Riksdagen har under flera år arbetat med att popularisera debatterna. Detta vill jag egentligen inte raljera med, för i grunden är det ju riktigt tänkt. Att skära ned hårt på talartiderna och tvinga folk att inte stå och mala i talarstolen, bland annat.

Men i ibland blir det komiskt. I budgetdebatten i dag använde man sig av ett system där man tilldelat talarna ett visst antal minuter, att hushålla med. Ni vet som SVT brukar göra i vissa debatter inför riksdagsvalet.

I slutet av dagens debatt lät det så här när talmannen gav v ordet för en sista replik:

"Ulla Andersson har 18 sekunder på sig men Stefan Attefall har ingen annan möjlighet än att använda kroppsspråket."

Han valde att skaka häftigt på huvudet åt hennes inlägg.

Frågan är om det går att driva populariseringen ett steg till. Varför inte hyra in Robert Aschberg som "extra talman". Man kunde tänka sig Siewert Öholm också, men jag tror han är jävig, med tanke på att hans son sitter i riksdagen.

Luciano Astudillo och Sven-Erik Österberg har lett socialdemokratiska "Jobbrådslaget".

I dag presenterade de sina förslag. Jag skriver lite om det i morgondagens tidning.

Men jag kunde inte låta bli att göra en reflektion under presskonferensen.

Mona Sahlin fanns med, jag vet inte riktigt i vilken egenskap. Moraliskt stöd, kanske? Dragplåster, möjligen.

I alla fall: Om någon håller ett möte, till exempel på en arbetsplats, kan man se av vem personen söker stöd. Oftast chefen, förstås. Blicken söker sig till den som har högst auktoritet.

När Mona Sahlin hälsat välkommen gick hon och satte sig bland de lyssnande journalisterna. Vilket fick till följd att unga Astudillo hela tiden sökte hennes blick där hon satt långt ut på högerkanten (ja, sett från oss journalister alltså). Veteranen Österberg bligade däremot självsäkert rakt fram på publiken.

(Det har varit ett långt uppehåll i skrivandet. Resor och påföljande krasslighet är huvudorsaken. Jag lovar att försöka återkomma till mer intellektuellt högtstående inlägg, när jag blivit varm i kläderna igen)

Jag lyssnade till förre statsministern Ingvar Carlsson i går. Han talade hos Centrum för framtidsanalys.

Det handlade om hur man såg på religion förr och nu, särskilt inom politiken. Ingvar Carlsson påpekade att han inte var helt okunnig själv i frågan, han kom från ett religiöst hem. Men han upplevde en dragkamp mellan idrott och kyrka på söndagarna.

- Jag fick tillåtelse av mamma att gå och titta på Elfsborg klockan ett om jag först gick i söndagsskolan mellan 9 och 10.

Det var blå skoskydd som gällde i dag. För alla utom Säpo noterade jag.

Vi var en bunt journalister som följde alliansens partiledare på besök på en förskola i Stockholm.

- Der är sådana här man glömmer att ta av sig och upptäcker först när man sätter sig i bilen, avslöjade Jan Björklund.

Varför just Säpo slapp sätta på sig skoskydd förstod jag aldrig. Kanske har de utrustning gömd i sulorna? Eller så måste de snabbt kunna springa iväg och då riskerar de att halka på plasten?

Men det kanske helt enkelt inte var någon som vågade säga åt dem...

Om det politiska innehållet i detta studiebesök kan man läsa här och i morgondagens tidning.

Att alliansen lanserade förslaget just i dag är ingen tillfällighet. Det är samma dag som vårdnadsbidraget läggs till riksdagen. Det tyngsta argumentet från oppositionens sida mot den reformen har varit att kommunerna får färre barn i förskolan och att därmed minskar förskolans resurser. Då gäller det för regeringen att visa att man också satsar på förskolan,

Plötsligt börjar det ljusna för en bortglömd grupp: De allra fattigaste pensionärerna. Ofta handlar det om kvinnor i 70-årsåldern och äldre. De har slitit och jobbat hela livet, men oftast som hemmafruar. Därför har de nu bara några tusenlappar i månaden att leva på.

