Liberala Dalarnas Tidningar har ett par intressanta ledarinlägg om Sacrédeusaffären.

Visserligen finns det väl alltid hos lokaltidningar ett värnande om ortens politiker, de blir så att säga lokala kändisar på riksplanet. Men så vitt jag förstår delar de aktuella skribenterna inte Lennart Sacrédeus politiska åsikter. Det tidningen reagerar mot är det interna hanterandet inom kristdemokraterna. "Dubbelspel och maktutövning" heter det bland annat.

Fegt av kd rata Sacrédeus

Oschysst tackling från kd

Debatten har varit livlig med anledningen av bloggposten om att Lennart Sacrédeus petas från kd:s EU-lista.

Precis som flera debattörer tvivlar jag starkt på att sverigedemokraterna har något att hämta från besvikna kristdemokrater. Det är helt olika värderingar som styr de olika väljargrupperna.

Och jag delar analysen att sd gör allt de kan för att hitta andra skäl att motivera sitt partis existens än motståndet mot invandring.

Signaturen "Göran" tycker att det är en skymf att påstå att Sacrédeus har mer kristna värderingar än t ex Ella Bohlin, som nu toppar listan. Det resonemanget låter rimligt för ett politiskt parti. Där ska man inte försöka överträffa varandra i "fromhet".

Däremot finns det inom alla partier skilda falanger och grupperingar, helt enkelt för att man landar i olika ställningstaganden. Det är ingen märkligt med det och det är väl känt att det finns en tydlig sådan uppdelning i kristdemokraterna, samt att den är besvärande för partiledningen.

Vad som däremot är ovanligt att man så här tydligt och öppet markerar mot en kritisk falang.

Sedan kan man väl tillägga att en del personer skriver rätt mycket strunt också. Som att Dagen skulle gå i kd:s ledband.

Lennart Sacrédeus petas från kristdemokraternas EU-lista, och har därmed i praktiken ingen chans att bli vald till EU-parlamentariker igen. Det ligger i linje med partiets försök att tvätta bort stämpeln av moralkonservativt parti.

Även om de formella motiveringarna från valberedningen låter annorlunda, och det säkert finns stort stöd för att lyfta fram Ella Bohlin, så är det här förslaget en markering mot en "falang" inom partiet som uppfattas som besvärlig.

Det är klart att det kommer att bli diskussion, eftersom det gäller en av de personer som hamnade i topp i provvalet. Sacrédeus kom på första eller på fjärde plats, beroende på hur man räknar.

Här finns förslaget.

Här finns provvalet.

Nu tar jag för övrigt julledigt - troligen blir det uppehåll med bloggande ett tag.

Bengt Held skriver, om mitt förra inlägg, att samfunden kan vägra viga människor med hänvisning till etnisk etnicitet, t ex svarta, eller tyskar. Trots att det finns lagar mot sådan diskriminering.

Jag har ingen specialkunskap om detta, men undrar om detta verkligen kan stämma. Om någon präst skulle få för sig att vägra viga någon på grund av dennes ursprung skulle han eller hon inte då riskera att bli anmäld för en sådan diskriminering?

Jag påstår inte att det här är enkla frågor, men jag saknar ett bredare samtal om just de här aspekterna av en ny lag.

Jag skriver för övrigt mer i morgondagens tidning om den oro som finns bland en del präster i Svenska kyrkan, en oro för att de som inte vill viga homosexuella kommer att sorteras ut från prästyrket. Och jag skriver om en ny undersökning bland riksdagsledamöter, en undersökning gjord av ovan nämnde Bengt Held

Jag är lite förbryllad över en sak. Det pågår en del opinionsbildning kring äktenskapsfrågan. Det är knappast någon hemlighet att Dagen på ledarplats intaget en klassisk konservativ hållning, det vill säga att tidningen inte vill ha någon förändring.

Som reporter behöver jag inte ha någon åsikt i frågan. Men det hindrar ju inte att man då och då gör reflektioner kring debatten. Och bristen på debatt i medier, särskilt kring vissa detaljer. En sådan är den här, och det är på den punkten jag är förbryllad:

Sex av riksdagens sju partier tänker skapa en lag som skriver in att det är tillåtet att diskriminera homosexuella. Jag vet inte hur man annars ska beskriva det faktum att den som av staten tilldelas rätten att viga kan välja bort att viga homosexuella.

