Jag skriver i dag om att statsministern inte vill träffa de religiösa ledarna. Inte heller de fackliga ledarna vill han möta. Man kan undra om det är ett sätt att skapa en image av att "jag pratar med fotfolket istället". Han reser runt landet och träffar sjuksköterskor och andra "vanligt folk". I alla fall är det den bild som han och hans stab vill förmedla.
Det är förstås bra, att lyssna på folket. Men lite märklig strategi att han inte vill lyssna på den delen av folket som tillhör olika samfund.
Om han menar allvar med detta så skulle han kunna strunta i Wejryd, Wiborn, Arbrorelius och de andra samfundsledarna, och slinka in i närmaste kyrka lite då och då. Jag tror i och för sig att han skulle få liknande synpunkter och intryck som av de kyrkliga ledarna, men då slipper han i alla fall att bli påverkad av "särintressen".
Det aktiva kyrkofolket utgör åtskilliga hundra tusen personer. En lika viktig del av Sverige som "sjuksköterskorna".