Jag skulle tro att gruppen är överrepresenterade inom frikyrkligheten. De klagar aldrig, det har de fått lära sig att det är näst intill synd.

En lågmäld grupp som inte skapar några större problem för politikerna, alltså.

Men nu kanske det händer något. Moderatledaren Fredrik Reinfeldt sa på moderaternas rikskonferens förra veckan att partiet vill ha ytterligare ett jobbskatteavdrag i höstens budget. Det skulle kosta 13 miljarder kronor, ungefär lika mycket som det jobbskatteavdrag som infördes vid årsskiftet. Den som har en månadslön på 20 000 kronor skulle få 250 kronor mer i månaden från och med 2009.

Förslaget mötte protester från representanter för de andra allianspartierna. Folkpartiets Johan Pehrsson ville satsa på vissa yrkesgrupper, som poliser och sjuksköterskor, medan Stefan Attefall (kd) prioriterade de sämst ställda pensionärerna.

Debatten fick statsministern att backa och till Ekot sa han:

- Det är viktigt att försöka hitta ett stöd som riktar sig till de pensionärer som har de minsta marginalerna. Exakt hur det ska utformas är på diskussions- och förberedelsestadiet.

- Jag är glad för att Fredrik Reinfeldt är beredd att stärka pensionärerna.

Det sa Maria Larsson, förste vice ordförande i kristdemokraterna, när jag i går bad henne kommentera debatten.

- Bättre villkor för de fattigaste pensionärerna är en fråga vi drivit länge, säger hon. Vi har drivit den frågan i budgetarbetet, men det är ett av de vallöften som vi ännu inte har genomfört.

Maria Larsson hänvisar till den genomgång partiet gjort som visar att man uppfyllt 75 procent av alla vallöften.

Ingen ifrågasätter partiets goda vilja. Men allt är en fråga om prioritering, att "välja sina krig" som det heter.

Jag förlorade vadet (se förra posten). Just i dag hade regeringen inget officiellt meddelande på DN Debatt. Visserligen hade samma tidning en nyhetsartikel om en del av den proposition som presenteras i dag, nämligen att folkhälsoministern vill ha en nollvision för självmord.

Men det räknas inte.

Det här är ingen jättenyhet, det har Maria Larsson sagt förut, bland annat i Dagen, men nu blir det också formellt regeringsförslag.

Så i morse satte jag in 100 kronor på Världens barns konto. 100 kr räcker till att ge 15 flickor lunch under det läger som utgör alternativet till den traditionella könsstympningsritualen, enligt Världens barns hemsida.

Det är det absolut värt att förlora ett vad.

Det kom ett pressmeddelande alldeles nyss:

"Onsdagen den 12 mars presenterar äldre- och folkhälsominister Maria Larsson huvuddragen i folkhälsopropositionen "En förnyad folkhälsopolitik" på en presskonferens i Rosenbad."

Jag fick en idé: Ska vi slå vad?

Jag slår vad om 100 kronor att den första presentationen görs i morgon, onsdag, på DN Debatt. Det är så regeringsförslag numera presenteras.

Bekvämt på sitt sätt. Då har journalisterna sett förslaget i förväg och kan kanske ställa bättre frågor. Men varför publicerar regeringen det inte på sin egen sajt?

Men vad då, vadslagning i en kristen tidning? Det går väl inte för sig.

Och vem skulle sätta emot?

Men vi gör så här: Om jag vinner nöjer jag mig med äran att ha rätt. Om den som vill sätta emot mig vinner, sätter jag in 100 kronor till Världens barn.

Jag nämnde i en tidigare post att S:ta Clara kyrkas sociala arbete var en av utgångspunkterna för en diskussion på moderaternas rikskonferens om välfärden. Carl-Erik Sahlberg berättade kyrkans moderna historia, från "vanlig" svenskkyrka till en socialt engagerad - och också andligt växande. Seminariet, som var ett av 42 stycken, hade rubriken "Högre kvalitet i välfärden". Ska man läsa utifrån partisekreteraren Per Schlingmanns "nyspråk" kan det betyda samma sak som "Högre valfrihet i välfärden".

