Nu blir det semesterstängt ett tag på min blogg. Om inget oförutsett inträffar öppnas den igen i mitten av augusti.

Välkomna tillbaka då!

Det har väl inte undgått er att Dagen har fått pris i Almedalen, Årets varumärke. Det var över 200 personer i den fullsatta Spegelsalen på Visby Hotel som applåderade oss - eller rättare sagt de som varit med och gjort arrangemangen. Jag har ju bara skrivit om allting.

Ostindiefararen var en av "medtävlarna". De kom fram efteråt och gratulerade vår opinionsredaktör Thomas Österberg. Och de tyckte inte att det var så försmädligt att det inte blev dom. "Vi förlorade ju mot Gud!". De tyckte att den konkurrensen var dem övermäktiga.

Nu kommer veckans bekännelse: Jag kommer inte att vara kvar i kväll och lyssna till Fredrik Reinfeldt.

Det är naturligtvis tråkigt. Det är viktigt vad statsministern säger, även om jag knappast väntar mig några stora överraskningar. Men nu är planeringen som den är.

(Jo, det betyder att jag missar vänsterpartiets dag också, men det är inte fullt lika allvarligt  Lars Ohly blir dessutom allt mer marginaliserad politiskt.

I dag har Dagen sina två sista seminarier, där bland annat Stanley Sjöberg medverkar.

Vid lunch ska vi också gå över till Visby Hotel och se hur det går i utnämningen av Årets varumärke i Almedalen, där ju (g) som i Gud-seminarierna är en av fem nominerade.

Det som känns lite jobbigt är att det har funnits flera andra intressanta seminarier som jag hade velat gå på men inte hunnit med. Broderskap har haft några intressanta rubriker och Svenska kyrkan likaså. Det hade gått att fylla flera Dagen med delar av utbudet här.

Maria Wetterstrand tror att socialdemokraterna och miljöpartiet i höst ska komma överens om att de två partierna går till val på att man vill bilda en regeringskoalition 2010. Hon sa inte så rakt ut, men det var kontentan i de svar hon gav i dag på en presskonferens.

De har lämnat vänsterpartiet åt sitt öde. Inte så konstigt eftersom vänsterpartiet inte verkar vilja vara med, vare sig på enskilda ppgörelser eller i ett regeringssamarbete.

Hon har just talat och jag har blivit intervjuad av webbkollegerna på dagen.se. Jag tycker de gör ett fantastiskt jobb den här veckan, men jag är inte alls bekväm med att ständigt se bilder av mig själv på webben

Men trots det: vill n veta vad jag tyckte om talet får ni titta på webb-tv senare i kväll när de redigerat inslaget färdigt

De fyra alliansledarna har just sommartalat på Donners plats i Visby.

Det kändes som en senkommen skolavslutning. I alla fall mot slutet när det visade sig att alla fyra skulle dra iväg på semester, nästan direkt efter torgmötet. Ja, Reinfeldt skulle visserligen ta svängen förbi Paris och träffa Sarkozy nästa vecka. Och så är det ju hans dag i morgon, så han kan inte pusta ut än. Men de andra tre.

Jan Björklund noterade att "om fyra minuter är detta torgmöte slut och då börjar semestern".

Och sedan gav de varandra presenter. Jag trodde ett tag att de skulle ge oss åhörare presenter, men så kul var det inte.

Fredrik gav Göran ett par cd-skivor, med sommarklassiker. Och statsministern avslöjade hur hans medarbetare reagerade när han första gången i en intervju redogjorde för sin musiksmak:

"Svara aldrig mer på den frågan!"

Göran Hägglund bad om ursäkt för "Göteborgsvitsar" i kvällens tal. Det handlade om Östersjön och fisket

"Vi får inte torska i denna fråga. Hajar ni?"

Fast jag tycker han kunde dragit fler vitsar. På rikstinget var talet fullt av historier. I dag var det ett par, tre. Varav väl de flesta av oss hört den där om söndagsskolfröken, ekorren och Jesus.

