Hur många av er läsare använder i dagligt tal ordet "dagis"?
Ni som har barn på förskola, till exempel, säger inte ni ibland på morgonen, typ: "Du kommer väl ihåg att det är du som hämtar på dagis i dag, va?"
Jag har själv inga små barn, så jag vet inte. Men jag föreställer mig att det är så.
Orsaken till att jag frågar är att jag fått ett brev från en person som själv arbetar på förskola. Hon skriver: "Jag tycker det är konstigt att nyhetstidningar inte har förstått att dagis existerar inte längre. Det heter FÖRSKOLA. Dagis slutade existera i och med att förskolan fick en läroplan 1998. 10 år har gått utan att dagis existerar och ändå använder ni det. Det är en förnedring för oss som arbetar i Förskolan."
Det här är en vanlig kritik, som dyker upp på de flesta redaktioner när man skriver "dagis". Faktum är att vi för det mesta på Dagen, liksom jag vet att man gör på andra tidningar, i de allra flesta fall använder ordet förskola.
Men jag undrar bara: inte har väl ordet dagis försvunnit helt ut ur svenska språket?
Och min åsikt är att tidningssvenska är nutidssvenska.
På grund av teknikstrul kunde jag inte blogga på förmiddagen.
Jag har rapporterat på nyhetsplats om debatten hittills.
I denna stund håller Fredrik Reinfeldt sitt avslutningstal och sedan är moderaternas framtidskonvent över.
Han ironiserar just nu över vissa väljares reaktioner en tid efter senaste valet "De gör ju vad de lovat, något helt nytt i svensk politik!"
Men det verkar inte vara några nyheter i talet.
Jag upptäckte att hotellet vi håller till på inte är något idealiskt "mingelställe". Det är ett höghus, där förhandlingarna äger rum på plan minus 1 och pressrummet är på våning 8.
Man träffar flest folk i hissarna, känns det.
Med dessa reflektioner avslutar jag (antagligen) rapporteringen från denna stämma.
Moderaterna ställde sig enhälligt bakom förslaget till ny integrationspolitik. En del justeringar gjordes i detaljer, men i stort sett köpte ombuden på partiets framtidskonvent förslagen.
Inte heller det i medierna diskuterade "svenskkontraktet" vållade någon debatt.
Grundtanken är att förstärka möjligheten - och skyldigheten - för nya svenskar att försörja sig själva. Bidragstänkandet ska bort.
(Jag återkommer på nyhetsplats med en lite utförligare rapport)
En detalj som jag skrev om före lunch - personliga avtal med framgångsbonus - kom tyvärr inte upp till beslut. Det finns i en delrapport till den stora arbetsgruppen och här röstar man bara om den "stora" gruppens frågor. Jag vet inte riktigt varför man gör så, här finns en massa detaljfrågor som säkert kommer att dyka upp som moderat politik i någon form.
Den delrapporten känns för övrigt till vissa delar som ett plagiat av folkpartiets årliga rapport om utanförskapsområden.
Han lät nästan biblisk, MUF-ortdförande Niklas Wykman, nyss i talarstolen. "Det måste alltid finnas en tid för förlåtelse" sa han.
Han invände mot förslaget att svenskt medborgarskap skulle kunna återkallas. Det invände han bestämt mot, man ska alltid känna trygghet med att man fått ett medborgarskap.
Han fick mothugg av justitieminister Beatrice Ask som ansåg att människor som gör svenska pass till en handelsvara måste straffas på något sätt.
I hissen upp till pressrummet på åttonde våningen står ett anslag där gästerna varnas för att i kväll, fredag blir det fest, till klockan ett.
Det brukar vara så på partikonvent. Men lördagens program börjar redan 8.30, så de kan inte hålla på hela natten.
När jag står hemma en vanlig söndag förmiddag och väljer vilken tröja jag ska ha på mig i kyrkan så brukar det bli ungefär "Nej, den brukar Svenne ha" eller "den kanske Kent har i dag". Vi som handlar det mesta av kläderna på Kapp-Ahl har sådana bekymmer.
Som jag gissade i morse blev det inga problem här, på de välklädda politikernas konferens.
Och denna kommentar betyder absolut INTE att jag föraktar människor med god klädsmak. Det är ren och skär avundsjuka.
Det är ett tuffare tonläge än tidigare när moderaterna diskuterar integrationspolitik.
