Det verkar allt mer tydligt att s och mp vill köra ett eget race i valet 2010. Nu senast i SvD i dag.

Jag har skrivit om det förut, att de båda partierna inte vill ha med vänsterpartiet i en kommande regering. Nu när framgångsreceptet inom politiken verkar vara att förnya partierna så mycket att man till och med riskerar sina egna kärnväljare känns vänsterpartiet som det enda parti som tycker som de alltid har tyckt. Och i det här fallet räknas det inte dem till fördel.

Men s och mp måste få det att låta som att det är v som väljer bort samarbetet. Senast i veckan talade jag med en ledande miljöpartist om regeringssamarbetet och som även han menade att v inte i tillräcklig hög utsträckning VILL vara med och regera Sverige.

På den borgerliga sidan är man kluven inför den utvecklingen. Ställs v utanför kan de inte längre hota med Ohly som finansminister. Å andra sidan försvagas underlaget för en rödgrön regering.

Jag fick just i min hand ett recensionsexemplar av boken "I väntan på Mona Sahlin", skriven av författaren och journalisten Christer Isaksson. Den passar bra som kvällslektyr eftersom jag är inne på de allra sista sidorna av den andra bok som utges i höst och som tecknar ett porträtt av en våra politiska ledare: "Reinfeldt Ensamvargen", av journalisten Anita Kratz.

Läste på omslaget till boken om Mona Sahlin ett utdrag från en intervju med en av hennes nära medarbetare - och anhängare. Anonymt säger denne person att det nog var bra för landet att det blev Göran Persson som blev partiledare  från 1996 och några år framåt, och inte Mona Sahlin: "När man ser tillbaka på vad som hände Mona hösten 1995 är det lätt att tro på en högre makt. En högre makt som grep in" menar medarbetaren.

Så hela Tobleroneaffären var alltså ett Guds ingripande? Inte Expressens.

Det här med att riksdagsmännen skulle sitta och sova i sina bänkar hör man inte så ofta nuförtiden. Antagligen beror det på att det är ett uttjatat påstående. Eller kanske beror det på att de inte sitter så mycket i kammaren som förr. De sköter sitt jobb från arbetsrummet.

Jag tänkte på det när jag läste att riksdagsmännen sover i genomsnitt 6,5 timme per dag.

Lite i minsta laget, tror jag, även om det är ungefär vad jag själv sover på vardagsnätter.

Intressant är också att en riksdagsledamot ökar i vikt ett kilo per år. Trots tillgång till gym och simbassäng. Var ska det sluta?

Alliansen fortsätter att lägga ned myndigheter, skriver tidningen Riksdag & Departement.

Hittills handlar det om 74 stycken.

När man ser en del av namnen på dem kan man förstå det. Vad har till exempel Stängselnämnden sysslat med? Och Valideringsdelegationen?

Däremot bävar man inför hur vi ska klar oss utan Statens kärnkraftsinspektion och Statens strålskyddsinstitut. Vem ska vägleda oss svenskar nästa gång det brakar loss en eldsvåda i någon gammal reaktor någonstans i världen?

Nu ska det sägas att regeringen nystartar några myndigheter också, och en del av dem tar väl över arbetsuppgifterna från de gamla.

Men de nya är bara 14. Så det blir netto 60 färre.

Min bloggarkollega Emanuel har föredömligt länkat till en sida där Pirate Bays pressanvarige förklarar turerna kring när han blev inbjuden till SVT:s Debatt. Eller ditlurad under falska premisser, rättare sagt. Det har också SVT erkänt i en ursäkt, så det tycks inte bara vara ett påstående från Pirate Bay (TPB, som de själva skriver).

Det handlar alltså om att Pirate Bay inte vill debattera med pappan till de mördade barnen i Arboga. Vad som förbryllar mig är den pressansvariges tro på att just SVT:s redaktioner, och särskilt då Janne Josefsson, skulle vara befriade från frestelsen att vinkla och hårdra nyheter.

Effekten av hela historien är i alla fall att Pirate Bay nu vägrar uttala sig för media överhuvudtaget, så säger de i alla fall nu.

