Det här med att riksdagsmännen skulle sitta och sova i sina bänkar hör man inte så ofta nuförtiden. Antagligen beror det på att det är ett uttjatat påstående. Eller kanske beror det på att de inte sitter så mycket i kammaren som förr. De sköter sitt jobb från arbetsrummet.

Jag tänkte på det när jag läste att riksdagsmännen sover i genomsnitt 6,5 timme per dag.

Lite i minsta laget, tror jag, även om det är ungefär vad jag själv sover på vardagsnätter.

Intressant är också att en riksdagsledamot ökar i vikt ett kilo per år. Trots tillgång till gym och simbassäng. Var ska det sluta?

Alliansen fortsätter att lägga ned myndigheter, skriver tidningen Riksdag & Departement.

Hittills handlar det om 74 stycken.

När man ser en del av namnen på dem kan man förstå det. Vad har till exempel Stängselnämnden sysslat med? Och Valideringsdelegationen?

Däremot bävar man inför hur vi ska klar oss utan Statens kärnkraftsinspektion och Statens strålskyddsinstitut. Vem ska vägleda oss svenskar nästa gång det brakar loss en eldsvåda i någon gammal reaktor någonstans i världen?

Nu ska det sägas att regeringen nystartar några myndigheter också, och en del av dem tar väl över arbetsuppgifterna från de gamla.

Men de nya är bara 14. Så det blir netto 60 färre.

Min bloggarkollega Emanuel har föredömligt länkat till en sida där Pirate Bays pressanvarige förklarar turerna kring när han blev inbjuden till SVT:s Debatt. Eller ditlurad under falska premisser, rättare sagt. Det har också SVT erkänt i en ursäkt, så det tycks inte bara vara ett påstående från Pirate Bay (TPB, som de själva skriver).

Det handlar alltså om att Pirate Bay inte vill debattera med pappan till de mördade barnen i Arboga. Vad som förbryllar mig är den pressansvariges tro på att just SVT:s redaktioner, och särskilt då Janne Josefsson, skulle vara befriade från frestelsen att vinkla och hårdra nyheter.

Effekten av hela historien är i alla fall att Pirate Bay nu vägrar uttala sig för media överhuvudtaget, så säger de i alla fall nu.

Jag kan förstå den reaktionen, rent känslomässigt. Men den är inte ansvarsfull i längden. Ger man sig in som aktör i media, antingen det gäller nymedia eller gammelmedia, får man också vara beredd att ta diskussionen.

Och i sakfrågan, om det etiska ansvaret för länkning till sajter med bilder på de mördade barnen i Arboga, har talesmannen Peter inte lyckats få mig att ändra uppfattning. Men det beror säkert bara på att jag är en tjurig gammal gubbe.

Kungafamiljen var visst i samma kyrka som jag i dag. Jag såg bara skymten av kungen och drottningen och någon i en konstig hatt (det var visst Victoria) just när de anlände. Men jag förstod att de fanns där bakom några bastanta pelare i Storkyrkan.

Däremot har jag stött ihop med en massa andra kändisar och makthavare. "Stött ihop med" är orden. Jag har alltså varit på riksmötets öppnande och efter själva högtiden samlas alla ledamöter, statsråd och en massa gäster av typ Sveriges maktelit i en långsmal hall i riksdagshuset, och den rymmer inte alla. Så när man väl har kommit in så kommer man nästan in ut, om man inte har vassa armbågar.

Därför nöjde jag mig med några snittar, lite småprat med folk jag har kontakt med och sedan tog jag till mina armbågar och arbetade mig utåt. Höll på att knuffa omkull komikern David Batra och hans fru Anna Kinberg Batra, moderat riksdagsledamot.

Men för att återvända till Storkyrkan, där alltså riksmötet inleds med ministrarna och riksdagsledamöterna som gudstjänstdeltagare. Jag kom rätt tidigt till de särskilda pressplatserna, strax bakom regeringen och höjdarna i oppositionen.