Ulf Kristersson, socialborgarråd i Stockholm, inledde samtalet sa bland annat:
- Om man inte står ut med en stark individualism, långt driven jämställdhet och att barn och kvinnor har rättigheter som står över familjens huvud - då ska kanske inte Sverige vara målet för invandring. Han menade att det skulle vara solklart att i Sverige är det svenska lagar som gäller.
Den arbetsgrupp som jobbat med integrationsfrågorna representerades av bland andra Elisabeth Svantesson. Hon gjorde en del påpekanden om det i förväg omdiskuterade "startkontraktet", det kontrakt som är tänkt att skrivas mellan staten och den nyanlände.
Men när det gäller att dra in ersättningar så ska det inte gälla det avsnittet som handlar om att den nyanlände ska få full information om vilka skyldigheter och rättigheter man har i Sverige.
I debatten fick socialdemokraterna skulden för att man genom sin misslyckade invandringspolitik gav grogrunden för sverigedemokrater. Annicka Engblom var övertygad om många som röstat på sd gjort det i protest mot denna politik men att förslaget som nu presenteras är en human integrationspolitik som vrider det vapnet ur händerna på sd.
Sjukvårdspolitiken gick snabbare att debattera och besluta än man räknat med, så nu har moderatkonventet ajournerat för lunch, nästan en timme tidigare än planerat. Det kanske inte är så mycket att diskutera, alla vill vi ha en bättre sjukvård. Det är väl egentligen ofta pengarna som hindrar, bristen på sådana alltså.
Mest konkret är man kring att vårdgarantin bör skrivas in i lagen, liksom även tidsgränser för väntan på provtagning och utredningar.
Efter lunchuppehållet blir det nog mer debatt, då handlar det om integrationen. Det är väldigt mycket fokus på "utanförskapsområdena", det vill säga vissa bostadsområden.
De som bor där ska till exempel kunna teckna "personliga avtal med framgångsbonus". Det kan gälla att man avhåller sig från kriminalitet, att man ansvarar för att ungdomar i ett område sköter sig, eller bara att man ser till att söka jobb. Uppfyller man villkoren så får man framgångsbonus, det framgår inte hur mycket pengar det handlar om.
Uppmuntra företagande i de här områdena är en annan del av detta.
Men mer om detta efter lunch, alltså.
Nu har vi haft besök i pressrummet av partisekreterare Schlingmann.
Det är ganska mycket pressfolk här. Det märks att det är regeringspartiet (jo, jag vet att det finns fler regeringspartier, men ibland upplevs det som att det är ett, inte minst på en sådan här stämma.)
Per Schlingmann sa bland annat moderaternas utmaning inför 2010 års val blir att medverka till en allians som är "mer allians" än 2006 och ändå ger plats för de olika partiernas särprägel. Han ansåg att styrkan är att man inte går ihop organisatoriskt, utan politiskt.
I talet sa han att han ville ha ett rättvisare Sverige, vad menas med det, undrades det.
Där framgick att han känner en viss oro över att alliansen inte uppfattas som rättvist, det är ett begrepp som framför allt socialdemokraterna gynnas av. Rent konkret ville han satsa på förskolor och skolor inte minst i "utanförskapsområden".
Är det rättvist att de som är latare har det sämre, undrade någon.
- Nej, inte alls. Det handlar om att ta hand om människors egen kompetens. Jag skulle vända på det: Ansträngningar ska löna sig.
Det handlar alltså om två dagar Framtidskonvent för de nya moderaterna. Det finns flera programförslag att ta ställning till, varav det som kanske är mest kontroversiellt, i all fall mest diskuterat i förväg, är förslaget om ett särskilt kontrakt för nyanlända svenskar. De ska kunna visa att de vet vilka värderingar som Sverige bygger på.
Det börjar med sjukvårdspolitiken, något som Filippa Reinfeldt tar hand om. Hon startar med ett hemskt exempel på hur dålig sjukvården var på 1800-talet, förr hennes egen mormor Rut, för att belysa ämnet kvalité i sjukvården.
Men också med ett ganska färskt exempel på att allt inte är så lätt i dag heller, om man är sjuk, i det här fallet reumatiker, både lidande och utanförskap.
Hon vill införa en nollvision för skador i sjukvården.
Det har ju inte fungerat i trafiken, men det kanske lyckas bättre i vården.
