Tisdag kväll, klockan 23.15. Vi har lämnat By, utanför Avesta, där vi just avslutat sommarens premiärföreställning av (D)elvis Presley - berättelsen om Elvis och tiden som var.
Bilden föreställer full koncentration innan inträde på scenen. Alltid lika stressigt, den här gången slogs vi mot Anders Lundin och Morden i Midsomer på teve. Men det gick bra, fullsatt hus och kanonstämning. Det var några månader sedan vi avslutade en turné på Västkusten, med spelningar bland annat på Redbergsteatern och Nääs Slott - så risken var att vi var ringrostiga. Men, icke. Tack och lov.... (får man säga så fast man inte är troende...?)
Det här är väldigt långt från miljöfrågor och politik... Men jag behövde göra något helt annat efter mina 20 år i politiken, varav 11 som språkrör för De gröna. Så jag skrev en bok om min barndoms hjälte, Elvis Presley. Boken fick namnet Gud Älskar Att Färdas I En Rosa Cadillac.
Ibland undrar jag vad jag gjort om jag varit troende, efter det att jag slutade med politiken. Åsa Domeij hävdade alltid att jag skulle sluta som pastor. Min fru är inne på samma sak. Trots att hon är uppvuxen i ett baptisthem... Du är mer kristen än du anar, brukar hon säga. Men, nej, jag är troende nyfiken ateist, men med insikten att det finns något som är heligt. Går det ihop? Jag vet inte. Vet bara att livet är fyllt med frågor, konflikter och ständigt letande efter svar.
Föreställningen handlar om Elvis, rockens barndom och den amerikanska Södern där rasismens frodades. Vi har fått jättebra recensioner och oftast är det fulla hus. Vi har roligt - och nog är det mycket skratt i publiken. Och en del gråt också. För Elvis liv handlade ju egentligen om en fattig pojke som blev fattigare ju rikare han blev.
Det tog några år att skriva boken, träffade flera av Elvis medmusikanter. Ofta undrade han var Gud ville med honom. Och han sjöng gospel som fick mig att rysa. Hans version av O Store Gud - How Great Thou Art - är en av alla höjdpunkter i hans karriär. Tycker även jag.
Den, och ett tiotal andra Elvis-låtar till, följde mig, tillsammans med ett gäng slagdänger från operavärlden - sjungna av Jussi Björling - under alla år i tåg och på hotellrum.
Nu blir det ett glas champagne, är man rockstjärna så är man...
