemokrater. Det är helt olika värderingar som styr de olika väljargrupperna.
Och jag delar analysen att sd gör allt de kan för att hitta andra skäl att motivera sitt partis existens än motståndet mot invandring.
Signaturen "Göran" tycker att det är en skymf att påstå att Sacrédeus har mer kristna värderingar än t ex Ella Bohlin, som nu toppar listan. Det resonemanget låter rimligt för ett politiskt parti. Där ska man inte försöka överträffa varandra i "fromhet".
Däremot finns det inom alla partier skilda falanger och grupperingar, helt enkelt för att man landar i olika ställningstaganden. Det är ingen märkligt med det och det är väl känt att det finns en tydlig sådan uppdelning i kristdemokraterna, samt att den är besvärande för partiledningen.
Vad som däremot är ovanligt att man så här tydligt och öppet markerar mot en kritisk falang.
Sedan kan man väl tillägga att en del personer skriver rätt mycket strunt också. Som att Dagen skulle gå i kd:s ledband.