Jag kan förstå den reaktionen, rent känslomässigt. Men den är inte ansvarsfull i längden. Ger man sig in som aktör i media, antingen det gäller nymedia eller gammelmedia, får man också vara beredd att ta diskussionen.

Och i sakfrågan, om det etiska ansvaret för länkning till sajter med bilder på de mördade barnen i Arboga, har talesmannen Peter inte lyckats få mig att ändra uppfattning. Men det beror säkert bara på att jag är en tjurig gammal gubbe.

Kungafamiljen var visst i samma kyrka som jag i dag. Jag såg bara skymten av kungen och drottningen och någon i en konstig hatt (det var visst Victoria) just när de anlände. Men jag förstod att de fanns där bakom några bastanta pelare i Storkyrkan.

Däremot har jag stött ihop med en massa andra kändisar och makthavare. "Stött ihop med" är orden. Jag har alltså varit på riksmötets öppnande och efter själva högtiden samlas alla ledamöter, statsråd och en massa gäster av typ Sveriges maktelit i en långsmal hall i riksdagshuset, och den rymmer inte alla. Så när man väl har kommit in så kommer man nästan in ut, om man inte har vassa armbågar.

Därför nöjde jag mig med några snittar, lite småprat med folk jag har kontakt med och sedan tog jag till mina armbågar och arbetade mig utåt. Höll på att knuffa omkull komikern David Batra och hans fru Anna Kinberg Batra, moderat riksdagsledamot.

Men för att återvända till Storkyrkan, där alltså riksmötet inleds med ministrarna och riksdagsledamöterna som gudstjänstdeltagare. Jag kom rätt tidigt till de särskilda pressplatserna, strax bakom regeringen och höjdarna i oppositionen.

Anders Borg var där ännu tidigare och han stod och läste informationen om statyn S:t Göran och draken. Och när jordbruksminister Eskil Erlandsson anlände upplyste finansministern honom om att han borde gå ofta i denna kyrka eftersom denna S:t Göran är jordbruksarbetarnas skyddshelgon. Jag försökte hitta belägg för det där, utan resultat. Fast Anders Borg kanske bara skojade med sin kollega.

Så var det där med FRA-protesterna. Jag såg och lyssnade på en del av protestanterna som fanns på Mynttorget under förmiddagen. Det gjorde säkert också några riksdagsledamöter. Men när man som jag den mesta tiden av dagen befann sig inomhus, tillsammans med makthavarna, märkte man inte så mycket av FRA-protester.

Det betyder inte att riksdagen slipper undan, och de vet ledamöterna. Snart måste de bestämma sig igen -  vad de egentligen tycker i den frågan.

Miljöpartiet och socialdemokraterna skulle helst vilja regera ihop, utan inblandning av vänsterpartiet.

Jag har skrivit om det tidigare och jag tycker att det blir allt troligare att regeringsalternativet 2010 blir s+mp. I dag skriver två före detta partisekreterare i de båda partierna om detta på DN Debatt. Jag tror att de ger uttryck för åsikter från gräsrötterna i respektive parti.

Men Lars Stjernkvist och Håkan Wåhlstedt vill också bryta blockgränsen, som de tror riskerar att cementeras om det blir ett för tydligt alternativ på vänsterkanten. Hur det ska gå till att bryta blockgränsen har de inga idéer om. De inser nog att gränsen kanske redan har cementerats, den har blivit en mur.

"Pirate Bay" anser att allt ska publiceras. Därför lägger man ut bilder på de mördade barnen i Arbogarättegången.

Genom att göra så bevisar de själva hur fullständigt fel det är att driva tesen att allt bör publiceras.

Att publicera, det handlar - också - om att göra etiska överväganden. Så har det varit i decennier i vårt land och på den punkten är jag konservativ. Jag vill att det ska förbli så.

Det som nu kommer att hända är att:

1)      Domstolarna kommer att sekretessbelägga mer material.

2)      Politikerna kommer att påskynda arbetet med att skapa ett juridiskt regelverk även för det som publiceras på internet.

Och det tycker jag är bra.

Det finns två sorters pirater: dels de som sagan omvandlat till rebeller och hjältar, dels de pirater som är på riktigt, de som mördar, våldtar, lemlästar och plundrar. Pirate Bay får ju ta och bestämma sig för vilken av de grupperna som är deras förebilder.