Bryggan Karlstad, som arbetar med barn till dem som sitter i fängelse, var det andra exemplet från verkligheten. Medverkande var också socialborgarrådet i Stockholm Ulf Kristersson och Dagens chefredaktör, Elisabeth Sandlund. Den senare gjorde ett försök att problematisera frågan om den ideella sektorns roll kontra samhällets ansvar. Tyvärr uppstod inget samtal på grund av dålig planering av tiden. Det blev bara fyra inlägg i frågan.

Ulf Kristersson, socialborgarråd i Stockholm, tyckte att det ofta sägs dumheter i debatten om frivilligarbetet i förhållande till det offentliga. Därför hade han skickat ett brev till stadens kyrkoherdar och frågat om de hade något exempel på fall där de varit tvungen att ta över det sociala ansvaret för någon person som staden svikit. Om jag förstod honom rätt hade han inte fått något svar.

Men han var också självkritisk, de borgerliga är ofta väldigt snabba lovorda frivilligarbetet, men det var inte alltid som de deltar. Han citerade Mats Svegfors som sagt något i stil med "man ser inte så ofta i den ideella sektorn dem som predikar om den sektorns stora värde".

För den som vill läsa mer om konferensen i Göteborg: Jag skriver i dag en kommentar om vad moderaternas kampanj inför 2010 kan betyda för de andra partierna i alliansen

Opinionsmätningarna avlöser varandra. Dagens mätning från Demoskop säger att både vänsterpartiet och kristdemokraterna skulle kunna åka ur riksdagen, om det vore val i dag.

3,3 procent för v och 3,2 för kd är siffrorna.

Anders Jonsson skriver intressant om detta i dagens Expressen: "Att de två riksdagspartier som styrs mest av värderingar ligger risigast till säger ganska mycket om vår tid."

Några reflektioner från moderaternas kommundagar i Göteborg i går.

(Eftersom jag inte är någon större teknisk begåvning lyckades jag inte få över några rapporter på plats, det krånglade med kontakten med tidningens nät. Nu är jag tillbaka i Stockholm)

Närmare två tusen kommun- och landstingspolitiker träffas i en och en halv dag för att diskutera politiken framåt. Partiledningens fokus är tydligt: Hur vinner vi även valet 2010?

Det är ett parti som bestämt sig för att behålla makten. Så måste man väl tolka den offensiv som moderaterna nu drar igång. Inte bara att de ska ut och besöka tusentals arbetsplatser. Hela partiet är inriktat på frågan: Vad gör vi nu?

De kan konstateras att de vann 2006, men att det långt ifrån är säkert att de vinner 2010. Och vad gör man då? Eftersom de är strateger - den stora strategen i partiet tycks vara PR-proffset, partisekreteraren Per Schlingmann - så arbetar de metodiskt. Och de erkänner att de hittills inte lyssnat tillräckligt bra.

När man läser Schlingmanns bok "Med sikte på framtiden" undrar man för övrigt om det är han som är ideologen, inte Reinfeldt.

Moderaterna och alliansen vann för att man var bäst på "jobben", i alla fall enligt den egna valanalysen. Nu ska man lösa vårdkrisen. Ja, inte bara vården, men den är väl den enskilt viktigaste delen av "välfärden", som är det nya slagordet.

"Vem är bäst på att finansiera och utveckla välfärden?" frågade Per Schlingmann. Den som vinner den kampen vinner också nästa val, menade han.

I sjukvården är lösningen "släpp personalen loss", skapa alternativ och låt patienterna få makt. Frontfigur är sjukvårdslandstingsrådet i Stockholm Filippa Reinfeldt.

Alla gräsrötter är inte lika övertygade, märktes det på ett seminarium jag deltog i. Kanske behövs det också lönehöjningar för personalen, tyckte någon. Och man var också rädda för att tjänstemännen skulle få för mycket makt. Politikerna får inte dra sig undan sitt ansvar.

Jag har också varit på seminarium, där Dagens chefredaktör och Carl-Erik Sahlberg i S:ta Clara kyrka, medverkade. Jag återkommer till det.