I dag presenterade nämligen Grundlagsutredningen sitt förslag. En av många punkter är att skyddet i grundlagen mot diskriminering utvidgas till att också omfatta sexuell läggning. Det måste ju gälla, typ vid anställning, förrättande av vigsel och sånt.

Är det bara jag som inte får ihop det här?

På Politikerbloggen pågår en debatt om Livets ord. Eller man kanske ska säga kampanj, för det som sker är att de båda reportrarna Daniel Alsén och Niklas Svensson hävdar att Livets ord är en destruktiv sekt. I sammanhanget kallar man också Siewert Öholm för hjärntvättad föredetting (för att han försvarar Livets ord) och vår kollega Världen idag för "extremisttidning".

Det står naturligtvis de båda reportrarna fritt att ha vilka åsikter som helst. "Hjärntvättad" - i alla fall i sektsammanhang - är för mig är liktydigt med en viljelös och lättmanipulerad person. Eftersom jag jobbat tillsammans med Siewert kan jag ju säga att det knappast är den beskrivningen jag kommer att tänka på när det gäller honom. Bland det positiva med Siewert är att man får träna sig i att argumentera för sin sak.

Och när det gäller Livets ord visar Politikerbloggen att de är inte är särskilt uppdaterade på utvecklingen i svensk kristenhet.

I min länklista här intill finns Politikerbloggen med - "skvaller och nyheter". Det fanns en tid när nyheter var det som dominerade på bloggen, nu är det sällsynt med nyheter, men desto mer skvaller. Men jag borde kanske ändra till "skvaller och åsikter".

När abortfrågan blev het inom kristdemokraterna höjdes direkt röster för att bilda ett nytt - mer rättänkande kristet parti. Det har, som Dagen, berättat gjorts en del allvarliga försök åt det hållet. Men hittills har man inte lyckats samla tillräckligt underlag för detta.

Nu föreslår förra språkröret i miljöpartiet Birger Schlaug att det är dags att bilda ett nytt miljöparti. För hans del är det den nya rödgröna alliansen som är orsaken. Han tycker det är tragiskt att blocken nu cementeras.

 En av kommentarerna till artikeln på SvD Brännpunkt lyder: "Kan vi inte kräva att de åtminstone håller ihop över jul innan vi pratar cementerad blockpolitik."

Det blir ett intressant läge i svensk politik när vi nu har två - hyfsat tydliga - block som står mot varandra.

Visserligen har s, mp och v bråkat offentligt innan de nu knutit ihop sig till en allians, så osäkerheten är större kring den rödgröna alliansen än den borgerliga. Men det kan mycket väl vara så att de bråk vi sett i höst var, så att säga, sista striden, och efter det håller man sams utåt. Det skulle inte förvåna mig.

På något sätt tycker jag att båda allianserna har var sitt parti som mer än de övriga hotar enheten: Vänsterpartiet och kristdemokraterna. De är partier med historiska arv och kärntrupper att ta särskild hänsyn till, kärntrupper som inte gärna kompromissar med sina övertygelser.

Jag funderade ett tag på vad som hänt kd om man först haft ett rejält bråk med övriga borgerliga och sedan blivit sams, alltså "Ohlymodellen". Hade det stärkt eller försvagat positionen i alliansen?

En som är glad över uppgörelsen på den "andra sidan" är fp-ledaren Jan Björklund.

 "Dagens besked var dåligt för Sverige. Men bra för alliansen." Det skriver han i sitt nyhetsbrev.

Det som är dåligt för Sverige är, enligt honom, Lars Ohlys kommunism. Och Björklund skräder inte orden:

"Lars Ohly är kommunist. Han har ägnat stora delar av sitt vuxna liv åt att försvara kommunistiska massmördare i olika delar av världen. Nu ska han utforma socialdemokraternas nya utrikespolitik. Demokrater borde rysa idag.