Uppdaterad kördag: En del kommentarer till bloggen begriper jag mig inte på.

Den från Omar Ud-Din är en sådan. Jag kanske bara borde bortse från den.

Men jag blir ju osäker av den här typen av kommentarer. Skriver jag verkligen så illa att mina synpunkter kan misstolkas helt?

Först skriver signaturen att han INTE håller med mig. Sen att han gärna ser att domstolarna sekretessbelägger obduktionsbilder.

Men vänta nu, det är ju vad jag också hävdar.

För övrigt: Visst är det en nyansskillnad på orden "censur" och "sekretess", men de kan i vissa sammanhang också användas synonymt. För mig har inte censur enbart en negativ klang.

Även andra kommentarer har hävdat att Pirate Bay inte lägger ut något själva utan bara länkar vidare till något som andra publicerat. Det stämmer ju rent tekniskt, men det gör ingen skillnad moraliskt/etiskt för Pirate Bay.

I dag på nyhetsplats skriver jag om "arbetslinjen", regeringens rättesnöre när det gäller det mesta av sin politik. Arbete är en av livets viktigaste frågor. Således har även Bibeln en del att säga om det.

Därför har jag samtalet med ett antal personer, mest teologer. Det var väldigt intressanta samtal och de jag pratade med tyckte också att ämnet var väldigt spännande.

Men när man sedan som nyhetsjournalist ska tränga in alla värdefulla tankar på ett begränsat utrymme är det inte lätt. Många goda tankar fick strykas bort.

Men samtalet fortsätter, och vi släpper förstås inte ämnet.

Visst ska man kunna pröva regeringens politik utifrån vad Bibeln predikar.

Uppdaterad fredag kl 15.00. En sak som inte fick plats i artikeln i dag var ett resonemang med Helle Klein om att arbetslinjen är inte ett borgerligt påfund.

- Nej, det är en klassisk socialdemokratisk tanke, men poängen är att man är en fullvärdig medborgare även om man står utanför, säger hon.

Dock säger hon att det finns ett berättigande i att sätta fokus på frågorna om arbetslöshet och utanförskap, vilket alliansen gjorde i valrörelsen. Det var för att socialdemokraterna missade detta som de förlorade valet, menar hon.

Nu ser jag att socialdemokraterna också tycks vara inne på alliansens linje att, nämligen att det handlar om att så många som möjligt ska arbeta så mycket som möjligt. Han säger till partiets tidskrift Tiden att en socialdemokratisk regering kommer drar in ännu mer skatteintäkter än en borgerlig. Men inte genom att chockhöja skatterna, utan genom att "livsarbetstiden" rejält höjs.

Göran Hägglund borde vara nöjd den här veckan.

Socialministern har fått stå i fokus för tre av de budgetsatsningarna som regeringen presenterat.

Två miljarder till pensionärerna, 650 miljoner till psykiatrin och så, i dag, en miljard till landstingen för att de ska korta vårdköerna. (Här räknar jag bara satsningarna som gäller för 2009. Hittills vet vi vad sex av de extra 30 miljarderna ska användas till).

Kristdemokraterna hoppas säkert att den uppmärksamheten ska synas i bättre opinionssiffror. Men både pensions- och psykiatrieformerna var aviserade sedan tidigare. Då kanske "kömiljarden" kan lyckas bättre. Om den fungerar som den är tänkt - och patienterna plötsligt börjar upptäcka att det går snabbare att få hjälp i sjukvården - kanske kd-ledaren kan ta åt sig äran för detta.

Jag har ingen aning om hur det kommer att gå. Men som vanlig medborgare välkomnar jag alla försök att kapa vårdköerna.

(Uppdaterad: Under fredagen presenterade också statsrådet Maria Larsson(kd) en satsning på värdighetsgaranti i äldreosmogen. Under tre år satsas 200 miljoner, varav 90 miljoner får 2009)

Kulturministerns avgång. Det kräver Anders Ahlberg, chefredaktör för Medievärlden. Han är minst sagt irriterad på Lena Adelsohn-Liljeroths hantering av presstödet. Det handlar om turerna sedan hösten 2006 då det upptäcktes att EU hade invändningar mot stödformen. Först hävdade regeringen att man måste rätta sig efter EU och höra vad kommissionen har för kritik. Det har gällt ända fram till nu. Men i fredags skrev ministern att man nu inte bryr sig om vad EU tycker om presstödet, eftersom de inte har kunnat precisera sin kritik.