Sverige behöver moderater som tar ansvar, sa partisekreterare Per Schlingmann när han invigningstalade nyss på moderasternas partikonvent. Jag anlände nyss tillsammans med ett gäng moderater som också fastnat i pendeltågsförseningen och trängdes i säkerhetskontrollen in till hotellet i Sollentuna.
Synd att tv-programmet "Förlåt nig", inte längre finns, sa Schlingmann. Annars hade Mona Sahlin kunnat använda det för att säga "Förlåt mig, Lars Ohly!"
Och Lars Ohly för tankarna till tv-programmet "Ensam mamma söker"..- "Ensamt parti söker"
Han hoppades också att se oppositionen i "Lyxfällan", så de kunde sanera sin ekonomiska politik.
Den typen av skämt ger många skratt och applåder, i uppvärmningen.
Om ni, mot förmodan, har missat moderaternas nya förslag om att nyanlända svenskar ska skriva på ett kontrakt om att de begriper hur vi andra tänker och tycker i det här landet, så finns här några länkar:
DN Debatt
Newsmill debattsajt
En annan intressant artikel i helgen är Hennes & Mauritz styrelseordförande Stefan Persson, som argumenterar för att ge företagen avdragsrätt för gåvor till "oegennyttig verksamhet".
Den frågan är inte alls lika het som den förra. Men nog så intressant för Folkrörelse-Sverige.
Jag fortsätter botanisera i rapporten "Regeringsskifte" (Holmberg, Oscarsson- Norstedt juridik). Den handlar om valet 2006.
Fråga mig inte hur man gjort, för det är för krångligt att redovisa i en bloggpost, men författarna har analyserat väljarnas "åsiktsdimensioner" inom ett antal områden.
När det gäller att vara moralliberal respektive moralkonservativ hamnar miljöpartiet och vänsterpartiets väljare i en grupp för sig på den liberala flanken (värde 19 på en 50-gradig skala). Närmast de två partierna kommer moderater (23), därefter s-, c- och fp-väljare (alla 24) och sedan sverigedemokrater (27) och mest moralkonservativa är, inte oväntat, kd-väljare (34).
Men att just moderater ligger "till vänster" på en sådan är skala tycker jag är intressant och stämmer med bilden att de så kallade "värdekonservativa" inom partiet får allt mindre utrymme.
Jag läser en intressant bok, från valforskarna Henrik Oscarsson och Sören Holmberg, Regeringsskifte, en 389-sidig analys av valet 2006.
Mycket av det är presenterat förut, bland annat har ett flertal avsnitt resulterat i nyhetsartiklar i Dagen, om hur de kristna väljarna ser ut, hur "moralfrågor" blivit mindre intressanta för de flesta, med mera.
Men nu får vi så att säga hela bilden.
Jag har lärt mig ett nytt uttryck: "maximal elektoral potential".
De måste ha haft kul när de tillverkade det begreppet, de kära statsvetarna...
Självklart betyder det att man kan mäta partiernas maxgräns för hur starka de är bland väljarna.
Det gör man genom att utröna inte bara vilket parti man röstar på utan också vilket eller vilka partier man kan tänka sig rösta på.
Då finner man till exempel att folkpartiet fick 7 procent i valet 2006, men hade en potential på 20 procent, nästan tre gånger så mycket alltså. De stora partierna kom närmare sin potential. S nådde 35 av 46 och m nådde 26 av 36 potentiella procent. Kd nådde halvvägs, 6 av 12 procent.
Bara ett parti nådde sin fulla potential: Sverigedemokraterna nådde 2 av 2 procent. Men allt detta gällde 2006. Hur potenta partierna är i dag är det ingen som vet.
Att regeringen varit nära att spricka, på fråga om en ny äktenskapslag, märks inte i väljarstödet. Det är en slutsats man kan dra av den opinionsmätning från Sifo som presenteras i tre morgontidningar i dag.
Kristdemokraterna får 4,3 procent, en marginell förändring på plus 0,1 procentenheter jämfört med förra mätningen. För att alls ha någon betydelse skulle förändringen behöva vara mer än 1,3 procentenheter.
Ingen av tidningarna publicerar (i alla fall inte på nätet, vad jag kan se) mätperioden. Men i Sifos egen presentation framgår att det är 3-13 november. Det var den 5 november som Fredrik Reinfeldt förklarade att regeringen misslyckats med att komma överens om könsneutrala äktenskap, för att kd satte sig på tvären.
Å andra sidan kanske detta var att vänta. De som stöder partiets linje så mycket att det har betydelse för val av parti, de har inget annat parti att gå till.