Tage Erlander, Olof Palme och Ingvar Carlsson höll rent mot kommunisterna. Mona Sahlin släpper i stället in dem i utrikespolitikens finrum. Det är ett historiskt misstag och jag känner ett oerhört obehag inför den delen av vänstersamarbetet."

Läs först det här citatet:

"I dagarna avgick Anders Alkewall, kristdemokratisk fritidspolitiker i Vellinge, efter år av hot och trakasserier för att ha förslagit en utredning i syfte att kunna ta emot 2-3 ensamkommande barn. Över alla politiska och ideologiska skiljelinjer ser jag Alkewall som en förebild som till skillnad från övriga vellingepolitiker vågat, och varit villig, att arbeta för en flyktingpolitik värd namnet. Alkewall avgår med hedern i behåll."

Man skulle kunna tro att det är skrivet av en annan kd-politiker. Men det är faktiskt Maria Ferm, språkrör för Grön ungdom, som på det här sättet hyllar en annan politiker - över de traditionella blockgränserna till och med.

Hon skriver en debattartikel på Politikerbloggen.se.

"Svenskkontraktet" var föremål för debatt på moderaternas framtidskonvent.

Prästen Lars B Stenström har gjort ett underbart förslag till hur kontraktet skulle kunna utformas.

Vad sägs till exempel om att alla nyanlända svenskar får lova att:

"... eftersom det råder åsiktsfrihet i Sverige bör jag göra mitt för att det ska vara fritt från fel åsikter och galna uppfattningar i viktiga frågor."

Hur många av er läsare använder i dagligt tal ordet "dagis"?

Ni som har barn på förskola, till exempel, säger inte ni ibland på morgonen, typ: "Du kommer väl ihåg att det är du som hämtar på dagis i dag, va?"

Jag har själv inga små barn, så jag vet inte. Men jag föreställer mig att det är så.

Orsaken till att jag frågar är att jag fått ett brev från en person som själv arbetar på förskola. Hon skriver: "Jag tycker det är konstigt att nyhetstidningar inte har förstått att dagis existerar inte längre. Det heter FÖRSKOLA. Dagis slutade existera i och med att förskolan fick en läroplan 1998. 10 år har gått utan att dagis existerar och ändå använder ni det. Det är en förnedring för oss som arbetar i Förskolan."

Det här är en vanlig kritik, som dyker upp på de flesta redaktioner när man skriver "dagis". Faktum är att vi för det mesta på Dagen, liksom jag vet att man gör på andra tidningar, i de allra flesta fall använder ordet förskola.

Men jag undrar bara: inte har väl ordet dagis försvunnit helt ut ur svenska språket?

Och min åsikt är att tidningssvenska är nutidssvenska.

På grund av teknikstrul kunde jag inte blogga på förmiddagen.

Jag har rapporterat på nyhetsplats om debatten hittills.

 I denna stund håller Fredrik Reinfeldt sitt avslutningstal och sedan är moderaternas framtidskonvent över.

Han ironiserar just nu över vissa väljares reaktioner en tid efter senaste valet "De gör ju vad de lovat, något helt nytt i svensk politik!"

Men det verkar inte vara några nyheter i talet.

Jag upptäckte att hotellet vi håller till på inte är något idealiskt "mingelställe". Det är ett höghus, där förhandlingarna äger rum på plan minus 1 och pressrummet är på våning 8.

Man träffar flest folk i hissarna, känns det.

Med dessa reflektioner avslutar jag (antagligen) rapporteringen från denna stämma.

Moderaterna ställde sig enhälligt bakom förslaget till ny integrationspolitik. En del justeringar gjordes i detaljer, men i stort sett köpte ombuden på partiets framtidskonvent förslagen.

Inte heller det i medierna diskuterade "svenskkontraktet" vållade någon debatt.

Grundtanken är att förstärka möjligheten - och skyldigheten - för nya svenskar att försörja sig själva. Bidragstänkandet ska bort.