Därmed behåller Svenska Dagbladet och Skånskan en stor del av sina stödpengar på 60 miljoner, och Dagen - och en massa andra tidningar - får till slut den årliga höjning av presstödet med en och en halv miljon kronor som utlovades 2006.

Borde vväl bra då. Men Anders Ahlberg drar slutsatsen att kulturministern tvingats till den kovändning vi nu ser.  

Men han ställer också, indirekt, en fråga som nog många inom mediebranschen ställer sig i dag: Är det bara för att ta död på presstödet helt som man gör så här?

(Medievärlden är Tidningsutgivarnas tidning)

Uppdaterat: Signaturen VS nedan undrar i en kommntar: "Hur skulle man ta död på presstödet på det här sättet?"

En bra fråga. Ibland är man så inne i ett resonemang att man tycker det är självklart för alla.

Men tanken är väl ungefär så här: Det här förslaget provocerar EU-kommissionen så mycket att man kan tänka sig att den bara rakt av förbjuder det svenska presstödet, eller i alla fall det som går till storstadstidningar. Konspirationstanken är alltså att det är just det man (regeringen) egentligen vill ska hända, men den vill låta EU hålla i yxan.

Den som vill få ytterligare infallsvinklar i detta kan läsa Ylva Nilssons synpunkter på Newsmil-bloggen.

Förespråkarna för FRA-lagen säger att motståndarna missförstått den. Men om så många missförstått, och förespråkarna trots all debatt inte lyckats förklara lagen, då är den väl så luddig att det är något fel på den?

Med det resonemanget - det är inte ett ordagrant citat men en sammanfattning - ville Clarence Crafoord underkänna FRA-lagen.

Crafoord är chefsjurist i organisationen Centrum för rättvisa och en av dem som frågades ut vid centerpartiets hearing kring FRA, som ägde rum i dag i Stockholm.

I den grupp som utfrågades under rubriken "Integritet och juridik" fanns bara personer som i olika grad ifrågasatte lagen. I den första panelgruppen däremot, om Utrikes- och säkerhetspolitik, var variationen större.

Statsekreterare Håkan Jevrell (m), försvarsdepartementet, var förstås för. Anders Eriksson, förre Säpochefen var positiv till en lag, men tyckte inte att det här förslaget var bra, det behöver preciseras. Medan terroristexperten Magnus Norell ifrågasatte om det alls behövdes en lag, möjligen en komplettering av reglerna för nuvarande pågående spaning. Han var tveksam inför uppdelningen i svensk och internationell spaning. Svenskar kan mycket väl behöva avlyssnas, menade han. Men hans huvudargument var: Man bör veta vad man letar efter.

Anna Serner, vd för Tidningsutgivarna, sammanfattade mediebranschens oro. Den oron gäller källskyddet - att vanliga medborgare, men också politiker och höga tjänstemän - har rätt att anonymt meddela sig med pressen. Det hjälper inte, menade hon, att en uppgift som visar sig vara ett i grundlagen skyddat meddelande till en redaktion, i efterhand ska raderas. En tjänstemän ska fysiskt konstatera detta och utföra raderingen. Men även om meddelandet rent tekniskt är raderat, kan det intryck som budskapet lämnat hos tjänstemannen inte raderas bort.

"Hur ska då lagen se ut, för att säkra meddelarskyddet?" undrade Johan Linander (c), riksdagsman och ledamot i justitieutskottet. "Den bevisbördan ligger inte på oss, det måste ligga på dem som vill förändra lagen" svarade Anna Serner.

Europadomstolen var uppe vid flera tillfällen. Håkan Jevrell försäkrade att om den hade synpunkter på FRA-lagen så skulle Sverige rätta sig efter det. Clarence Crafoord hävdade att Europadomstolen är överbelastad med jobb, en sådan prövning skulle ta flera år. Och intentionen i Europakonventionen är inte att länderna ska lägga sig när gränsen för vad som är tillåtet - för att inte bryta mot skyddet av de mänskliga rättigheterna - utan de ska lagstifta med god marginal, så att de inte riskerar fällning i domstolen.

