Förespråkarna för FRA-lagen säger att motståndarna missförstått den. Men om så många missförstått, och förespråkarna trots all debatt inte lyckats förklara lagen, då är den väl så luddig att det är något fel på den?

Med det resonemanget - det är inte ett ordagrant citat men en sammanfattning - ville Clarence Crafoord underkänna FRA-lagen.

Crafoord är chefsjurist i organisationen Centrum för rättvisa och en av dem som frågades ut vid centerpartiets hearing kring FRA, som ägde rum i dag i Stockholm.

I den grupp som utfrågades under rubriken "Integritet och juridik" fanns bara personer som i olika grad ifrågasatte lagen. I den första panelgruppen däremot, om Utrikes- och säkerhetspolitik, var variationen större.

Statsekreterare Håkan Jevrell (m), försvarsdepartementet, var förstås för. Anders Eriksson, förre Säpochefen var positiv till en lag, men tyckte inte att det här förslaget var bra, det behöver preciseras. Medan terroristexperten Magnus Norell ifrågasatte om det alls behövdes en lag, möjligen en komplettering av reglerna för nuvarande pågående spaning. Han var tveksam inför uppdelningen i svensk och internationell spaning. Svenskar kan mycket väl behöva avlyssnas, menade han. Men hans huvudargument var: Man bör veta vad man letar efter.

Anna Serner, vd för Tidningsutgivarna, sammanfattade mediebranschens oro. Den oron gäller källskyddet - att vanliga medborgare, men också politiker och höga tjänstemän - har rätt att anonymt meddela sig med pressen. Det hjälper inte, menade hon, att en uppgift som visar sig vara ett i grundlagen skyddat meddelande till en redaktion, i efterhand ska raderas. En tjänstemän ska fysiskt konstatera detta och utföra raderingen. Men även om meddelandet rent tekniskt är raderat, kan det intryck som budskapet lämnat hos tjänstemannen inte raderas bort.

"Hur ska då lagen se ut, för att säkra meddelarskyddet?" undrade Johan Linander (c), riksdagsman och ledamot i justitieutskottet. "Den bevisbördan ligger inte på oss, det måste ligga på dem som vill förändra lagen" svarade Anna Serner.

Europadomstolen var uppe vid flera tillfällen. Håkan Jevrell försäkrade att om den hade synpunkter på FRA-lagen så skulle Sverige rätta sig efter det. Clarence Crafoord hävdade att Europadomstolen är överbelastad med jobb, en sådan prövning skulle ta flera år. Och intentionen i Europakonventionen är inte att länderna ska lägga sig när gränsen för vad som är tillåtet - för att inte bryta mot skyddet av de mänskliga rättigheterna - utan de ska lagstifta med god marginal, så att de inte riskerar fällning i domstolen.

Alliansens partiledare har kallat till presskonferens i dag, på förmiddagen. Det kommer att handla om det budgetförslag man ska lämna om några veckor och som de ägnat den senaste tiden åt att förhandla om.

Vi vet en del om vad regeringen vill satsa på, men det ska bli intressant att se hur de olika partierna har lyckats i sina krav.

Det är klart att det blir ett steg till i jobbskatteavdraget. Och det blir satsningar på psykiatrin, liksom på forskningen. Men hur många miljarder till det ena och till det andra vet vi inte.

Hur mycket av de 30 nya miljarderna går till pensionärerna till exempel?

Och blir det satsningar på vägbyggen och/eller järnvägen?

Återstår att se.

"Gammelmedierna". Det är den lätt föraktfulla beteckning som används i bloggvärlden för att beskriva etablerade medier, tidningar, radio och tv.

Det är visserligen sant att "bloggarna" (om det nu går att tala om dem som en grupp, den är långt ifrån homogen) har inneburit en viktig utmaning för "gammelmedierna".

Men samtidigt blir jag ofta irriterad över den slappa sätt att skriva som många bloggare har. Jag tänkte på det häromdagen när jag läste en text som refererade till en nyhetsartikel som jag själv skrivit.  I bloggen fanns ett citat ur artikeln. Men på det sätt som bloggaren använt citatet får man intrycket att jag har skrivit det som i själva verket är en åsikt uttalad av en av de intervjuade. Det är säkert inte avsiktligt menat, jag hoppas det bara är slarvigt. Men sådant gör mig ändå irriterad.