När båtmässan hade inledande presskonferens talades det en hel del om att "miljön" var en viktig faktor i år. Även om båtmässegeneralen Thomas Sandberg medgav att det kanske inte var huvudfokus. Men han lyfte fram det faktum att en av tillverkarna, Flipper, bara har dieselmotorer på sina inombordare. Dessutom finns ett par exempel på eldrivna båtar.

När man går runt i mässhallen i Älvsjö, som vanlig besökare, är det svårt att upptäcka något förändrat miljötänkande. Här finns båtar av alla storlekar, men de som sticker ut mest är förstås de största.

Rekordet är en gummibåt för flera passagerare, ni vet de där som ser ut som bussar utan tak. Den här har fyra motorer på 250 hästkrafter.

För mig, som mest rör mig i Mälaren i en liten motorbåt och får ägna rätt mycket tid åt att styra undan från svallvågorna från alla snabbgående båtar, skulle det inte sitta fel med lite mer reglering av sjölivet. Det är sådan sak som man inte säger högt bland folket på mässan, eller hemma i båtklubben. Det är värre än att svära i kyrkan.

Bara det faktum att det snart införs ett båtkörkort har det gruffats en hel del inför. Tänk då om man skulle införa hårdare fartgränser på sjön, kanske till och med totalförbud för motorbåtar i vissa vatten.

Alla tillverkare skulle tvingas skaffa elmotorer som alternativ. Så småningom skulle livet på sjön återgå till den rofyllda tillvaro som den bör ha varit en gång i tiden: Bara tystgående, långsamma båtar som glider fram över vattnet.

Nu drar jag till västkusten. Ska bland kolla läget hos moderaterna (deras kommundagar). Kanske blir det lite bloggande därifrån.

Efter tv-debatten i kväll mellan Mona Sahlin och Filippa Reinfeldt, om sjukvården, försökte jag få hustrun att svara på vem hon skulle rösta på av de två, om man bara skulle utgå från de här minuterna tv-debatt.  Jag fick förstås tillbaka frågan.

Det de diskuterade var "Vårdval Stockholm", som funnits sedan årsskiftet och som enligt Reinfeldt ökar valfriheten eftersom att patienterna kan ta med sig sin "patientpeng" och bli behandlad var de vill i länet. Enligt Mona Sahlin betyder det att utsatta förortsområden, där man också lagt ned flera närakuter och där folk är sjukare, är förlorare.

Eftersom Sahlin tycker att det är en principiell fråga, och att "Vårdval XX" kan tänkas dyka upp även på andra håll i Sverige, vill s-ledaren göra nationell politik av debatten i Stockholms län.

Eftersom jag varit frisk hittills i år och inte heller kan detaljerna i Vårdval Stockholm kan jag egentligen inte avgöra vem av de två som har rätt i sak. Men ser man bara till debatteknik och framtoning, hur trovärdigt olika argument kändes, och så vidare - alltså dela ut poäng ur tv-soffans perspektiv - då vann Mona Sahlin just den här debatten.

Vilket parti är bäst på att lyssna på väljarna? Det är den tävling som just nu pågår i svensk politik. Nästan alla har de tillsatt arbetsgrupper för att förnya sin politik. Senast var det centern, som i fredags inledde sitt arbete med förnyelsegrupper.

"Rådslag", "framtidsdialog", med mera, kallas de olika försöken att garantera att man uppfattat väljarnas åsikter.

Demokratiskt och bra, förstås. Om partierna samtidigt kommer ihåg att de är bärare av idéer, inte opinionsinstitut. Det finns fortfarande utrymme för partierna att driva opinion, och ibland måste det ske i motvind.

I dag (måndag) skrev jag (för tisdagstidningen) om ett fall som uppmärksammats även i andra medier. En högre chef på Migrationsverket, Eugen Palmér, har omplacerat en annan chef för att han på sin blogg envetet försvarar Israel.

Nu ville inte herr Palmér svara på frågor kring detta, alternativt att pressavdelningen på verket lagt munkavle på honom.

