För mig har kulturtidskriften NOD blivit ett måste. Senaste numret handlar om ondskan mitt ibland oss. Göran Sahlberg lyfter, utifrån Harald Welzers bok Gärningsmän, fram en viktig insikt: "Glöm de populärkulturella föreställningarna om nazistiska personligheter (...). I spåren av förintelsen finner vi till slut vanliga människor (...)"
Den insikten är mer skrämmande än om den outhärdliga ondskan kunde läggas utanför den mänskliga naturen, eller endast var möjlig i vissa kulturer. Helst vill man tro att nazister eller andra folkmördare var konstituerade på ett annorlunda sätt. Det finns dessvärre ingenting som talar för det.
För några år sedan besökte jag slottet Stupiniggi i södra Turin, när de visade utställningen "Il Male", Det onda. Det blev en märklig vandring genom medeltida våldsexcesser och tortyr som i slutändan mest distanserade besökaren och hindrade all tankestimulans. Fram tills jag såg en liten vit byst med ett utseende som inte på något sätt stack ut; det kunde ha varit du eller jag. Jag tittade lite nämre för att förstå vad den gjorde på "Il Male". Så, en liten metallplakett om vem bysten föreställde. "Lucifer".