Nej, mer stå-uppkomik, Göran! Det är en av dina bästa grenar. Du kan säkert få in ett och annat seriöst budskap ändå.

Det är klart att när avsikten är att ta i med brösttoner mot sverigedemokraterna, då måste man väl vara allvarlig. Det var rätt imponerande att han ägnade så stor del av talet åt det i kväll.

Och det är taktiskt rätt att uppvärdera familjen. Det är svårt att säga emot det. De flesta delar nog uppfattningen att familjen är en viktig byggsten, hur den än ser ut.

Finns Gud?

Hade jag fått den frågan för nio år sedan hade jag svarat nej, säger Dagens chefredaktör Elisabeth Sandlund.

Hon berättar om sin egen omvändelse till kristen tro den 11 juli 1999.

Det är alltså snart nio år sedan. Undrar om hon ska fira på fredag?

Hennes berättelse utmynnar i alla fall i att ett tydligt svar på frågan är ja.

Snart är det dags att packa ihop och gå nedåt mot Almedalen och lyssna på kvällens talare, Göran Hägglund. När jag hörde honom senast, på rikstinget, hade han kryddat talet med en massa roliga historier. Det verkar det inte bli i kväll (jag har sett manuset). Lite synd kanske. Han kunde väl försöka ta upp konkurrensen med Henrik Schyffert som "stå-uppade" i går.

Nu har polisen anlänt till kyrkoruinen också. Men det är nog inte för att förhindra bråk. Jag gissar att det är musiken som lockat. Jag tror jag skrivit det förut, men det är väldigt mycket poliser här i staden. Och så fort sverigedemokraterna visar sig någonstans så ökar antalet poliser. Och när nationaldemokraterna visar sig blir de ännu fler.

Synd förresten att man inte kan förmedla ljud via den här bloggen (alltså att jag inte behärskar den tekniken, det är säkert möjligt) För då hade ni kunnat ta del av Vasa Gospel ni också, ni som gillar sådan musik.

Här pågår gudstjänst. Vasa Gospels röster och musik dånar mäktigt i denna ute-katedral.

Det är en samling med frågan Finns Gud i Sverige?

De flesta här skulle nog svara ja på det. Nyss talade EFS-föreståndaren Anders Sjöberg om detta, och Inga Pagréus, diakon i S.ta Clara i Stockholm, tyckte sig också se mycket av Gud.

Här är massor av folk, alla sittplatser är upptagna. Och barn springer omkring och lekar mellan pelarna.

Det är roligt att pröva ibland att direktblogga.

Just nu sitter jag i Sankta Karins kyrkoruin i Visby.

Ni som känner till staden vet att det är den stora maffiga ruinen vid Stora torget, ni vet torget med alla uteserveringarna.

Det är en fantastisk eftermiddag. Helt klarblå himmel syns ovanför de jättehöga valven. Här är det ju verkligen en öppen himmel!

Henrik Schyffert var "förband" åt Mona Sahlin i Almedalen i kväll. Det är svårt att återge en ståuppkomikers skämt. Men jag tyckte han var roligast när han föreslog sossarna att de inte skulle bli "nya socialdemokraterna".

Bli de jättegamla socialdemokraterna istället!

Han föreslog att man skulle kräva: "Mindre valfrihet!". Han var trött på att behöva välja mellan en massa juicesorter i affären och hur många elbolag som helst.

Ibland känns det så. När till exempel telefonbolagen slåss om mig som kund och man bara blir trött på att försöka hålla isär erbjudandena. Televerket kom tillbaka - allt är förlåtet!

Mona Sahlin upprepade vid sitt Almedalstal i kväll de utspel hon gjorde tidigare under eftermiddagen:

* Tillsammans med miljöpartiet har socialdemokraterna kommit överens om att utreda FRA-lagen på nytt.

* Fastighetsskatten ska ändras, största förändringen blir att hus med taxeringsvärde över fem miljoner får betala en procent högre skatt.

Mona Sahlin kunde i sitt tal luta sig mot vetskap att det i opinionen just nu finns en kritik som regeringen har att dras med. Det ger henne självförtroende.