Alliansens partiledare har kallat till presskonferens i dag, på förmiddagen. Det kommer att handla om det budgetförslag man ska lämna om några veckor och som de ägnat den senaste tiden åt att förhandla om.

Vi vet en del om vad regeringen vill satsa på, men det ska bli intressant att se hur de olika partierna har lyckats i sina krav.

Det är klart att det blir ett steg till i jobbskatteavdraget. Och det blir satsningar på psykiatrin, liksom på forskningen. Men hur många miljarder till det ena och till det andra vet vi inte.

Hur mycket av de 30 nya miljarderna går till pensionärerna till exempel?

Och blir det satsningar på vägbyggen och/eller järnvägen?

Återstår att se.

"Gammelmedierna". Det är den lätt föraktfulla beteckning som används i bloggvärlden för att beskriva etablerade medier, tidningar, radio och tv.

Det är visserligen sant att "bloggarna" (om det nu går att tala om dem som en grupp, den är långt ifrån homogen) har inneburit en viktig utmaning för "gammelmedierna".

Men samtidigt blir jag ofta irriterad över den slappa sätt att skriva som många bloggare har. Jag tänkte på det häromdagen när jag läste en text som refererade till en nyhetsartikel som jag själv skrivit.  I bloggen fanns ett citat ur artikeln. Men på det sätt som bloggaren använt citatet får man intrycket att jag har skrivit det som i själva verket är en åsikt uttalad av en av de intervjuade. Det är säkert inte avsiktligt menat, jag hoppas det bara är slarvigt. Men sådant gör mig ändå irriterad.

"Gammelmedier" är naturligtvis inte heller befriad från den här typen av fel. Men där finns en helt annan strävan efter saklighet och allsidighet och - inte minst - en hel redaktions samlade kompetens och etiska regelverk i grunden för de texter som skrivs.

Det tycker jag själv är viktigt att ha i bakhuvudet när jag läser nyheter och åsikter på nätet. Det är skillnad på texter och texter.

En ny blogg som jag kommer att lägga till mina egna favoriter är före detta kollegan Birger Thureson.

Det där med "före detta" är lite tveksamt. Jag har en känsla av att han kommer att medverka rätt mycket i Dagen, även framöver. Han har fram till för någon vecka sedan vikarierat på vår ledarredaktion, det är det senaste inhoppet.

I sitt första inlägg skriver han synnerligen klokt (som vanligt) om diskriminering av äldre.

Välkommen till bloggosfären, Birger!

Jag hade rätt om trenden bland väljarna, men inte om hur stark den var. Det är väl min kommentar efter gårdagens experiment, att förutspå dagens Sifosiffror. Socialdemokraterna går framåt, men svagare än jag trodde, och moderaterna backar - också svagare än jag trodde.

De flesta förändringar i dagens Sifo är inom under felmarginalen.

Intressant att notera är att miljöpartiet minskar. Jag trodde de skulle vinna på sitt allt större närmande till socialdemokraterna och därmed en chans att bli regeringsparti efter valet. Men det är kanske något som snarare skrämmer mp-symaptisörer?

Kristdemokraterna ökar något, liksom övriga borgerliga. Jag skrev i går att FRA är en av de stora frågorna som torde påverka opinionen, men Toivo Sjörén på Sifo säger att den frågan i huvudsak engagerar de unga, vilket kan vara en förklaring till att den inte få så tydlig genomslag i mätningen.

Sverigedemokraterna fortsätter att befästa sin ställning som "troligt riksdagsparti".

Som det påpekades i en av kommentarerna i går är nästa viktiga fråga vad som händer sedan regeringen om en månad presenteras sin budget, med 30 miljarder till olika satsningar.

I morgon publiceras Sifos väljarbarometer. På bland annat några tidningsredaktioner (som ska publicera materialet i morgon) har man redan facit. Vi andra får roa oss med att gissa.