I stället skickade han ett skriftligt uttalande, sådant man skickar när man inte vill ha besvärande uppföljningsfrågor. För mig har ett sådant agerande bara en innebörd: "Jag vågar inte ställa upp på en intervju."

När uttalandet så småningom kom, sent på eftermiddagen, måste jag medge att jag fick ett gott skratt. För verket hade av misstag skickat texten i ett sådant format så man såg alla ändringar som gjorts. Kolla bilden nedan! De måste ha kämpat rätt tappert med texten.

Hade det inte varit lättare att bara svara på våra frågor?

Det uppstod en liten minidebatt här, när jag refererade en synpunkt att man borde ändra begreppen kring könsneutrala äktenskap.

Ska man följa det svenska språkets regler så borde homosexuella äktenskap heta enkönade äktenskap och heterosexuella kallas samkönade. Tvärtom mot i dag alltså!

Liten debatt här, men nästan ingen diskussion i allmänna medier om detta, som jag har sett. Lite förvånande kanske. Men det kommer nog.

Inom kristdemokraterna har man i alla fall reagerat med glädje på utspelet:

"Toppen! Nu kan Göran Hägglund gå ut och säga att han är för samkönade äktenskap, och så är problemet ur världen!"

PS. Veckans roligaste citat tillskriver jag Sissela Kyle i favoritprogrammet Spanarna i P1:

"I höstas utfärdade socialstyrelsen en förordning om att hela Sverige skulle friskskrivas:"

Företaget Fortum Värme, till hälften ägd av Stockholms stad, gör miljardvinster. Samtidigt ökar oron i huvudstaden för att underhållet av gasnätet ligger efter, enligt sajten E24. Men det händer väl inget förrän det smäller ordentligt.

Är det girigheten som styr?

Apropå girigheten undrar man varför staden har sålt flera stora köpcentrum till ett brittiskt bolag, Boultbee.  Bland annat hela Skärholmens centrum.

Nu klagar butiksägare och andra hyresgäster på chockhöjda hyror. Och Skärholmens bibliotek kanske måste flytta. 

Var finns de framtida gemensamma mötesplatserna, kan man undra. Det är väl bara en tidsfråga innan Sergels torg blir privatägt.

Jag har inget emot privata företag. Men i alla tider, och i alla städer och byar, har torgen varit viktiga samlingsplatser. Ägda av alla gemensamt. Nu har vi överlåtit makten över torgen till ett antal kostym- och portföljbärare i London.

"Samkönad" det är bara sniglar. Det påpekade en av journalisterna när Maria Larsson var gäst hos riksdagsjournalisterna i dag.

En som utrett detta är Dagens Nyheters språkexpert Catharina Grünbaum. I en krönika nyligen skrev hon:

"Det bör heta enkönat äktenskap, enkönade par, enkönade förhållanden, enkönade grupper. Det säger tydligt att det rör sig om ett och samma kön. Samkönad är en biologiterm med betydelsen 'som har både han- och honorgan på samma individ' - till exempel blommor med både ståndare och pistiller, sniglar och andra hermafroditiska djurarter."

Hon vill vända på begreppen faktiskt - och kalla homoäktenskap för "enkönat äktenskap" och heteroäktenskap för "samkönat äktenskap".

Men oberoende av vilket begrepp som användes kunde Maria Larsson inte förutspå hur frågan om könsneutrala äktenskap kommer att sluta i regeringen. Hon höll med att det fanns likheter med Öresundsbron. Man kan inte säga både ja och nej till att bygga en sådan. Vilket fick centerministern Olof Johansson att reservera sig i regeringen, en gång i tiden.

Hur känns det att väljaropinionen blir allt mer moralliberal, undrade någon. Maria Larsson parerade frågan, men påpekade att i just frågan om könsneutrala äktenskap har kd i alla fall med sig 30-35 procent av folket.

Hon ville inte svara på frågan om det var rätt av IOGT att utesluta Åke Green. Hade kunnat bli en kul rubrik annars.