"Gammelmedier" är naturligtvis inte heller befriad från den här typen av fel. Men där finns en helt annan strävan efter saklighet och allsidighet och - inte minst - en hel redaktions samlade kompetens och etiska regelverk i grunden för de texter som skrivs.

Det tycker jag själv är viktigt att ha i bakhuvudet när jag läser nyheter och åsikter på nätet. Det är skillnad på texter och texter.

En ny blogg som jag kommer att lägga till mina egna favoriter är före detta kollegan Birger Thureson.

Det där med "före detta" är lite tveksamt. Jag har en känsla av att han kommer att medverka rätt mycket i Dagen, även framöver. Han har fram till för någon vecka sedan vikarierat på vår ledarredaktion, det är det senaste inhoppet.

I sitt första inlägg skriver han synnerligen klokt (som vanligt) om diskriminering av äldre.

Välkommen till bloggosfären, Birger!

Jag hade rätt om trenden bland väljarna, men inte om hur stark den var. Det är väl min kommentar efter gårdagens experiment, att förutspå dagens Sifosiffror. Socialdemokraterna går framåt, men svagare än jag trodde, och moderaterna backar - också svagare än jag trodde.

De flesta förändringar i dagens Sifo är inom under felmarginalen.

Intressant att notera är att miljöpartiet minskar. Jag trodde de skulle vinna på sitt allt större närmande till socialdemokraterna och därmed en chans att bli regeringsparti efter valet. Men det är kanske något som snarare skrämmer mp-symaptisörer?

Kristdemokraterna ökar något, liksom övriga borgerliga. Jag skrev i går att FRA är en av de stora frågorna som torde påverka opinionen, men Toivo Sjörén på Sifo säger att den frågan i huvudsak engagerar de unga, vilket kan vara en förklaring till att den inte få så tydlig genomslag i mätningen.

Sverigedemokraterna fortsätter att befästa sin ställning som "troligt riksdagsparti".

Som det påpekades i en av kommentarerna i går är nästa viktiga fråga vad som händer sedan regeringen om en månad presenteras sin budget, med 30 miljarder till olika satsningar.

I morgon publiceras Sifos väljarbarometer. På bland annat några tidningsredaktioner (som ska publicera materialet i morgon) har man redan facit. Vi andra får roa oss med att gissa.

Det är två saker som påverkar opinionen just nu: ekonomin och FRA. Regeringens schabblande i den senare frågan torde ge utslag även i den här mätningen, och rent logiskt borde det vara moderaterna som tar stryk. Men när det gäller FRA är det svårt att veta var de missnöjda (oftast borgerliga) motståndarna ska lägga sina sympatier.

Eftersom moderaterna uppfattas som det (mest) regeringsbärande partiet så tror jag att väljarna straffar dem för att ekonomin verkar bli svagare.

Socialdemokraterna har haft dåliga opinionssiffror i sommar. Men jag gissar att de återhämtar sig i den här mätningen, knappast för att deras alternativ är så tydligt, men för att många väljare börjar känna oro för välfärdssystemen.

Så min gissning blir denna:

(Resultatet i juni inom parentes)

Moderaterna 20 (22,6)

Folkpartiet 7,0 (7,7)

Centerpartiet 5,5 (5,5)

Kristdemokraterna 4,0 (4,4)

Socialdemokraterna 44 (41,6)

Vänsterpartiet 5,5 (5,4)

Miljöpartiet 8 (6,6)

Sverigedemokraterna 4 (4,2)

Övriga 2 (2,1)

Ni som läser detta från och med söndag kan naturligtvis roa er med att jämföra direkt med facit.

Ibland kan jag tycka synd om JO, riksdagens ombudsmän, som tvingas behandla en hel del ganska banala frågor.

I går lämnade till exempel Andreas Pettersson i Skellefteå in en JO-anmälan om den omtalade handen på knapparna vid övergångsställena. (Läs bakgrunden här om du råkat ha missat det, men i princip handlar det om att Prismas Tekniks vd Jan Lund ser handen som ett budskap om vägen till Gud.)

På Dagen har vi sett lite roat på uppmärksamheten kring detta. År 2002 skrev Isabelle Hedander, som då var reportervikarie hos oss, om detta. Och för någon dag sedan gjorde hon en grej som inte är helt ovanligt i tidningskretsar: hon väckte liv i en gammal historia och gjorde ett webb-tv-inslag på Aftonbladet.

Och det är klart att sådant har visst genomslag....