Det är två saker som påverkar opinionen just nu: ekonomin och FRA. Regeringens schabblande i den senare frågan torde ge utslag även i den här mätningen, och rent logiskt borde det vara moderaterna som tar stryk. Men när det gäller FRA är det svårt att veta var de missnöjda (oftast borgerliga) motståndarna ska lägga sina sympatier.

Eftersom moderaterna uppfattas som det (mest) regeringsbärande partiet så tror jag att väljarna straffar dem för att ekonomin verkar bli svagare.

Socialdemokraterna har haft dåliga opinionssiffror i sommar. Men jag gissar att de återhämtar sig i den här mätningen, knappast för att deras alternativ är så tydligt, men för att många väljare börjar känna oro för välfärdssystemen.

Så min gissning blir denna:

(Resultatet i juni inom parentes)

Moderaterna 20 (22,6)

Folkpartiet 7,0 (7,7)

Centerpartiet 5,5 (5,5)

Kristdemokraterna 4,0 (4,4)

Socialdemokraterna 44 (41,6)

Vänsterpartiet 5,5 (5,4)

Miljöpartiet 8 (6,6)

Sverigedemokraterna 4 (4,2)

Övriga 2 (2,1)

Ni som läser detta från och med söndag kan naturligtvis roa er med att jämföra direkt med facit.

Ibland kan jag tycka synd om JO, riksdagens ombudsmän, som tvingas behandla en hel del ganska banala frågor.

I går lämnade till exempel Andreas Pettersson i Skellefteå in en JO-anmälan om den omtalade handen på knapparna vid övergångsställena. (Läs bakgrunden här om du råkat ha missat det, men i princip handlar det om att Prismas Tekniks vd Jan Lund ser handen som ett budskap om vägen till Gud.)

På Dagen har vi sett lite roat på uppmärksamheten kring detta. År 2002 skrev Isabelle Hedander, som då var reportervikarie hos oss, om detta. Och för någon dag sedan gjorde hon en grej som inte är helt ovanligt i tidningskretsar: hon väckte liv i en gammal historia och gjorde ett webb-tv-inslag på Aftonbladet.

Och det är klart att sådant har visst genomslag....

Men hur i alla världen delar av den så kallade "bloggosfären" kan gå igång och bli upprörd över detta är helt obegripligt. Det har till och med startats en facebook-grupp med rubriken "Ingen Jesus i min trafik!"

Som motiveringen för motståndet skriver man bland annat: "Svenska staten som en sekulär stat skall inte betala pengar för att tvinga på dess rikes invånare religion!"

Och nu ska alltså några statliga tjänstemän ägna arbetstid åt att utreda detta. På grund av ytterligare några av alla dessa människor som känner sig kränkta av allt möjligt i sin omgivning.

I morgon (torsdag 21 aug) väcks FRA-frågan till liv i riksdagen igen. Det är visserligen "bara" en interpellation, det vill säga en fråga till försvarsminister Sten Tolgfors (m). Och interpellationsdebatter brukar inte bli särskilt uppmärksammade. Men här kommer många att vara intresserade av om det finns någon öppning för att regeringen skulle göra någon omsvängning i frågan.

"Avser försvarsministern att ta initiativ till att riva upp den nya lagen om signalspaning och tillsätta en bred parlamentarisk utredning?" är frågan från Patrik Björck (s).

Det vore väl sensationellt om Tolgfors svarade ja på detta, men man kan ju aldrig vara säker.

Debatten är den tredje på dagordningen så den torde starta någon gång efter 13.30-tiden.

På DN Debatt i dag upprepar Thomas Bodström den socialdemokratiska ståndpunkten: ny utredning.

Märkligt kan man tycka, detta att finansminister Anders Borg blivit företagarnas nya hatobjekt. Det är i en artikel i SvD i dag som påståendet framförs. Bland annat hänvisas till Gnosjöupprorets ledare, kd-politikern Stig Claesson, och Svensk Näringslivs vd Urban Bäckström.

Två intressanta teorier framförs i artikeln. Den ena, och mest sannolika tror jag, är att företagarna haft för stora förväntningar på en borgerlig finansminister.

Den andra, framförd av statsveteran Stig-Björn Ljunggren, är att Anders Borg framstår som så intelligent att han får andra att känna sig dumma.