- Bidrag är tydligen ett ful ord som moderaterna ska ställa mot "välfärd", sa hon bland annat. Och fortsatte: är operation välfärd, men inte sjukpenningen?

Mona Sahlin avslutade med att bjuda upp Lisbeth Palme på scenen, med anledning av att det var han som för 40 år sedan drog igång det som nu är Almedalsveckan. Hon slutade med ett citat av Olof Palme:

"Den väsentliga uppgiften är att målmedvetet driva utjämningspolitiken"

Folkpartiet har än en gång presenterat en "utanförskapsranking". Vilka områden är det som har mest arbetslöshet, sämst skolor och så vidare. Och så konstaterar de att all detta är Mona Sahlins fel.

Det är ingen slump att rapporten presenteras just i dag, när Mona Sahlin ska hålla sitt tal.

Att det är "Mona Sahlins fel" beror på att statistiken räcker fram till 2006.

Jag kan konstatera att av de 156 "utanförskapsområden" som rankas har jag bott i nr 35 (Nacksta Västra, Sundsvall)  och nr 41 (Fittja, Botkyrka) och bor nu i nr 45, Skärholmen. Så jag har i alla fal flyttat åt rätt håll.

Jag frågade Nyamko Sabuni på presskonferensen om det inte fanns risk med detta att klassa vissa områden som "utanför".

Jo, det höll hon med om. Men hon tyckte det var svårt att hitta ett annat begrepp.

Jag undrar ändå om inte det här "utanförskapet" har spelat ut sin roll, som begrepp.

Jag var på Eftersnack med ståuppkomikern Mackan Andersson i Krukmakarens Hus i går kväll.

Det är skönt med en politiker som lyssnar på folket, sa han om Maud Olofsson.

"Lyssnar på våra mejl, telefonsamtal och sms!"

Och sedan förvrängde han hennes tal lite:

"Du är någon. Du kan något. Och vi vet var du bor!"

"Pratet om utanförskapet, står mig nästan upp i halsen. Vi borde tala mer om innanförskap och gemenskap."

Det sa centerns partisekreterare Anders Flanking, vid en utfrågning i Domkyrkan i Visby i går kväll. Det var bland andra Helle Klein som ställde frågor.

De brukar bli lite mer uppriktiga i miljöer som inte är så tuffa, politikerna. Jag undrar om han skulle ha sagt samma sak i ett mer "politiskt" sammanhang.

Det är stora ord.

Det är en av mina reflektioner kring Maud Olofssons tal. Medan Jan Björklund är mer handfast och vardaglig - det är skola, betyg, bolagsskatter, praktikplatser med mera - så rör sig Maud Olofsson med de stora orden.

Hon talar om alla människors frihet, drömmar, värderingsskifte, vår gemensamma framtid, skaparglädje, stolthet, framtidstro, hot utifrån och klimathot och så vidare.

Jag är lite kluven inför detta. Visst ska en politiker ha visioner, men det kan bli så stora ord att man som lyssnare undrar: klarar du av att leva upp till detta?

Hennes försvar för FRA-lagen, att centern minsann jobbat länge för att skydda den personliga integriteten, kommer inte att väga särskilt tungt i de kretsar som är FRA-motståndare.

Men att hon slutade med en ångermanländsk dikt, det ger massor av extrapoäng.

Jag har inte kunnat utreda om den är skriven av Birger Norman eller Nicke Sjödin, jag skulle gissa på den senare. Här är dikten i sin helhet, säg till om ni behöver uttydning:

"Den som aldrig lägg sej i

ha ingenting å dra sej ur

och inge händer å tvätte.

Den som ta i

gett fo en del dynge på fingra,

men när allt komma till allt

va ha renhännern

uträtte häri väla?"

Jag har just skickat en text till morgondagens papperstidning, om förmiddagens Dagen-seminarium "Relevant kyrka i morgondagens samhälle".

Och när jag tittar upp från datorn och ut genom fönstret upptäcker jag: Solen skiner i Visby!.

Nyss kutade vi genom spöregnet till ett lunchställe.

