Några rådjur - en mamma med två ungar - vandrar utanför fönstret på turnébussen. Det är nästan obarmhärtigt vackert!
Försiktigt, nyfiket och vaksamt tittar de sig omkring. Öronen tycks speja efter hotande ljud. Honan har genomgått en lång graviditet, en märklig gravidiet - och fött sina ungar som nu fulla av livskraft dras mellan att vara nära sin mamma och att söka sig bort på egna äventyr.
Mamman blev befruktad någon gång i augusti förra året, men när den befruktade äggcellen delat sig några gånger stannade den upp, bidade sin tid för att fortsätta sin utveckling i rätt tid för att kiden skulle födas när majvärmen lockat igång fotosyntesen så att det finns mat att äta.
Varför hon finns till vet ingen, det låter sig inte förklaras ens i vetenskapliga termer. Och de religiösa termer som påstår att hon skulle vara utan "själ" - till skillnad från människan - kan jag inte förstå. Är det inte hög tid för människan är inse att hon bara är bäst på en sak: att vara människa. Och hon är den enda art som kan - och är på väg att - förstöra livet på vår lilla blåa planet i det oändliga kosmos. Människan sägs vara skapad till Guds avbild: frågan är vilken Gud man då talar om. Gamla Testamentets?
Religioner har sina sidor. Också kristendomen. Men det innebär inte att vetenskapen är fri från bister. Förstås. Vetenskapen har försökt förstå naturen genom att bryta sönder helheten i små delar. Men helheten kan väl inte begripas med hjälp av dess beståndsdelar? Man kan inte förstå en cell, en mus, en hjärnstruktur, en familj, ett samhälle eller en kultur om man isolerar företeelsen från sitt sammanhang. Känslan av att vare del av något stort - och om du så vill heligt, i en vid bemärkelse - går inte att beskriva, den är en känsla som kanske varje levande varelse kan få uppleva om stunden är den rätta.
Jag skrev någon gång att någonstans på den långa resan till Nu isolerades kunskapen och placerades i en speciell behållare, benämnd hjärnan. Det intuitionen berättat för snart sagt varje ursprungsbefolkning har vi, den moderna människan, tappat. Vi har därmed i civilisationens namn blivit alltmer ociviliserade. Någon har sagt att vi har en hel flygel inom oss men ändå bara lär oss att spela någon enkel barnvisa. Jag tror att det är så. Och jag är ganska nöjd med att den nya vetenskapen tycks inse dessa brister.
Vi är på väg mot Munkfors. Fred och Eva är kvar hos Thomas och Birgit, där vi åt en härlig supé igår kväll. Hör på radion att man inom EU funderar på att registrera, kontrollera och övervaka bloggare. Bloggare skall kategoriseras. Snygg fortsättning på FRA-lagen... Jag undrar när man vill övervaka vad vi säger i köket, vad vi gör i sängkammaren och hur vi beter oss på toaletten. Och hur länge det dröjer till en aningslös medborgare låter någon radioreporter få veta att det inte gör något, för han/hon har inget att dölja. Han/hon har rent mjöl i påsen. Snart lever vi alla i ett enda stort Big Brother.
För övrigt tittade en groda upp på oss, från kanten på en damm, igår. Undrar om den var utrustat med en nanoliten mikrofon, utsänd från FRA. Fråga: Vad gör kyrkorna och samfunden för att reagera mot det övervakningssamhälle som växer fram. Jo, det finns medvetna kristna journalister och bloggare som reagerar - men själva samfunden? Är det som vanligt så att kyrkor vaknar för sent? Fegt och kryptiskt? Precis som man gjort när det gällt miljöförstöring, gentekniken och mycket annat. Åtskilliga gånger har kyrkorna varit några av miljörörelsens motparter.
Kanske den stora tragiken är att man delar upp livet i det jordiska och det himmelska. Där man inte brytt sig så mycket om det jordiska, i tro och hopp om att det skall lösa sig i himmelen. Den kristna höger i USA tycks se klimathotet som ett hopp. Och påven varnar för att man skall bry sig för mycket om klimat och miljö... Skäms man inte? Är man så uppfylld av den ganska egoistiska tron på sin egen frälsning att man blundar? Så många gånger, under mina drygt tjugo år i politiken, har jag varit så besviken på kyrkligt ointresse och avsaknad av engagemang för vår jords överlevnad.
Redan Elin Wägner reagerade kraftigit mot detta, det gjorde att hon blev kväkare. Ja, det är inte därför bilden föreställer grodan förstås, även om den är bra på att kväka.
Jag har också många gånger blivit besviken på kyrkornas ointresse i miljö- och rättvisefrågor. Just nu slår det mig att det kan vara en generationsfråga. Andelen äldre medlemmar i kyrkorna är betydligt större än den yngre och kunskaper om miljö- och överlevnadsfrågor - och passionen för dessa - finns oftare hos de yngre. Möjligtvis. Vad säger ni andra kristna?
För mig är det uppenbart att vår förstöring av Jorden är en del av det som kallas synd. Vi bryter de lagar som Gud har skapat och vi missbrukar den makt han gav oss över planeten. Istället för att respektera allt liv, älska och bevara det som goda förvaltare roffar vi åt oss och förstör och till sist råkar vi alla illa ut. Jorden är en gåva till oss och vi är en gåva till den. Jorden är en gåva till oss i form av plötsliga grodor som plirar på oss och vackra rådjur och inte i form av jättelika gruvkratrar och utfiske.
Du nämner att USA:s kristna höger tycks se klimathotet som ett hopp. Det är möjligt att många gör, en sorts eskatologiskt hopp då? Som i att "tjoho, nu får alla se att profetiorna om den sista tiden stämmer"? Men det är ju inte min uppgift som kristen att driva Skapelsen i fördärvet utan att så långt jag förmår sätta stopp för det!
Visst tror jag på Bibelns profetior, men inte alltid som ett resultat av Guds vilja, utan ibland också som ett resultat av det elände vi bjöd in i världen när människan valde bort Guds vilja i syndafallet. Som kristen är det min uppgift att välja Guds vilja och den är inte att vräka ut så mycket växthusgaser som möjligt så slutet "äntligen" kan närma sig. Det vore som att begå självmord för att komma till himlen fortare. Mycket av det som sker är inte ett dugg Guds vilja, det är därför Fader Vår innehåller raden "Låt din vilja ske", ett sätt att säga "Gud, visa mig och andra hur vi kan medverka till att din vilja sker."
Namn (Måste anges)
Epost (Måste anges, publiceras ej)
Prenumerera på nya kommentarer via epost
Hemsida
Kommentar