Ragnhild Karlsson är en ung miljöpartist som går i spetsen för kampen att kvinnor och män ska få ha samma sorts badkläder på offentliga simhallar. Alltså topless för alla. Nu har hon även fått Grön Ungdom med på samma linje.

Rätt obegripligt. Vilket framsteg för feminismen skulle det vara? De män som betraktar kvinnor som sexobjekt lär i alla fall inte protestera mot Ragnhild Karlssons idéer.

Vad blir nästa krav? Rimligen att alla separata omklädningsrum för herrar och damer avskaffas. Tror ni mig inte? Vänta bara, det kommer.

Uppdaterad måndag lunch: Kommentaren "Är kvinnor myndiga?" (se nedan) undrar vad problemet är. Nej, det är helt rätt, problemet är inte mitt. Jag är varken kvinna eller medlem i Grön Ungdom. Och jag tillhör den privilegierade skaran som alltid simmar topless i Skärholmens simhall.

Jag lyssnade på José Manuel Barroso, EU-kommissionens ordförande, i riksdagen i dag.

Efteråt skulle det vara en frågestund för riksdagsledamöterna. Det borde väl kunna bli lite hetsig debatt: EU:s verkställande chef mot svenska parlamentariker.

Men icke då. Det var den artigaste tillställningen på länge. Det var nästan så att riksdagens veckofrågestund med statsråd, strax före Barossos anförande, kändes fräsch i jämförelse.

Barrosso försäkrade hur glad han var över att få besöka ännu ett parlament, den 17:e i ordningen, hur mycket Sveriges medlemskap tillfört unionen och vilket föredöme vi är för andra nationer på flera viktiga områden (ekonomisk tillväxt, miljö, globalisering och social rättvisa).

Nåja, det är väl hans jobb, att charma nationella politiker och få dem att känna sig betydelsefulla. Men inte var det mycket till spets i frågorna från de närvarande riksdagsledamöterna. Barrosso fick ungefär chans att försäkra att EU också arbetar för att kvinnor inte ska fjättras vid hemmen, att man är på god väg att bli mer jämställda i själva kommissionen och att Turkiet borde få bli medlemsland, när så småningom en majoritet av EU-länderna förstått hur bra det är.

Nu gick jag inte dit för att jag hoppades på hetsig debatt, utan för att lära mig mer om europafrågorna, men nog hade jag trott att det fanns några områden där de svenska parlamentarikerna kunde ha anledning att ta en rejäl dust med högste EU-chefen.

Regeringen tvingades backa i dag, på det där med att man inte via en privat sjukförsäkring skulle kunna få mer än 75 procent av sin lön, om man är sjuk.

Reinfeldt antydde redan förra veckan, vid en pressträff, att det kanske skulle bli problem att få igenom det.

Vad blir nästa fråga alliansen tvingas backa på?

I förra veckan meddelade regeringen att man var överens om nya försörjningskrav vid anhöriginvandring. Alltså att man först måste ha jobb och bostad, innan man får ta hit familjen. Till slut hade kristdemokraterna gått med på det. Eftersom det är tänkt att efter fyra år får man i vilket fall som helst ta hit familjen, även utan bostad och arbete.

Frågan är om detta blir ännu en fråga där regeringen tvingas backa. Kristdemokraterna må ha vikit sig i regeringen, men inom partiet finns motståndet kvar. Anders Wijkman var snabbt ute och tog avstånd.

Avgående KDU-basen Ella Bohlin är också väldigt kritisk. På sin blogg citerar hon mp:s språkrör Peter Eriksson: " Det är en märklig kovändning i familjepolitiken som regeringen nu genomför. I valrörelser säger sig regeringen vilja satsa på familjen, men det verkar bara gälla svenska medborgare, inte de familjer som flyr från förföljelse och förtryck".

Och Ella Bohlin kommenterar:

"Miljöpartiet har helt rätt i sin kritik mot Kd. Vi gav ett löfte att detta inte skulle bli verklighet och ändå är vi där idag."

Att "kristna väljare" röster mer borgerligt bekräftas av de undersökningar som görs av väljarbeteenden. Citattecknen runt begreppet beror på att det kan ifrågasättas vilka som är kristna väljare. Alla de 5,5 miljoner som tillhör Svenska kyrkan?