Jag vill inte göra er i de delar av landet där det fortfarande regnar avundsjuka. Men det är så erbarmligt trist att stå utomhus och lyssna på en politisk talare. Så förlåt mitt glädjeutbrott.

Nu ska jag gå och titta på lite utställningar, Svenska kyrkans, bland andra.

Sverige ska samarbeta med USA om en miljöbil, där Volvo är en av aktörerna. Det berättar Maud Olofsson på DN Debatt. Är det dagens utspel från centerpartiet? Det tror i alla fall GP:s reporter, en av de få som ännu anlänt till pressrummet.

Övriga reportrar är måttligt upphetsade. Industripolitik är inte så spännande, men för Västsverige är Volvo viktigt.

Och skulle man kunna fixa fram en riktig miljövänlig bil, då kommer definitivt svenska folket att bli intresserat också. Det förvånande är ju att det tagit så lång tid.

Folkpartiledaren Jan Björklund berättade i sitt Almedalstal att hans mamma brukade ställa fram en lila sparbössa från Lutherhjälpen. I den skulle de lägga 25-öringar och andra småmynt för att hjälpa svältande barn i Indien. Nu utbildar Indien 200 000 civilingenjörer per år, och är alltså en stor konkurrent till oss. Det finns visserligen fortfarande en hel del indier som svälter, men rent ekonomiskt utmanar de oss.

Jag undrade lite om han menade att vi inte skulle ha skickat 25-öringarna till de fattiga så vi hade sluppit att nu konkurrera med dem, men jag tror inte att han menade så. Snarare skulle vi väl se Indien som ett föredöme och en utmaning.

Fp-ledarens starkaste kort i talet, enligt mig, var när han frågade vänsteroppositionen varför de nedvärderar yrkesutbildningar. Enligt Björklund kallar de den kommande Yrkeshögskolan för B-utbildning. Varför måste man akademisera alla utbildningar, undrade Jan Björklund.

Oavsett om han har rätt i sak eller inte är det skickligt rent retoriskt att måla upp socialdemokrater och vänsterpartister som sådana som nedvärderar vanligt hederligt yrkesarbete. Förlorarna i vänsterns skolpolitik är arbetarklassens egna barn. Den fp-kritiken skulle man gärna vilja ha ett svar på - men det kanske kommer senare i veckan.

Det slutade regna lagom till premiärtalet i Almedalen!

Jan Björklund är bäst i små portioner, tror jag. Rappa svar på raka frågor är hans bästa gren.

Men i ett helt tal blir det lite tjatigt. Särskilt som han suger lite för länge på en del favoriter. Jag vet inte hur många gånger den senaste tiden jag hört honom säga "Lars Ohly som finansminister, sug på den!"

I Efterfrågat - där Lars Adaktusson och imitatören Göran Gabrielsson frågar ut och driver med kvällens partiledare - kommer han mer till sin rätt. Han medgav bland annat alliansens hantering av FRA-debatten skulle ge högst en 2:a i en femgradig betygskala.

.

Johan Pehrson, folkpartiets gruppledare i riksdagen, stod långt bak i lirade med en boll tillsammans med några barn. Han såg inte ut som han lyssnade, men han applåderade på rätt ställen. Så han kunde kanske talet utantill.

Jag har just anlänt till Visby. Här regnar det, men det gör det väl på andra håll i landet också har jag förstått.

Men det stämmer ändå inte med min bild av Gotland. Jag tror jag bara har varit här när det varit vackert väder förut.

Folkpartiet har haft presskonferens tidigare på eftermiddagen. Den hann jag inte med. Men av pressmeddelandet utläser jag att de vill ha sänkta skatter för att Sverige ska bli bättre för företagare så att fler vill bo här i landet och därmed öka vår välfärd.

Få se om det kommer något annat utspel i Jan Björklunds tal i kväll. Det är alltså folkpartiets dag i dag, om någon har missat det.

Jag har också varit förbi Krukmakarens Hus, Frälsningsarméns lokaler, där Dagen håller sina seminarier, ett trivsamt ställe väldigt nära Almedalen.