Anders Borg var där ännu tidigare och han stod och läste informationen om statyn S:t Göran och draken. Och när jordbruksminister Eskil Erlandsson anlände upplyste finansministern honom om att han borde gå ofta i denna kyrka eftersom denna S:t Göran är jordbruksarbetarnas skyddshelgon. Jag försökte hitta belägg för det där, utan resultat. Fast Anders Borg kanske bara skojade med sin kollega.

Så var det där med FRA-protesterna. Jag såg och lyssnade på en del av protestanterna som fanns på Mynttorget under förmiddagen. Det gjorde säkert också några riksdagsledamöter. Men när man som jag den mesta tiden av dagen befann sig inomhus, tillsammans med makthavarna, märkte man inte så mycket av FRA-protester.

Det betyder inte att riksdagen slipper undan, och de vet ledamöterna. Snart måste de bestämma sig igen -  vad de egentligen tycker i den frågan.

Miljöpartiet och socialdemokraterna skulle helst vilja regera ihop, utan inblandning av vänsterpartiet.

Jag har skrivit om det tidigare och jag tycker att det blir allt troligare att regeringsalternativet 2010 blir s+mp. I dag skriver två före detta partisekreterare i de båda partierna om detta på DN Debatt. Jag tror att de ger uttryck för åsikter från gräsrötterna i respektive parti.

Men Lars Stjernkvist och Håkan Wåhlstedt vill också bryta blockgränsen, som de tror riskerar att cementeras om det blir ett för tydligt alternativ på vänsterkanten. Hur det ska gå till att bryta blockgränsen har de inga idéer om. De inser nog att gränsen kanske redan har cementerats, den har blivit en mur.

"Pirate Bay" anser att allt ska publiceras. Därför lägger man ut bilder på de mördade barnen i Arbogarättegången.

Genom att göra så bevisar de själva hur fullständigt fel det är att driva tesen att allt bör publiceras.

Att publicera, det handlar - också - om att göra etiska överväganden. Så har det varit i decennier i vårt land och på den punkten är jag konservativ. Jag vill att det ska förbli så.

Det som nu kommer att hända är att:

1)      Domstolarna kommer att sekretessbelägga mer material.

2)      Politikerna kommer att påskynda arbetet med att skapa ett juridiskt regelverk även för det som publiceras på internet.

Och det tycker jag är bra.

Det finns två sorters pirater: dels de som sagan omvandlat till rebeller och hjältar, dels de pirater som är på riktigt, de som mördar, våldtar, lemlästar och plundrar. Pirate Bay får ju ta och bestämma sig för vilken av de grupperna som är deras förebilder.

Uppdaterad kördag: En del kommentarer till bloggen begriper jag mig inte på.

Den från Omar Ud-Din är en sådan. Jag kanske bara borde bortse från den.

Men jag blir ju osäker av den här typen av kommentarer. Skriver jag verkligen så illa att mina synpunkter kan misstolkas helt?

Först skriver signaturen att han INTE håller med mig. Sen att han gärna ser att domstolarna sekretessbelägger obduktionsbilder.

Men vänta nu, det är ju vad jag också hävdar.

För övrigt: Visst är det en nyansskillnad på orden "censur" och "sekretess", men de kan i vissa sammanhang också användas synonymt. För mig har inte censur enbart en negativ klang.

Även andra kommentarer har hävdat att Pirate Bay inte lägger ut något själva utan bara länkar vidare till något som andra publicerat. Det stämmer ju rent tekniskt, men det gör ingen skillnad moraliskt/etiskt för Pirate Bay.

I dag på nyhetsplats skriver jag om "arbetslinjen", regeringens rättesnöre när det gäller det mesta av sin politik. Arbete är en av livets viktigaste frågor. Således har även Bibeln en del att säga om det.

Därför har jag samtalet med ett antal personer, mest teologer. Det var väldigt intressanta samtal och de jag pratade med tyckte också att ämnet var väldigt spännande.

Men när man sedan som nyhetsjournalist ska tränga in alla värdefulla tankar på ett begränsat utrymme är det inte lätt. Många goda tankar fick strykas bort.

Men samtalet fortsätter, och vi släpper förstås inte ämnet.

Visst ska man kunna pröva regeringens politik utifrån vad Bibeln predikar.