Men hur i alla världen delar av den så kallade "bloggosfären" kan gå igång och bli upprörd över detta är helt obegripligt. Det har till och med startats en facebook-grupp med rubriken "Ingen Jesus i min trafik!"

Som motiveringen för motståndet skriver man bland annat: "Svenska staten som en sekulär stat skall inte betala pengar för att tvinga på dess rikes invånare religion!"

Och nu ska alltså några statliga tjänstemän ägna arbetstid åt att utreda detta. På grund av ytterligare några av alla dessa människor som känner sig kränkta av allt möjligt i sin omgivning.

I morgon (torsdag 21 aug) väcks FRA-frågan till liv i riksdagen igen. Det är visserligen "bara" en interpellation, det vill säga en fråga till försvarsminister Sten Tolgfors (m). Och interpellationsdebatter brukar inte bli särskilt uppmärksammade. Men här kommer många att vara intresserade av om det finns någon öppning för att regeringen skulle göra någon omsvängning i frågan.

"Avser försvarsministern att ta initiativ till att riva upp den nya lagen om signalspaning och tillsätta en bred parlamentarisk utredning?" är frågan från Patrik Björck (s).

Det vore väl sensationellt om Tolgfors svarade ja på detta, men man kan ju aldrig vara säker.

Debatten är den tredje på dagordningen så den torde starta någon gång efter 13.30-tiden.

På DN Debatt i dag upprepar Thomas Bodström den socialdemokratiska ståndpunkten: ny utredning.

Märkligt kan man tycka, detta att finansminister Anders Borg blivit företagarnas nya hatobjekt. Det är i en artikel i SvD i dag som påståendet framförs. Bland annat hänvisas till Gnosjöupprorets ledare, kd-politikern Stig Claesson, och Svensk Näringslivs vd Urban Bäckström.

Två intressanta teorier framförs i artikeln. Den ena, och mest sannolika tror jag, är att företagarna haft för stora förväntningar på en borgerlig finansminister.

Den andra, framförd av statsveteran Stig-Björn Ljunggren, är att Anders Borg framstår som så intelligent att han får andra att känna sig dumma.

En fråga som inte ställs i artikeln, men som är relevant, är: Skulle direktörerna vilja byta Borg mot Bosse Ringholm eller Pär Nuder?

Så är man tillbaka igen på riktigt då. Semestern är slut för den här gången.

Ett bra mått på att man haft en god semester är om man har svårt att komma igång med arbetet igen - därmed bevisande att man har kopplat bort jobbet ordentligt. I alla fall är det en hypotes som passar mig bra just nu.

 Ett litet svep bland andra bloggar ger följande noteringar:

 Merit Wager gör oss nyfikna genom att anonymt berätta om en maktmänniskas beteende. Man kan ana att det bara dröjer någon dag, sedan kommer hon att avslöja namnen.

 Jag har förut utnämnt kd-politikern Ingvar Svensson till Sveriges långsammaste bloggare.

Ett inlägg kom i augusti 2007 och sedan ett i juni i år. Men nu slår han till med ytterligare ett - om FRA-debatten.

Där radar han upp exempel på folk som inte förstått något, och därför är motståndare till lagen. En hel del rallarsvingar i vanlig ordning, men dock en del matnyttigt för alla som verkligen vill hitta argument FÖR lagen, och tycker att det faktiskt är ganska svårt att urskilja dem i debatten.

Här en bloggpost som jag hade tänkt att ni - stockholmare och stockholmsturistande svenskar i övrigt - skulle få fundera på under tiden som bloggen var semesterstängd. Men jag hann aldrig med det.

Det här ligger väldigt långt från politik. Men ibland sitter man där på tunnelbanan och funderar över livets stora frågor. En av dem är: Varför har Lasse Åberg ritat Stadshusets Tre kronor upp och ned?

Och en följdfråga är: Varför är det bara jag som undrar över detta?

Alltså: På de flesta stolsäten i kollektivtrafiken finns en klädsel som är designad av Lasse Åberg. Där skymtar flera kända stockholmsmotiv, som till exempel Stadshuset, och dess tre kronor i toppen. Det är bara det att de kronorna - i verkligheten alltså - är två i övre raden och en i den nedre. Men Lasse Åberg har ritat dem "tvärtom". Varför då? Försöker han retas med oss? Kom han ihåg fel när han ritade?

Det är den typen av frågor som infinner sig när man redan hunnit läsa både Metro och City