Tidig gryningstimme. Men livet har redan börjar sjuda. Ett ofattbart och obeskrivligt under. Och så innerligt vackert.
Under varje sten myllrar liv, i tjärnen myllrar liv, vid strandkanten myllrar liv, i skogen som omsluter tjärnen myllrar liv. Betingelserna just på denna lilla planet har välkomnat livet. Jag tar en hand full med jord i min hand - och där ligger liv i mångfald. Allt från daggmasken till miljoner och åter miljoner organismer.
I mossmattan under mig finns ett universum. Där lever tusentals fyrfota björndjur med hjärta, hjärnor, lungor och njurar. De lever sitt familjeliv i sina samhällen, de betar i mossmattan och är ett under av livsvilja. Ingen har lyckats förklara hur de kan överleva i temperaturer långt under 250 minusgrader, de är ett under i sig.
Fåglar sjunger, de är praktiska, de sjunger i gryningstimmen därför att de har tid. När solen jagat bort älvorna och livet börjar vakna börjar jakten på föda och det blir ont om tid för sång.
Lena och jag har vaknat tidigt, har stuckit ner till bryggan. Har med oss nybryggt, och nymalet, krav- och rättvisemärkt kaffe i termos och några mackor. Allt placerat i en fyrkantig kylväska med Dagens logga.
Vann väskan förra året. Deltog i seminarium som Dagen höll i Visby, debatterade med dåvarande pingstledaren Sten-Gunnar Hedin, och på kvällen svarade jag rätt i en frågesport som Mackan arrangerat.
Mackan är ståuppkomiker. Och frälsningssoldat. Mina fördomar utmanades... En frälsis ska inte vara rolig...
Blir småpurken över att en semesternisse fått för sig att han ska köra motorbåt som en galning i gryningstimmen. Som om han ägde viken. Själv känner jag, när jag kommer ner till bryggan, att jag kommer på besök till hägerns, lommens, snokens och doppings land. Vägrar ha motor på båten. Ror gärna, och paddlar kajak.
Vi simmar några hundra meter, vattnet har blivit kyligt efter den senaste veckans taskiga väder så den långa turen ända in till vikens slut får vara idag.
Har alltid gillat att simma. Farsan fick spader när jag som liten simmade ut någon kilometer från badstranden på Capri, rakt ut till de där välkända klipporna som symboliserar ön...
Ägaren på pensionatet, där vi bodde, tackade Gud för att inte hajarna tagit mig. Min far tittade förvånat på henne. Vi talade inte om Gud hemma. Inte om religion heller. Kanske därför det blev mitt bästa ämne i skolan...
Väl tillbaka i huset, efter Lenas och min tur ner till bryggan, surfar jag på nätet och läser blaskorna, som redan landat i brevlådan. Håller koll på allt från socialistiska ETC till Dagen. Hur ska man annars veta vad som rör sig?
Dags att skriva tre saker: för det första dagens blogg för Dagen, för det andra inlägg på min egen blogg och för det tredje en artikel till Stockholms Fria Tidning, med deadline om några timmar. Den får handla om politikens under, om hur det kan komma sig att en borgerlig regering driver igenom ett övervakningssamhälle, som vore det Östtyskland. Ja, ni vet det här med FRA-lagen... Vi hörs!