(Jag återkommer på nyhetsplats med en lite utförligare rapport)

En detalj som jag skrev om före lunch - personliga avtal med framgångsbonus - kom tyvärr inte upp till beslut. Det finns i en delrapport till den stora arbetsgruppen och här röstar man bara om den "stora" gruppens frågor. Jag vet inte riktigt varför man gör så, här finns en massa detaljfrågor som säkert kommer att dyka upp som moderat politik i någon form.

Den delrapporten känns för övrigt till vissa delar som ett plagiat av folkpartiets årliga rapport om utanförskapsområden.

Han lät nästan biblisk, MUF-ortdförande Niklas Wykman, nyss i talarstolen. "Det måste alltid finnas en tid för förlåtelse" sa han.

Han invände mot förslaget att svenskt medborgarskap skulle kunna återkallas. Det invände han bestämt mot, man ska alltid känna trygghet med att man fått ett medborgarskap.

Han fick mothugg av justitieminister Beatrice Ask som ansåg att människor som gör svenska pass till en handelsvara måste straffas på något sätt.

I hissen upp till pressrummet på åttonde våningen står ett anslag där gästerna varnas för att i kväll, fredag blir det fest, till klockan ett.

Det brukar vara så på partikonvent. Men lördagens program börjar redan 8.30, så de kan inte hålla på hela natten.

När jag står hemma en vanlig söndag förmiddag och väljer vilken tröja jag ska ha på mig i kyrkan så brukar det bli ungefär "Nej, den brukar Svenne ha" eller "den kanske Kent har i dag". Vi som handlar det mesta av kläderna på Kapp-Ahl har sådana bekymmer.

Som jag gissade i morse blev det inga problem här, på de välklädda politikernas konferens.

Och denna kommentar betyder absolut INTE att jag föraktar människor med god klädsmak. Det är ren och skär avundsjuka.

Det är ett tuffare tonläge än tidigare när moderaterna diskuterar integrationspolitik.

Ulf Kristersson, socialborgarråd i Stockholm, inledde samtalet sa bland annat:

- Om man inte står ut med en stark individualism, långt driven jämställdhet och att barn och kvinnor har rättigheter som står över familjens huvud - då ska kanske inte Sverige vara målet för invandring. Han menade att det skulle vara solklart att i Sverige är det svenska lagar som gäller.

Den arbetsgrupp som jobbat med integrationsfrågorna representerades av bland andra Elisabeth Svantesson. Hon gjorde en del påpekanden om det i förväg omdiskuterade "startkontraktet", det kontrakt som är tänkt att skrivas mellan staten och den nyanlände.

Men när det gäller att dra in ersättningar så ska det inte gälla det avsnittet som handlar om att den nyanlände ska få full information om vilka skyldigheter och rättigheter man har i Sverige.

I debatten fick socialdemokraterna skulden för att man genom sin misslyckade invandringspolitik gav grogrunden för sverigedemokrater. Annicka Engblom var övertygad om många som röstat på sd gjort det i protest mot denna politik men att förslaget som nu presenteras är en human integrationspolitik som vrider det vapnet ur händerna på sd.

Sjukvårdspolitiken gick snabbare att debattera och besluta än man räknat med, så nu har moderatkonventet ajournerat för lunch, nästan en timme tidigare än planerat. Det kanske inte är så mycket att diskutera, alla vill vi ha en bättre sjukvård. Det är väl egentligen ofta pengarna som hindrar, bristen på sådana alltså.

Mest konkret är man kring att vårdgarantin bör skrivas in i lagen, liksom även tidsgränser för väntan på provtagning och utredningar.

Efter lunchuppehållet blir det nog mer debatt, då handlar det om integrationen. Det är väldigt mycket fokus på "utanförskapsområdena", det vill säga vissa bostadsområden.

De som bor där ska till exempel kunna teckna "personliga avtal med framgångsbonus". Det kan gälla att man avhåller sig från kriminalitet, att man ansvarar för att ungdomar i ett område sköter sig, eller bara att man ser till att söka jobb. Uppfyller man villkoren så får man framgångsbonus, det framgår inte hur mycket pengar det handlar om.

Uppmuntra företagande i de här områdena är en annan del av detta.

Men mer om detta efter lunch, alltså.

Nu har vi haft besök i pressrummet av partisekreterare Schlingmann.

