Jag träffade Alexander Bard i förra veckan för en intervju. Jag var fascinerad av att Folkpartiet kan rymma så vitt skilda åsikter.
Ni ser resultatet här och här
Det skiner möjligen igenom i texten att jag fick en mer sympatisk bild av Bard än den som levereras via media, eller den som han själv valt att framstå som offentligt, jag har svårt att veta vilket.
Däremot ville han inte ställa upp på en direkt debatt med Roland Utbult, vilket jag beklagar. Jag tror att det hade blivit ett intressant samtal.
Jag försökte också få en kommentar från Jan Björklund om den här spännvidden i åsikter inom partiet. Men han ville inte ge sig in på det. Jag kan till viss del förstå det, att det skulle uppfattas som att recensera sina partikamrater. Men grundfrågan kvarstår: Vem har mest rätt, den som hävdar att kristna grundvärderingar måste få genomsyra politiken eller den som vill rensa bort all religiös påverkan på lagstiftningen?
Till Björklunds fördel kan man ju säga att han är en duktig ledare som får både Utbult och Bard och känna att de är viktiga för partiet.