Nej, men man kan ansluta sig den definition som valforskarna Sören Holmberg och Henrik Oscarsson i Göteborg använder: hur ofta går man i kyrkan?.

I sin rapport om valet 2006 påpekar de att sambandet mellan kyrkogångsfrekvens och partival fortfarande är starkt, trots sekulariseringen och minskad kyrksamhet.

I valet 2006 var socialdemokraterna de stora förlorarna, de minskade med 12 procentenheter bland kyrkobesökarna. Kristdemokraterna ligger som vanligt i täten, med 35 procent.

Det här är inga heta nyheter. Dagen har i flera artiklar skrivit om hur gruppen "kristna väljare" röstar. Men jag tycker det är intressant att citera ur den rapport som SCB presenterade förra veckan, det där det finns ett kort avsnitt om religion:

"Som tidigare analyser i rapporten tydligt har visat kan väljares inställning till kristna värderingar, till familjepolitik och till sakfrågor om etik- och moral aldrig uteslutas från seriösa försök att förklara svenskt väljarbeteende."

Jag hittade en annan intressant tabell, nämligen vilka profilfrågor som väljarna uppfattade att partierna har, eller i alla fall hade under valrörelsen 2006. I stort sett stämmer det väl med vad partierna vill bli profilerade som:

Här är ett antal tydliga tonviktsfrågor och det parti som väljarna tycker har skarpast profil i den frågan:

Skatter -  m

Vänster-höger ideologi - v

Sjukvård/välfärd - s

Familjepolitik - kd

Utbildning - fp

Miljö - mp

Sysselsättning - m (men även s och c är starka)

Invandring/flyktingar - fp

Här är några ämnen där stödet svagare för respektive profilparti, men det är ändå det angivna partiet som väljarna anser vara mest profilerat på just den frågan:

Ekonomi - c

Pensioner/äldrevård - s

Moral/religion -  kd

Bostäder - inget

Jordbruk/decentralisering - c

Internationellt/försvar - v

Energi/kärnkraft - mp

EU/EMU - v

Lag och ordning - fp

Jämställdhet - v

Här är länk till rapporten - i pdf-format (4574 kb)

Fredrik Reinfeldts favorit i det amerikanska valet är Barack Obama, berättade han vid en journalistträff i riksdagen i dag.

"Man kan inte vara emot sin egen politik", var hans recension av Obama.

Men egentligen har han svårt att identifiera sig med någon av kandidaterna.

- Att de alla står bakom dödsstraffet och vapenlagarna och alltid refererar till sin egen gudstro gör det är svårt att översätta det till våra förhållanden, tyckte han. Reinfeldt konstaterade att han själv inte skulle kunna vara kandidat i det amerikanska valet, av det här skälet.

Republikanska kandidater ansåg han det svårt att stödja, eftersom de är mot abort och beroende av kristna aktivister.

Frågan om det låsta läget kring könsneutrala äktenskap kom inte upp under själva samtalet, men Lennart Lundberg från Kyrkans Tidning och jag frågade honom efteråt. Han hade inte så mycket nytt att säga. Men han hade svårt att se en kompromiss. Det gäller också förslaget att släppa ordet "äktenskap", vilket han inte kunde tänka sig.

- Nej, för då är det inget förslag om könsneutrala äktenskap utan något annat.

Fredrik Reinfeldt ville inte utesluta att propositionen skulle komma senare under året.

Det finns många sällskap i riksdagen, kan man konstatera när man läser den nyss utgivna Riksdagens ledamöter 2007/2008.

Riksdagens nykterhetsgrupp känner många till, liksom Riksdagens kristna grupp. Färre har kanske hört talas om "Helgas", en förening "till gagn för kvinnliga socialdemokratiska riksdagsledamöters kropp och själ".

Skulle vara intressant att sitta som en fluga på väggen hos dem. Jag kan gissa att de har synpunkter "mellan skål och vägg" på till exempel manliga härskartekniker.