Resultatet tyder på att det här inte är en fråga som engagerar "vanligt folk" jättemycket, annars skulle det kanske ha påverkat moderaternas siffror mer. En intressant följdfråga är: Intresserar den "vanligt folk" i kyrkorna?
För några veckor sedan tog folkpartiet det unika beslutet att det inte finns något förhandlingsutrymme i regeringen kring frågan om en ny äktenskapslag. I den vevan pratade jag med deras gruppledare Johan Pehrsson. Och jag förstod att det var ett ultimatum från några av de egna ledamöterna som låg bakom. Han nämnde bland andra Barbro Westerholm och Birgitta Ohlsson, som tillsammans med några ledamöter från moderaterna och centern helt enkelt hotat med att rösta med oppositionen om regeringen inte kom till skott i frågan.
Detta faktum, plus statsministerns beslutsamhet att den här frågan ska drivas igenom under den här mandatperioden, är främsta orsaken till att frågan nära på höll på att spräcka regeringen.
Nu verkar det som om Barbro Westerholm slår till igen. Hon ställer motsvarande krav på regeringen i frågan möjligheter för ensamstående kvinnor att få barn genom insemination. Även här är det kd som är ensam motståndare. Om det inte kommer något genombrott från regeringen är hon beredd att rösta med oppositionen, uppger Tv4.se. Hon behöver bara tre borgerliga med sig på detta.
Att just Barbro Westerholm törs sätta sig upp mot partiledning och allians är inte så konstigt. Hon är 75 år och tillhör alltså riksdagens seniorer. Då har man inte någon karriär att ta hänsyn till utan hon kan, om hon vill, agera helt efter eget tycke.
Göran Hägglund säger nu själv till Dagen (se nyhetstext) att uppgifterna om att statsministern skulle ha hotat att sparka ut kristdemokraterna från regeringen, är helt fel.
Och han var ju med så han bör veta och det finns ingen anledning att tro att han inte talar sanning.
Jag skrev i min förförra blogg också om misstankarna att "kommunikationsstrategerna i regeringen", alltså i första hand moderaterna, skulle ha placerat nyheten om sprickan ii regeringen just på onsdagen, för att den i medieflödet skulle dränkas av USA-valet. Även detta förnekar Hägglund. I den frågan är det ju också han som skulle vara förlorare på strategin, medan det finns alla skäl att tro att Reinfeldts närmaste vill att den här allianskrisen ska blåsa över så snabbt som möjligt.
I sammanhanget: all heder åt Aktuellt som på torsdagen tog upp den tråden och gjorde ett rejält inslag om hela frågan.
Charlie Weimers är KDU-ordförande och är tydligt profilerad i äktenskapsfrågan. Han stöder Göran Hägglunds linje fullt ut i motståndet mot det förslag alliansen nu lägger.
Några påståenden på Weimers blogg blir jag lite nyfiken på. Det är klart att KDU-basen kanske bara spekulerar. Men samtidigt har han förstås väldigt goda kontakter med sina partikolleger i regeringskansliet. Och möjligen är det så att Weimers säger det som ingen av de personerna kan säga, i alla fall inte offentligt, när han till exempel skriver:
"I måndags ställde Fredrik Reinfeldt därför Göran Hägglund i praktiken inför ett ultimatum. Antingen går du med på att riksdagen röstar igenom utredarens förslag eller så får Kd lämna regeringen.
Göran Hägglund valde det första alternativet."
Förklaringen skulle, enligt Charlie Weimers vara att Reinfeldt är rädd att förlora prestige:
"Sanningen är den att Fredrik Reinfeldt de senaste dagarna varit rädd. Han var inte beredd på det massiva stöd som Kd:s kompromissförslag skulle generera."
Uppdaterad fredag kväll: OBS Mer i detta ämne kommer inom kort! Med delvis andra uppgifter.
Varför presenterade regeringen sitt misslyckande i äktenskapsfrågan just i dag?
Frågan ställdes på presskonferensen med Göran Hägglund och han svarade att det var först nu som man var helt klar. Men han sa också att det var i går morse som partiledarna bestämde sig.
Fast så sent som i går eftermiddag förnekade Reinfeldt för en grupp journalister att man var klara.
Personligen tror jag att de varit klara med beslutet i några dagar, men att det passade bra att presentera en för alliansen så negativ nyhet samma dag som - det kunde kommunikationsstrategerna i regeringen räkna ut - medierna skulle vara fyllda av valresultatet från USA.