Uppdaterad fredag kl 15.00. En sak som inte fick plats i artikeln i dag var ett resonemang med Helle Klein om att arbetslinjen är inte ett borgerligt påfund.

- Nej, det är en klassisk socialdemokratisk tanke, men poängen är att man är en fullvärdig medborgare även om man står utanför, säger hon.

Dock säger hon att det finns ett berättigande i att sätta fokus på frågorna om arbetslöshet och utanförskap, vilket alliansen gjorde i valrörelsen. Det var för att socialdemokraterna missade detta som de förlorade valet, menar hon.

Nu ser jag att socialdemokraterna också tycks vara inne på alliansens linje att, nämligen att det handlar om att så många som möjligt ska arbeta så mycket som möjligt. Han säger till partiets tidskrift Tiden att en socialdemokratisk regering kommer drar in ännu mer skatteintäkter än en borgerlig. Men inte genom att chockhöja skatterna, utan genom att "livsarbetstiden" rejält höjs.

Göran Hägglund borde vara nöjd den här veckan.

Socialministern har fått stå i fokus för tre av de budgetsatsningarna som regeringen presenterat.

Två miljarder till pensionärerna, 650 miljoner till psykiatrin och så, i dag, en miljard till landstingen för att de ska korta vårdköerna. (Här räknar jag bara satsningarna som gäller för 2009. Hittills vet vi vad sex av de extra 30 miljarderna ska användas till).

Kristdemokraterna hoppas säkert att den uppmärksamheten ska synas i bättre opinionssiffror. Men både pensions- och psykiatrieformerna var aviserade sedan tidigare. Då kanske "kömiljarden" kan lyckas bättre. Om den fungerar som den är tänkt - och patienterna plötsligt börjar upptäcka att det går snabbare att få hjälp i sjukvården - kanske kd-ledaren kan ta åt sig äran för detta.

Jag har ingen aning om hur det kommer att gå. Men som vanlig medborgare välkomnar jag alla försök att kapa vårdköerna.

(Uppdaterad: Under fredagen presenterade också statsrådet Maria Larsson(kd) en satsning på värdighetsgaranti i äldreosmogen. Under tre år satsas 200 miljoner, varav 90 miljoner får 2009)

Kulturministerns avgång. Det kräver Anders Ahlberg, chefredaktör för Medievärlden. Han är minst sagt irriterad på Lena Adelsohn-Liljeroths hantering av presstödet. Det handlar om turerna sedan hösten 2006 då det upptäcktes att EU hade invändningar mot stödformen. Först hävdade regeringen att man måste rätta sig efter EU och höra vad kommissionen har för kritik. Det har gällt ända fram till nu. Men i fredags skrev ministern att man nu inte bryr sig om vad EU tycker om presstödet, eftersom de inte har kunnat precisera sin kritik.

Därmed behåller Svenska Dagbladet och Skånskan en stor del av sina stödpengar på 60 miljoner, och Dagen - och en massa andra tidningar - får till slut den årliga höjning av presstödet med en och en halv miljon kronor som utlovades 2006.

Borde vväl bra då. Men Anders Ahlberg drar slutsatsen att kulturministern tvingats till den kovändning vi nu ser.  

Men han ställer också, indirekt, en fråga som nog många inom mediebranschen ställer sig i dag: Är det bara för att ta död på presstödet helt som man gör så här?

(Medievärlden är Tidningsutgivarnas tidning)

Uppdaterat: Signaturen VS nedan undrar i en kommntar: "Hur skulle man ta död på presstödet på det här sättet?"

En bra fråga. Ibland är man så inne i ett resonemang att man tycker det är självklart för alla.

Men tanken är väl ungefär så här: Det här förslaget provocerar EU-kommissionen så mycket att man kan tänka sig att den bara rakt av förbjuder det svenska presstödet, eller i alla fall det som går till storstadstidningar. Konspirationstanken är alltså att det är just det man (regeringen) egentligen vill ska hända, men den vill låta EU hålla i yxan.

Den som vill få ytterligare infallsvinklar i detta kan läsa Ylva Nilssons synpunkter på Newsmil-bloggen.