Det är ganska mycket pressfolk här. Det märks att det är regeringspartiet (jo, jag vet att det finns fler regeringspartier, men ibland upplevs det som att det är ett, inte minst på en sådan här stämma.)

Per Schlingmann sa bland annat moderaternas utmaning inför 2010 års val blir att medverka till en allians som är "mer allians" än 2006 och ändå ger plats för de olika partiernas särprägel. Han ansåg att styrkan är att man inte går ihop organisatoriskt, utan politiskt.

I talet sa han att han ville ha ett rättvisare Sverige, vad menas med det, undrades det.

Där framgick att han känner en viss oro över att alliansen inte uppfattas som rättvist, det är ett begrepp som framför allt socialdemokraterna gynnas av. Rent konkret ville han satsa på förskolor och skolor inte minst i "utanförskapsområden".

Är det rättvist att de som är latare har det sämre, undrade någon.

- Nej, inte alls. Det handlar om att ta hand om människors egen kompetens. Jag skulle vända på det: Ansträngningar ska löna sig.

Det handlar alltså om två dagar Framtidskonvent för de nya moderaterna. Det finns flera programförslag att ta ställning till, varav det som kanske är mest kontroversiellt, i all fall mest diskuterat i förväg, är förslaget om ett särskilt kontrakt för nyanlända svenskar. De ska kunna visa att de vet vilka värderingar som Sverige bygger på.

Det börjar med sjukvårdspolitiken, något som Filippa Reinfeldt tar hand om. Hon startar med ett hemskt exempel på hur dålig sjukvården var på 1800-talet, förr hennes egen mormor Rut, för att belysa ämnet kvalité i sjukvården.

Men också med ett ganska färskt exempel på att allt inte är så lätt i dag heller, om man är sjuk, i det här fallet reumatiker, både lidande och utanförskap.

Hon vill införa en nollvision för skador i sjukvården.

Det har ju inte fungerat i trafiken, men det kanske lyckas bättre i vården.

Sverige behöver moderater som tar ansvar, sa partisekreterare Per Schlingmann när han invigningstalade nyss på moderasternas partikonvent. Jag anlände nyss tillsammans med ett gäng moderater som också fastnat i pendeltågsförseningen och trängdes i säkerhetskontrollen in till hotellet i Sollentuna.

Synd att tv-programmet "Förlåt nig", inte längre finns, sa Schlingmann. Annars hade Mona Sahlin kunnat använda det för att säga "Förlåt mig, Lars Ohly!"

Och Lars Ohly för tankarna till tv-programmet "Ensam mamma söker"..- "Ensamt parti söker"

Han hoppades också att se oppositionen i "Lyxfällan", så de kunde sanera sin ekonomiska politik.

Den typen av skämt ger många skratt och applåder, i uppvärmningen.

Om ni, mot förmodan, har missat moderaternas nya förslag om att nyanlända svenskar ska skriva på ett kontrakt om att de begriper hur vi andra tänker och tycker i det här landet, så finns här några länkar:

DN Debatt

Newsmill debattsajt

En annan intressant artikel i helgen är Hennes & Mauritz styrelseordförande Stefan Persson, som argumenterar för att ge företagen avdragsrätt för gåvor till "oegennyttig verksamhet".

Den frågan är inte alls lika het som den förra. Men nog så intressant för Folkrörelse-Sverige.

Jag fortsätter botanisera i rapporten "Regeringsskifte" (Holmberg, Oscarsson- Norstedt juridik). Den handlar om valet 2006.

Fråga mig inte hur man gjort, för det är för krångligt att redovisa i en bloggpost, men författarna har analyserat väljarnas "åsiktsdimensioner" inom ett antal områden.

När det gäller att vara moralliberal respektive moralkonservativ hamnar miljöpartiet och vänsterpartiets väljare i en grupp för sig på den liberala flanken (värde 19 på en 50-gradig skala). Närmast de två partierna kommer moderater (23), därefter s-, c- och fp-väljare (alla 24) och sedan sverigedemokrater (27) och mest moralkonservativa är, inte oväntat, kd-väljare (34).

