I min förra blogg skrev att jag inte förstod någonting av KD:s kommunikationsstrategi just nu.
Det var föranlett av aktionen i torsdags där partiet toltalvägrade att i tv diskutera den interna demokratin.
Men jag är förstås miljöskadad av åren som journalist. Partifolk, läsare och väljare tänker inte alltid som vi. Kristdemokraterna kan helt enkelt ha chansat på att folk har sämre förtroende för Janne Josefsson än för Göran Hägglund, och om det stämmer kan man kosta på sig en bojkott av SVT Debatt.
Det går inte att säga något tvärsäkert om ökningarna för KD i de senaste opinionsmätningarna, skillnaderna är så små. Men det tycks inte gå bakåt i alla fall. Kommentarerna har mest handlat om att bråket kring EU-vallistan inte gett sämre siffror. Men man ska inte glömma att det lika gärna kan vara ställningstagandena i äktenskapsfrågan som gett partiet sympatier.
Ja, jag vet: det har blivit mycket tjat om KD på sistone. Men det är inte mitt fel, hävdar jag.