En fråga som inte ställs i artikeln, men som är relevant, är: Skulle direktörerna vilja byta Borg mot Bosse Ringholm eller Pär Nuder?

Så är man tillbaka igen på riktigt då. Semestern är slut för den här gången.

Ett bra mått på att man haft en god semester är om man har svårt att komma igång med arbetet igen - därmed bevisande att man har kopplat bort jobbet ordentligt. I alla fall är det en hypotes som passar mig bra just nu.

 Ett litet svep bland andra bloggar ger följande noteringar:

 Merit Wager gör oss nyfikna genom att anonymt berätta om en maktmänniskas beteende. Man kan ana att det bara dröjer någon dag, sedan kommer hon att avslöja namnen.

 Jag har förut utnämnt kd-politikern Ingvar Svensson till Sveriges långsammaste bloggare.

Ett inlägg kom i augusti 2007 och sedan ett i juni i år. Men nu slår han till med ytterligare ett - om FRA-debatten.

Där radar han upp exempel på folk som inte förstått något, och därför är motståndare till lagen. En hel del rallarsvingar i vanlig ordning, men dock en del matnyttigt för alla som verkligen vill hitta argument FÖR lagen, och tycker att det faktiskt är ganska svårt att urskilja dem i debatten.

Här en bloggpost som jag hade tänkt att ni - stockholmare och stockholmsturistande svenskar i övrigt - skulle få fundera på under tiden som bloggen var semesterstängd. Men jag hann aldrig med det.

Det här ligger väldigt långt från politik. Men ibland sitter man där på tunnelbanan och funderar över livets stora frågor. En av dem är: Varför har Lasse Åberg ritat Stadshusets Tre kronor upp och ned?

Och en följdfråga är: Varför är det bara jag som undrar över detta?

Alltså: På de flesta stolsäten i kollektivtrafiken finns en klädsel som är designad av Lasse Åberg. Där skymtar flera kända stockholmsmotiv, som till exempel Stadshuset, och dess tre kronor i toppen. Det är bara det att de kronorna - i verkligheten alltså - är två i övre raden och en i den nedre. Men Lasse Åberg har ritat dem "tvärtom". Varför då? Försöker han retas med oss? Kom han ihåg fel när han ritade?

Det är den typen av frågor som infinner sig när man redan hunnit läsa både Metro och City

Nu blir det semesterstängt ett tag på min blogg. Om inget oförutsett inträffar öppnas den igen i mitten av augusti.

Välkomna tillbaka då!

Det har väl inte undgått er att Dagen har fått pris i Almedalen, Årets varumärke. Det var över 200 personer i den fullsatta Spegelsalen på Visby Hotel som applåderade oss - eller rättare sagt de som varit med och gjort arrangemangen. Jag har ju bara skrivit om allting.

Ostindiefararen var en av "medtävlarna". De kom fram efteråt och gratulerade vår opinionsredaktör Thomas Österberg. Och de tyckte inte att det var så försmädligt att det inte blev dom. "Vi förlorade ju mot Gud!". De tyckte att den konkurrensen var dem övermäktiga.

Nu kommer veckans bekännelse: Jag kommer inte att vara kvar i kväll och lyssna till Fredrik Reinfeldt.

Det är naturligtvis tråkigt. Det är viktigt vad statsministern säger, även om jag knappast väntar mig några stora överraskningar. Men nu är planeringen som den är.

(Jo, det betyder att jag missar vänsterpartiets dag också, men det är inte fullt lika allvarligt  Lars Ohly blir dessutom allt mer marginaliserad politiskt.

I dag har Dagen sina två sista seminarier, där bland annat Stanley Sjöberg medverkar.

Vid lunch ska vi också gå över till Visby Hotel och se hur det går i utnämningen av Årets varumärke i Almedalen, där ju (g) som i Gud-seminarierna är en av fem nominerade.

Det som känns lite jobbigt är att det har funnits flera andra intressanta seminarier som jag hade velat gå på men inte hunnit med. Broderskap har haft några intressanta rubriker och Svenska kyrkan likaså. Det hade gått att fylla flera Dagen med delar av utbudet här.