Strategin lyckades. Det blev ett par minuter i slutet av Rapport och samma sak i TV4 Nyheterna.
En dag med mer nyhetstorka hade en sådan tydlig spricka i regeringen varit förstanyhet.
Röda korset nobbade en annons i sin tidning, för att den var "för kristen".
Namnet till trots ska man inte tro att Röda korset är något kristet. Så därför kommer nästa steg nog att vara ett namnbyte: Röda plusset.
Moderaterna presenterade för någon timme sedan handlingarna till det framtidskonvent som partiet håller i slutet av månaden i Sollentuna. Jag har inte hunnit läsa det. Men jag har låtit datorn scanna det.
Nämligen efter vissa ord som jag var nyfiken på. Här nedan är min "träff-lista".
Arbete i olika kombinationer dominerar.
Obs att jag ur träfflistan plockat bort ord som "arbetsgrupp" "samarbete" med flera..
Hela dokumentet hittar man här.
Arbets/arbete 602 träffar
Vård 365
Skol/skola 192
Miljö 126
Skatt/skatter 122
Välfärd 72
Framtid 53 (*
Utanförskap 45
Klimat 35 (**
Respekt 22
Flykting 15
Rättvis/a 12
Religion 7
Moral 2
*) förutom "framtidskonvent" (185 träffar)
** ) inte företagsklimat och dylikt
Positionerna i debatten om ny äktenskapslag blir nu allt tydligare.
I dag skriver fyra kyrkliga ledare tillsammans med Humanisternas Christer Sturmark och förre s-ministern Morgan Johansson på SvD Brännpunkt att ett civilrättsligt äktenskap är den enda utvägen ur den nuvarande låsta positionen.
De kyrkor som representeras är Pingströrelsen, Katolska kyrkan, Svenska Missionskyrkan och Svenska Baptistsamfundet. Svenska kyrkan är fortfarande ett osäkert kort i sammanhanget och kommer att fortsätta att vara det. Jag tror att varken kyrkostyrelsen (den politiska ledningen av kyrkan) eller biskopsmötet (den andliga ledningen) på egen hand törs ta ställning i den här frågan. De är beroende av vad kyrkomötet tycker. Och det mötet har just avslutat årets session, så därifrån får man ingen hjälp.
Men Göran Hägglund kan ändå hävda att han har en stor del av kristenheten bakom sig när han nu kräver att en civilrättslig registrering av äktenskapet (eller om det nu kommer att kallas något annat i stället för äktenskap)
Kristdemokraterna verkar nu ha bestämt sin position i äktenskapsfrågan.
I alla fall att döma av den TT-intervju som Göran Hägglund lät göra i går.
Det uppstår alltid en viss osäkerhet om vad ett parti egentligen tycker när man släpper sina åsikter via en enskild intervju istället för ett tydligt ställningstagande eller en presskonferens.
Det här är ju inte heller en helt ny åsikt från Göran Hägglunds sida, han har förespråkat det här alternativet förut. Skillnaden är att han tidigare hållit öppet även för andra modeller.
Att Hägglund nu gör som han gör - alltså gör utspel via en TT-intervju - kan bero på att han var så kritisk mot folkpartiets partistyrelsebeslut för en vecka sedan, då man i praktiken låste partiets position i frågan. Därför vill kanske kd-ledaren inte kalla till presskonferens och slå fast en förhandlingsposition.
Så läget är nu detta i frågan om könsneutrala äktenskap: De tre andra borgerliga partierna vill följa utredningsförslaget, alltså införa en könsneutral äktenskapslag men kyrkorna får behålla vigselrätten och enskilda pastorer/präster får själv bestämma om de vill viga homosexuella.
Kristdemokraterna vill att staten tar hand om all registrering av samlevnad och kyrkorna fråntas vigselrätten. (Men det står förstås kyrkorna helt fritt att anordna ceremonier för de par som ingår äktenskap.)
Det här är ett intressant läge. Kd-modellen måste ses som det mest liberala förslaget, rent principiellt, att fortsätta bryta upp banden mellan staten och samfunden. Men det avvisas av alla de tre partier som brukar konkurrera om vem som är mest liberalt. För många folkpartister måste det vara direkt pinsamt att kämpa för att behålla - och delvis stärka - banden mellan kyrkan och staten.