Men att just moderater ligger "till vänster" på en sådan är skala tycker jag är intressant och stämmer med bilden att de så kallade "värdekonservativa" inom partiet får allt mindre utrymme.

Jag läser en intressant bok, från valforskarna Henrik Oscarsson och Sören Holmberg, Regeringsskifte, en 389-sidig analys av valet 2006.

Mycket av det är presenterat förut, bland annat har ett flertal avsnitt resulterat i nyhetsartiklar i Dagen, om hur de kristna väljarna ser ut, hur "moralfrågor" blivit mindre intressanta för de flesta, med mera.

Men nu får vi så att säga hela bilden.

Jag har lärt mig ett nytt uttryck: "maximal elektoral potential".

De måste ha haft kul när de tillverkade det begreppet, de kära statsvetarna...

Självklart betyder det att man kan mäta partiernas maxgräns för hur starka de är bland väljarna.

Det gör man genom att utröna inte bara vilket parti man röstar på utan också vilket eller vilka partier man kan tänka sig rösta på.

Då finner man till exempel att folkpartiet fick 7 procent i valet 2006, men hade en potential på 20 procent, nästan tre gånger så mycket alltså. De stora partierna kom närmare sin potential. S nådde 35 av 46 och m nådde 26 av 36 potentiella procent. Kd nådde halvvägs, 6 av 12 procent.

Bara ett parti nådde sin fulla potential: Sverigedemokraterna nådde 2 av 2 procent. Men allt detta gällde 2006. Hur potenta partierna är i dag är det ingen som vet.

Att regeringen varit nära att spricka, på fråga om en ny äktenskapslag, märks inte i väljarstödet. Det är en slutsats man kan dra av den opinionsmätning från Sifo som presenteras i tre morgontidningar i dag.

Kristdemokraterna får 4,3 procent, en marginell förändring på plus 0,1 procentenheter jämfört med förra mätningen. För att alls ha någon betydelse skulle förändringen behöva vara mer än 1,3 procentenheter.

Ingen av tidningarna publicerar (i alla fall inte på nätet, vad jag kan se) mätperioden. Men i Sifos egen presentation framgår att det är 3-13 november. Det var den 5 november som Fredrik Reinfeldt förklarade att regeringen misslyckats med att komma överens om könsneutrala äktenskap, för att kd satte sig på tvären.

Å andra sidan kanske detta var att vänta. De som stöder partiets linje så mycket att det har betydelse för val av parti, de har inget annat parti att gå till.

Resultatet tyder på att det här inte är en fråga som engagerar "vanligt folk" jättemycket, annars skulle det kanske ha påverkat moderaternas siffror mer. En intressant följdfråga är: Intresserar den "vanligt folk" i kyrkorna?

För några veckor sedan tog folkpartiet det unika beslutet att det inte finns något förhandlingsutrymme i regeringen kring frågan om en ny äktenskapslag. I den vevan pratade jag med deras gruppledare Johan Pehrsson. Och jag förstod att det var ett ultimatum från några av de egna ledamöterna som låg bakom. Han nämnde bland andra Barbro Westerholm och Birgitta Ohlsson, som tillsammans med några ledamöter från moderaterna och centern helt enkelt hotat med att rösta med oppositionen om regeringen inte kom till skott i frågan.

Detta faktum, plus statsministerns beslutsamhet att den här frågan ska drivas igenom under den här mandatperioden, är främsta orsaken till att frågan nära på höll på att spräcka regeringen.

Nu verkar det som om Barbro Westerholm slår till igen. Hon ställer motsvarande krav på regeringen i frågan möjligheter för ensamstående kvinnor att få barn genom insemination. Även här är det kd som är ensam motståndare. Om det inte kommer något genombrott från regeringen är hon beredd att rösta med oppositionen, uppger Tv4.se. Hon behöver bara tre borgerliga med sig på detta.

Att just Barbro Westerholm törs sätta sig upp mot partiledning och allians är inte så konstigt. Hon är 75 år och tillhör alltså riksdagens seniorer. Då har man inte någon karriär att ta hänsyn till utan hon kan, om hon vill, agera helt efter eget tycke.