Jag vet inte om "Helgeandspojkarna" är tänkt som en motpol, men den är till för "sportande socialdemokratiska riksdagsmän". Inga kvinnor?

Somliga är breda (Riksdagens idrottsklubb) andra är smalare (Riksdagens nätverk för integrativ medicin.)

Alltid redo är man sannolikt i Riksdagens scoutnätverk som leds av Ewa Thalén Finne (m). Här finns förstås både rojalistiskt nätverk och republikanskt sällskap.

En förening finns som vill stödja den människosyn som är förankrad i den kristen etiken och västerländska humanismen och främja människolivets okränkbarhet, Forum för familj och människovärde, leds av Walburga Habsburg Douglas och Mikael Oscarsson.

"Humanisterna har kapat Fadimes minne"

Så lyder rubriken på ett blogginlägg av domprosten i Uppsala, Tuulikki Koivunen Bylund.

Nyligen hölls minnesceremonier efter Fadime Sahindal, som mördades av sin far för sex år sedan. Ett så kallat hedersmord.

Men domprosten berättar att hon på dödsdagen besökte graven. Samtidigt hölls ett möte arrangerat av föreningarna "Glöm aldrig Pela och Fadime" och "Humanisterna". Sara Muhammed, ordförande i "Glöm aldrig"-föreningen höll tal. Hälften av hennes tal ägnades åt religionskritik. Hedersmord är religionens fel och bara i ett religionsfritt Sverige skulle mord och förtryck upphöra, var budskapet.

Domprosten förundrades, men hon ville inte skända Fadimes minne genom att börja argumentera vid graven. Dock går hennes analys åt ett helt annat håll:

" Det är den patriarkala traditionen, som håller dessa förfärliga seder vid liv. Kvinnor har inget egenvärde, de betraktas som mäns egendom. Det först i ett jämställt Sverige - inte religionsfritt - som dessa traditioner kan brytas."

Jag såg första delen av tv-serien Om ett hjärta i går kväll. Jag var lite nyfiken både på serien och på Solveig Ternström, som spelar huvudrollen som den kvinnliga läkaren. Hon står dessutom för idén som manuset bygger på.

Solveig Ternström är ju numera centerpartistisk riksdagskvinna och jag intervjuade henne för ungefär ett år sedan, när jag träffade en nyvald riksdagsledamot från varje parti. Jag har inte haft möjlighet att följa hennes arbete i riksdagen efter det särskilt noga, så jag vet inte om hon är en bra politiker. Men jag tyckte hon gjorde en bra skådespelarinsats i seriens första avsnitt.
Det är hennes rollfigur som står för civilkuraget. Budskapet är att kvinnliga patienter med symptom som kan tyda på hjärtproblem inte tas på samma allvar som manliga.

När jag träffade Solveig Ternström hade hon just avslutat tv-inspelningen och vi pratade en hel del om den här formen av diskriminering. Jag kunde berätta för henne att jag själv, bara ett par år tidigare, blivit skickad till akuten på Huddinge efter ganska svaga indikationer på hjärtinfarkt, men snabbt omhändertagen och opererad inom en vecka. Just då vikarierade jag som chefredaktör, så det skulle kunna bekräfta teorin att medelålderns män i karriären prioriteras i den här delen av vården.

Om serien kan få igång en rejäl diskussion kring detta har Solveig Ternström nog påverkat politiken mer än vad hon kan göra under en hel mandatperiod i riksdagen.

Uppdaterad 29 jan - kl 16.00:

Det är intressant att konstatera att under tisdagen - tidpunkten är knappast en slump - presenterade åtminstone två partier uttalanden som könsdiskriminering i vården.

"Det är fullständigt oacceptabelt att kvinnor får vänta längre än män på att få komma till husläkaren", säger kd-gruppledaren i Stockholms läns landsting, Pia Lidwall

På fredag startar centerpartiets kommundagar i Skövde och där kommer Centerkvinnorna att presentera en studieplan för fördjupning inom jämställd vård. I rapporten konstateras bland annat att kvinnor får vänta cirka sju dagar längre än män på en hjärtoperation.